När turisterna blir turistattraktionen

Nu har vi varit fyra dagar i Nanjing. Hittills har tiden mest gått åt till praktiska saker som att ordna inför vår studie, komma i ordning i vår lägenhet på campus och att kolla runt i Nanjing.

Efter HongKong känner vi att vi kan klara allt så vi ger oss iväg på egen hand utan några som helst hämningar!

 

Igår besökte vi Naming Templet där vi blev turistattraktionen. För 10 yuan (ca11-12kr) fick en inträde och tre rökelsepinnar. Tempelområdet var ganska stort och beläget på en sluttning, med ett torn allra högst upp. Jag vet inte hur många gånger vi blev smygfotade. Många kom också fram och ville ta en selfie med oss, lite ovant och oväntat men förmodligen inte sista gången det händer.

Naming Temple

 Här kommer några fler bilder ifrån Niming Temple som vi besökte igår.

 

 Jag har tyvärr inte kunnat hitta Niming i min guidebok och inte heller kunnat hitta något direkt på internet så därför vet jag inte så mycket om templets historia utan kan bara berätta det jag upplevt när vi var där.

Tempelområdet är stort och beläget på en sluttning, längst upp ståtar ett flera våningar högt torn.

På vägen upp går en förbi många mindre hus med delvis öppna väggar, där inne fanns statyer/altare av bland annat buddah och andra viktiga figurer. Det verkar vara vanligt med avbilder av stolta krigare från förr som gjorde goda handlingar.

Alla de små hängena bakom mig kunde en köpa på tempelområdet, sen hängdes de upp på olika platser på området. Från tidigare erfarenhet representerar de troligen en önskan om lycka och välgång.

Tre stycken rökelsepinnar ingick i entrépriset och de skulle tändas på den näst högsta nivån. De fanns flera bord och hyllor med levande ljus, bland annat de stora lotusformade ljusen som syns på bilden, där en tände sina rökelsepinnar.

Sedan bad besökarna böner och vända sig i alla fyra väderstrecken, när detta var klart lades rökelsepinnarna i detta enorma låga och breda fat med kinesiska inskriptioner. Luften var helt tjock av rökelserök på denna nivån.

I flera av de mindre tempelbyggnadens hängde taket fullt av lotusblommor där de hängde små lappar, troligen med önskan om lycka och välgång.

Uppe på den översta nivån, där var det stora fönster med utsikt över Xuanwu sjön, blåste det in och fick alla små bönelapparna att rassla i rummet. 

Vi har varit i flera buddhistiska tempel under vår resa och fler kommer det säkert att bli. Alla har varit väldigt vackra och haft sin speciella grej, som lotusblommorna i Niming Temple och vinsnurrorna i Che Kung Temple. Konfucius templet är nog näst på tur och det ska vara extra vackert på kvällen med mycket belysning.

Rosa!

Idag har vi varit på Nanjing Pediatric Hospital för att påbörja datainsamlingen till C-uppsatsen.

Vi ska göra vår praktik där efter att uppsatsen är klar och idag fick vi prova på det lite genom att klä oss i samma kläder som sjuksköterskorna generellt har på det sjukhuset - rosa klänning med sidorknäppning, rosa hätta och vita byxor.

Det är nästan synd stt vi inte har hätta längre i Sverige, jag känner mig väldigt piffig i den! 

Sista bilderna från HongKong

 Några sista bilder från HongKong!

 De tusen buddhornas tempel. 

Denna staty har gett templet sitt namn då den ska ha tusen armar.

Rökelse på samma tempelområde. Alla som kommer till templet för att be köper stora buntar rökelse som placeras i rökelsekar runt om på tempelområdet.

Boscos fantastiska mamma som inte kan engelska men som inte heller hade kunnat vara med välkomnande. Det var riktigt fint att få spendera en förmiddag med henne. Här är vi i en park dit hon burkar gå på morgonen och träna. 

HongKong är väldigt grönt, både i form av många små parker och planteringar i de mer tätbebyggda områdena. Men de olika stadsdelarna omges också av berg som är täckta med skog. Jag trodde att HongKong var 100% storstad men det finns massor av natur att upptäcka ifall en åker hit på semester!

Utsikten från Victoria Peak, HongKongs högsta punkt.

 Det mest fantastiska med dagarna i HongKong var ändå att träffa Bosco igen.

Vi lärde känna varandra på ett Lions Youth Camp i Istanbul för 11 år sedan och sen dess har han hunnit besöka mig två gånger i Sverige, jag honom en gång i London när han jobbade där och så nu i HongKong. Mina vänner är hans vänner och han har tagit hand om oss på allra bästa sätt.

