Sjuksköterskeexamen!

I fredags var det dags, efter tre års studier har jag tagit examen som sjuksköterska!

Det firades med examensceremoni och en hejdundrandes fest som den här gravida kvinnan inte var först med att lämna.

Det har varit tre fantastiska år, framför allt på grund av alla de fina människor jag har haft turen att få omgärda mig med. Utan mitt gäng hade tentaplugg och föreläsningar om livskvalité och lidande varit så mycket tråkigare.

Det känns märkligt, sorgligt men ändå fint att studietiden är över och även om jag kommer sakna mitt fina gäng väldigt mycket så känns det bra att vi delvis sprids över Sverige och kommer kunna erbjuda framtidens patienter omvårdnad i toppklass.

Vi säger inte hej då, vi säger bara vi ses <3 

 

När jag nästan fyllde 30 år

Som en reaktion på att jag väldigt ofta får hör att jag "ser så hiiiiimla ung ut" av många personer jag träffat på sistone, framför allt under praktiker på sjuksköterskeutbildningen, har jag i snart 2 år sagt att jag är nästan 30 år, hellre än att säga att jag är 27 eller 28. Efter dagens 29 årsdag så känns det ännu mer berättigat, nu är jag verkligen nästan 30 år och det känns hur bra som helst.

Jag blev firad med en enorm glass till lunch av Lisa och på kvällen gick vi ut och åt indiskt tillsammans med Summer.

Finaste Summer hade köpt finaste tårtan och istället för ett sedvanligt "Happy Birthday" var det en skylt som det stod Las Vegas och Glad Påsk på. Summer döpte vår chatgrupp på WeChat till LasVegas första gången vi varit ut och ätit tillsammans och Glad Påsk har jag och Lisa skrivit lite överallt - t.ex. på blackboardväggen på ett air bnb där vi bodde och på en klottervägg på en bar där vi var med Summer förra veckan. Så det är liksom vår grej.

Nästan 30 år, den andra födelsedagen jag fyllt i ett annat land, och en förträffligt fin sådan. Nu ska jag försöka smälta den väldigt goda maten och tårtan jag ätit och njuta av att vara ännu ett år närmare att fylla 30 år!

Diabetesetui

En vän blev i höstas diagnostiserad med diabetes typ 1.

Hon är en person som gillar färg och som också har en färgsprakande och sprudlande personlighet.

De svarta etuier hon fått av sjukvården för att förvara sin diabetesutrustning i tyckte jag inte alls matchande hennes annars så färgglada jag så jag frågade om hon ville att jag skulle sy ett lite roligare euti åt henne.

I fredags fick jag med hennes ena etui hem för att ha som modell. Efter att ha grävt fram tyg i mitt skåp och inhandlat nya dragkedjor och ett vadderande mellanlägg på Stoff och Stil så skred jag till verket.

 Båda tygerna jag har använt är vintage och i kraftig bomull.

Utsidan fick bli i ett vitmönstrat grönt tyg med dragkedja i avvikande färg.

Insidan är vitt med blommönster i olika bruna nyanser, med ett