  En så kallad Wet Market som vi besökte första dagen. Först trodde vi att det var just den här marknaden som hette Wet Market men det är ett uttryck för vad vi hemma kanske skulle kalla Saluhall. Vissa Wet Market är under tak, som en saluhall, andra är en öppen gatumarknad. Det går att köpa allt ifrån en mängd olika bladgrönsaker och frukt, hönsfötter och grishuvudshud till grodor (som är levande men som flås och tas ur ifall en köper dem) till en uppsjö levande fiskar.

 

 Det är inte bara maten som är annorlunda i HongKong - efterrätterna är också väldigt annorluna, men de flesta vi har provat har varit riktigt goda. Den godaste vi åt var en ångad bulle men en söt fyllning gjord på grädde och socker. Den på bilden är en sticky rice pudding som serverades varm toppad med med choklad, hackade jordnötter och cornflakes, den var också riktigt god!

Det är också fint att dela upplevelsen med någon som Lisa, en äkta partner in crime!

För gammal iPhone och mycket kött i Nanjing

Igår kom vi fram till Nanjing i Kina, det är alltså här vi ska vara och skriva vår C-uppsats och sen ha praktik under de kommande månaderna. 

Efter att ha åkt runt själva i HongKong så vågade vi ta tunnelbanan till Universitet - vår kontakt här var väldigt imponerad över detta. Det var såklart inte helt lätt eftersom vi inte visste vad stationen hette så först skulle vi ta reda på det - det kan tyckas oförberett men vi hade först planerat att ta taxi och då hade vi adressen till skolan på kantonesiska. Den adressen kom ändå till användning för att få hjälp med vilken station vi skulle till när vi till sist hitta någon med lite engelskakunskaper.

Vi fick också hjälp att köpa biljett av några yngre killar som dessutom betalde våra biljetter, ca 14 kr för två biljetter, för vi hade alldeles för stora valörer för att stoppa i biljettmaskinen.

Tunnelbanan var jättefin och fräsch och stationerna stod på både kantonesiska och engelska och utropen var också på båda språken. 

Igår fick vi hjälp av Summer som är en graduate student på Universitet och idag har vi träffat vår supervisor Liunar och en dekanus och fått hjälp med en del praktiska saker. På måndag är planen att vi ska börja med vår enkätstudie. Dekanen konstaterade också att min iPhone var alldeles för gammal och att jag borde köpa en ny, jag har en femma som fungerar utmärkt men det var visst inte helt okej...

Det är inte så lätt med maten här för två vegetarianer här i Nanjing, det är kött i stort sett i allt och de tycker att en är EXTREMT konstig som inte äter kött. När de förstått att vi verkligen inte äter något kött så konstaterar de att vi är ju väldigt smala och det är nyttigt att äta kött. Det här med att vi kanske gör det för djurens skull och inte för vår hälsas skull skulle nog inte gå att förklara. Men det finns ändå köttfria alternativ i skolans kantin, problemet är bara att klura vilka. Vi anses behöva lära oss kinesiska så vi får väl se hur det blir med det. När vi försökte upprepa några ord för Summer igår så skrattade hon bara, vårt uttal är förmodligen helt värdelöst. 

Sista kvällen i HongKong

Nu är vi på flygplatsen i HongKong. Incheckade och med boardingkort och pass i säkert förvar har vi intagit frukost och väntar nu på få att få gå ombord.

 

 Vi mötte upp Bosco efter hans jobbat klart och gick till matmarknaden på Temple Street. Här kan man köpa alla möjliga små prylar och leksaker, väskor, skor och mobiltillbehör. Jag nöjd med med en bagagetag.

Vi åt middag på Spicy crab som ligger i början av Temple Street. Borden täcker hela gatan och restaurangenskök och ännu fler bord ligger i två byggnader bakom oss.

Vi åt bland annat friterade räkor, inte som de en får hemma utan ganska hårt friterade och man äter dem med skal och allt. Vi åt också knivmusslor, de var supergoda, grönsaker wokade med fermenteras tofu och Billy fish - en liten fisk som en äter med ben och som serverade med glasnudlar och mycket vitlök. Allt var jättegott med fisken med benen var inte kvällens favorit.

 

Bosco jobbar för MTR och på hemvägen och på hemvägen passade vi på att utnyttja hans arbetsförmåner, att tex komma in på personaltoaletterna på tunnelbanestationen. Vi åkte också första klass på en av tunnelbanorna, det kostar lite extra men helt klart värt...

På bilden är vi på kvällens sista station. Kvinnan på bilden har en skylt som visar att kommande tåg har 4 vagnar, då ska en stå på specifika områden på stationen. Har tåget 8 vagnar kan en stå längs hela stationen.

Nu är vi incheckade och åker till Nanjing om timma, då börjar allvaret! Uppsatsen hägrar och jag är mer nervös för den än för själva grejen att vara borta i fyra månader. Men vi har varandra så allt kommer säkert att gå galant!

Rulltrappornas stad

Idag mötte min vän Sing upp oss på hotellet för att vara vårt resesällskap och guide för dagen. Sing och jag träffades när vi båda volontärarbetade på SriLanka 2012-2013.

 

Vi besökte Che Kung Temple som ligger bara en station ifrån där vi bor. De stora vindsnurrorna, bakom oss, sätter en upp för att få lycka, när det blåser och de snurrar kommer det lycka och välgång till en.

 

Luften var tjock av röken av de många rökelsepinnar som besökarna köper och sätter upp. Den höga rökelsen längst bak i bilden var tjocka som en flaggstång och över 2 meter långa. All rökelse, offergåvor i form av bland annat frukt, olja, blommor och hela spädgrisar har tempelbesökarna antingen med sig eller köper utanför eller inne på tempelområdet.

 

 Sen tog vi femtioelva olika tunnelbanor och tåg in till Central där vi tog 20 stycken (fakta inte fiktion) utomhusrulltrappor upp till toppen. Denna delen av staden som ligger på HongKong ön är byggd upp på ett berg. Tillbaka ner tog vi trapporna, 800 höjdmeter.

Sing har sett till att vi hållt oss mätta och vi började dagen med Bubble tea som från början är från Taiwan. Det är smaksatt te med mjölk och små gelekulor i som inte smakar så mycket och har ungefär samma konsistens som gelebjörnar - vi var positivt överraskade.  Vi provade också egg tart som är en slags tjock äggkräm i en smördegsform som äts varm, vanligtvis runt 14-15 tiden på dagen. Det sista vi provade var matcha glass och en slags japansk kaka som påminde om två ihopsatta amerikanska pannkakor med kräm i, väldigt gott!

Det är bra fantastiskt att ha vänner på det här sättet som inte vill annat än visa sin stad på det mest maxade sättet. Vi hade förmodligen inte hunnit uppleva ens hälften på egen hand. 

Frukost på kantonesiska

Idag har vi ätit frukost med Boscos mamma och hennes väninna.

De ansträngde sig till det yttersta för att beställa in köttfria rätter men såklart hade det smugit sig in lite kött i något som liknande ugnspannkaka gjord på rismjöl.

 

Dagens favoriter blev en slags nudel som var som en lasagnplatta som var kokt, sen rullad och stekt och fylld med lite salladslök, en ångad bladgrönsak som påminde om sparris i smaken och en ångad bulle som var fylld med en slags söt kräm. Tekopparna fylldes även idag på så fort en tog minsta lilla klunk.

 

Vi gick på promenad med Boscos mamma längs floden i en park dit hon brukar gå och träna på morgonen. Man ser väldigt många, framför allt äldre, som står och tränar på så kallad "Fitness center for elderly",  vad vi i Sverige brukar kalla utegym.

 

Det här är en gång med Sjösten lagda på högkant som man gå över i strumplästen eller i tunna skor. Vi förstod inte helt syftet men kanske är det en typ av akupressur eller övning inför att barnen börjar sprida legobitar över hela hemmet. Det fanns en skylt med en mängd regler om vad en fick göra och inte göra, en skulle till exempel inte gå på den om en var gravid och om en var nybörjare skulle man gå i max 5 minuter sen vila. För mig räckte en betydligt kortare stund.

HongKong

Nu är andra dagen i HongKong snart slut och det har än så länge varit späckat schema!

Min vän Bosco mötte oss på flygplatsen och vi åkte för att checka in på vårt hostel. Detta visade sig ligga i en ökänd byggnad där personer blivit utsatta för våld, påhopp osv, detta trevliga ställe ligger bara tvärs över gatan från HongKongs mest kända hotell, mitt i centrum. Efter att ha besökt det hostel vi bokat, det ligger jättemånga på varje våning i detta höghus, som bestod av totalt 4 rum längs i smal korridor och vi såg in i ett rum med skitiga lakan och otrevlig personal så bestämda vi oss för att boka ett rikigt hotell nära där Bosco bor.

 

När vi kom ut på stan var det högt tempo som gällde, Bosco hade massa planer för dagen.

Här provar vi en lustig frukt som vi inte vet namnet på och som smakade lite som en blandning mellan vindruva och päron.

 

Efter en timmes kö tog vi bergbanan upp till Victoria Peak som är HongKongs högsta punkt där vi kollade på utsikten och solnedgången. Från toppen kan man se i 360 grader utöver både de bitar fastland och öar som tillsammans bildar HongKong.

 

Idag var Bosco på jobbet och efter att vi sovit bort det mesta av vårt jetlag efter att ha varit vakna i över 24 timmar så åkte vi till en Hiking rutt som heter Dragons Back där man vandrar längs åsen på en halvö i södra distriktet.

3 timmar och 8,5 km senare var vi nere vid havet på andra sidan halvön. 👆🏽 där uppe på åsen gick vi!

 På kvällen åt vi middag med Bosco och hans toksöta mamma som pratar konstant med oss på kantonesiska. Det är svårt med vegetarisk mat i HongKong och Kina, de stoppar kött i all och även om det heter vegetariskt så är det gärna kött i det. Men den här restaurangen serverar bara vegetarisk mat med twisten att det ska se ut som kött - för att de vill äta vegetarisk men också gärna äta kött... så här har vi en wok med fejk-hajfenskött, fylld fejk-fisk med sötsur sås och dumplings med fyllning där "degen" var gjord av tofu istället för just deg, till det hade vi ris som stekt med sjögräs. Allt var jättegott och Boscos mamma fyllde på våra tekoppar så fort vi tog minsta klunk.

 

Första natten sov vi skavföttes i Boscos mammas säng (ca 80 cm bred), då hans mamma var i Kina. Nu är vi på vårt hotell och bor på översta våningen som byggdes till extra under OS i Beijing. Utsikten över floden är fantastisk!

Imorgon ska vi spendera förmiddagen med Boscos mamma som inte pratar ett dugg engelska. Tack och lov för kropps språk, glada leenden, wifi och google translate! 

Nu lyfter vi!

Nu sitter jag och Lisa på planet till HongKong. En mellanlandning väntar i London och sedan 11.5 timmar på planet som ska ta oss till HongKong där vi ska vara några dagar innan vi åker vidare till Nanjing som är vår slutdestination för studietiden.

 

Frukost intog vi på flygplatsen och jag drack en riktigt stor latte för både kaffe och mjölkprodukter kommer det att bli lite ont om de kommande 4 månaderna.

Det kommer bli mer Kinaäventyr och lite mindre hantverk på bloggen framöver men jag hoppas kunna publicera en del inspirerande inlägg från vår resa! 

Kanelbullar av bästa slag

När jag skulle baka semlor för några år sedan googlade jag recept på sagda semlor och hittade ett vetedegsrecept som sedan dess har fått ligga till grund för att former av bakverk som grundar sig på en söt vetedeg. Jag använder det till semlor, kanelbullar, längder, lussebullar och så vidare. 

Det är en smidig och lättarbetad deg som ge saftiga och fluffiga bullar

 Recept - ger ca 20 st stora bullar eller 30 st små
DEGEN
1 pkt jäst för söta degar
200 g smör
5 dl mjölk
2 ägg
1,5 dl socker
3 krm salt
4 krm hjorthornssalt
ca 16 dl vetemjöl
1 tsk mald kardemumma - valfritt

Smält smöret, tillsätt mjöl och värm blandningen till ljummen
Lös jästen i lite av degvätskan och tillsätt resten av vätskan
Knäck äggen i separat skål och vispa upp med en gaffel.
Tillsätt ägg, socker, salt, hjortnhornssalt, och eventuellt kardemumma, blanda väl.
Tillsätt mjölet och använd gärna en köksassistens för att få degen slät och smidig, den ska vara ganska kladdig.
Jäs under bakhandduk i ca 45 min.

  

FYLLNING

ca 100 gram rumstempererat smör, 50 gram per utkavlad deghalva

ca 1-1,5 dl socker

kanel

mjöl till till utkavling 

Jag brukar aldrig blanda ihop fyllningen utan brer ut smör, strör på socker och till sista kanel direkt på den utkavlade degen, det sparar på disk och gå minst lika lätt!

Häll ut degen på mjölat bakbord och knåda igenom. 

Dela degen i två halvor, kavla ut den ena halvan till en stor rektangel. 

Bred ut ett tunt lager smör över degen, strö över ett jämt lager socker och till sist kanel. Bred några till så att socker och kanel fastnar i smöret.

Sen finns det lite olika sätt att göra själv bullarna - det här är mitt favoritsätt.

Vik ner den övre delen av deghalvan över den under och kavla några tag över. Du har nu en mindre rektangel och deg mot utsidan. Delar degen i remsor, ca 10-12 st. Gör sedan en jack i varje remsa som är öppen mot den ända av remsan du har mot dig men inte går igenom hela vägen i toppen - varje remsa ser nu ut som ett par byxor. Plocka upp en remsa och dra lite i "byxbenen", snurra sen byxbenen om varandra så att du har en lång twistad remsa deg. Snurra ihop remsan till en bulle och voila - lika snygga knutlika bullar som på bilden här ovan! 

Lägg en bakhandduk över och låt jäsa 15-20 min. Sätt på ugnen på 225-250 grader (varmt ska det vara!) under tiden.

Plocka fram ett tredje ägg och pensla bullarna med vispat ägg innan du sätter in dem i ugnen.

Den viktigaste regeln här är - bullar ska gräddas in torkas! Därav hög temperatur i en kort stund, jag brukar grädda bullarna i 5-6 min i mitten av ugnen.

Min favoritdekoration av bullar är att pensla dem med smält smör och doppa dem i socker medan de fortfarande är varma från ugnen. Men det går lika bra med pärlsocker eller naturella som dessa fick bli.

Ät dem helst ljumma, kanske med ett glas mjölk till.

Bullarna går finfint att frysa!

Happy Fox

Idag har jag publicerat sockmönstret Happy Fox på ravelry.

Mönstret har skapats i samarbete med MoodsofColors. 

Efter att under julen stickat två stycken Foxy and Wolfie Hat så blev jag sugen på att göra något mer med rävar och frågade Gro om hon kunde färga upp garn till mig efter önskemål om färger.

Gro tog till färggrytorna och jag tog till diagramprogrammet jag designar i och vips så blev Happy Fox till!

  Happy Fox stickas uppifrån och påbörjar med en lettisk fläta innan stickningen övergår i flerfärgsstickning över sockans skaft. Du stickar med två färger i taget och syr på rävens ögon och nos i efterhand - för den våghalsige går det såklart lika bra att sticka med tre färger samtidigt!

 Sockorna har en istickshäl, eller afterthought heel som det heter på engelska. Hälen är alltså det sista som stickas på sockan.

 Sockorna kommer i storlek small, medium och large men stickas i stort sett efter samma instruktioner men med varierande maskantal och stickstorlek.

Ett stort tack till mina duktiga teststickare!

Mönstret kostar 30 kr och finns tillgängligt på ravelry.

Garnkit går att köpa hos MoodsofColors - det kommer att finnas tillgängligt senare i eftermiddag.

Till minne av morfar

Igår kväll tände vi ljus i hela lägenheten för att lysa morfar på hans väg. Han gick bort natten till tisdag. Han hade inte ont, han var inte orolig, han var inte ensam. Hans tid var kommen.

Han var en pappa, en morfar, en farfar och en guld-morfar. Han var en uppfinnare, en trädgårdsmästare och en mycket stor djurvän. 

Medan min mormor var en riktigt bullmormor som jag nästan var oftare hos som liten än vad jag var hos kompisar så var min morfar kanske inte direkt den varma typen. Han var nästan alltid ute och jobbade, när vi var små var det med tomatodlingarna och sommarblommorna, men även ute i verkstaden, alltid på gång med någon ny uppfinning för att underlätta det ena eller det andra. Jag minns mest att han kom in när det var dags att äta, sen la han sig på sin soffa, vilade och lyssnade på radio innan han gick ut igen. Allt medan mormor plockade undan efter maten och diskade.

När mormors sjukdom blev påtaglig, hon fick en långsam MS som ganska ung men blev först riktigt sjuk när jag var runt 18-19 år, förändrades morfars beteende ganska drastiskt. Det var nu han som tog hand om mormor, så som hon hade tagit hand om honom. Han lagade mat, han byggde (!!!) helt själv en hiss till ytterdörren när hon inte kunde gå uppför yttertrappan. Han ordnade ytterligare en trapphiss inomhus för att hon skulle kunna fortsätta sova i sin säng på övervåningen. Han gjorde verkligen allt för henne och det var rörande att se hur min tillbakadragne och tystlåtne morfar blev en annan person. Det lilla bordet som radion han alltid slog på när han skulle vila stod på, står vid min egen säng sen två år tillbaka och jag kommer att minnas både min barndoms morfar och den morfar han var när jag var ung vuxen med värme.

Det känns fint att veta alla dessa sakerna om honom men det är såklart alltid sorgligt att förlora någon. Han var den sista av mina mor- och farföräldrar att gå bort. Jag har länge tänkt "jag har ju ändå morfar kvar". Det är en tomhet som infinner sig och jag har fått en delvis ny identitet. En identitet som "en sån som inte har några mor-eller farföräldrar" och det kommer att ta ett tag att vänja sig vid. Att den generationen ur min familj nu är helt borta.

 

 Under tiden dricker jag värmande koppar te, tänder fler ljus och tröstar mig med att nu får morfar snart vila bredvid mormor.

Aldrig mera diskbråck

Detta är inget jag har skrivit om på bloggen tidigare men ni som följer mig på Instagram kan ha läst om det där.

I maj förra året fick jag diskbråck, eller vad jag trodde var diskbråck men det tog fyra månader innan jag fick diagnosen. Det var fyra månader av mycket stark smärta, en begränsad vardag och mycket oro då jag inte visste säkert vad smärtan berodde på och hur länge jag skulle kunna tänkas ha det så.

Jag gick till läkare gång på gång som bara sa att jag var för ung för att ha diskbråck, att det nog "bara" var lite ischias och att jag skulle tänka på att böja på knäna när jag ville plocka upp något från golvet. Jag gick till en fysioterapeut som gjorde en rad funktionstester och sa att jag mycket troligen hade diskbråck mellan kota L5 och S1 och skrev en remiss till läkare. Jag träffade den fjärde läkaren som starkt ifrågasatte fysioterapeutens diagnos, gav mig kortisoninjektioner och sa att jag nog skulle vara bra om en vecka. 

Jag vet inte hur många gånger jag gråtande av smärta har ringt till vårdcentralen för att få träffa läkare, jag borde förmodligen vid dessa tillfällen helt enkelt åkt till akuten istället.

Jag fick till sist en remiss till ryggortopeden på Sahlgrenska eftersom de "inte visste vad de skulle göra med mig". Jag ringde dit för att fråga om väntetiden. Svaret blev 21 måndader, TJUOGEN MÅNADER, hej och hå och så gick det med vårdgarantin.

Remissen dit innebar i alla fall att ortopeden krävde att Vårdcentralen skulle bekosta en MR.

Vilket äntligen gav mig rätt - jag hade mycket riktigt ett diskbråck mellan kota L5 och S1. Det var en sån lättnad att veta, att få bekräftelse på att jag hade haft rätt, att jag hade en diagnos och att jag visste vad smärtan berodde på. 

Efter det fick jag ganska snabbt en tid till ortopeden och blev erbjuden operation och igår opererades jag.

Efter att jag sent om sidor efter operationer äntligen kunnat tömma blåsan ordentligt - det där med att kunna kissa efter op är väldigt viktigt och kan man inte det får man inte åka hem. 

Vid 20 fick jag komma hem och sova i egen säng och när jag vaknade idag och gick uppe ville jag nästan gråta av lycka för att jag, förutom smärtan i op-såret, inte hade ont i ryggen, säte eller ner i högerbenet. I tio månader har varje dag varit fylld av smärta, framför allt har mornar varit en kamp mellan smärtan och att kunna göra vardagssysslor som att göra gröt och stå upp när jag borstar tänderna eller klär på mig. 

Nu har jag många veckors rehab framför mig men den här smärtfria tillvaron är värd all rehab i världen!

 Som grädde på lyckomoset hade världens bästa föräldrar skickat blomsterbud med en underbar bukett blommor.

 

 Alla mina favoritblommor, anemoner, tulpaneer, stjärnflocka och eukalyptus.

 

Som om det inte var nog med att min fina David varit på sjukhuset i flera timmar, skjutsat stöttat, fixat mat och sovit på madrass på golvet så att jag skulle kunna ha sängen för mig själv så hade han också köpt dessa drömmigt fina ljuslyktor från Skultuna till mig som en liten uppmuntringspresent.

Tack till alla som har hört av sig på sms, facebook och instagram och skickat skickat kramar och hälsningar!

Tack också till den fina vårdpersonalen - ssk, usk och läkare på avd 16 på Sahlgrenska, anestesi och uppvak för ert omhändertagande och förmaningar om att slappna av och att "bara vara patient".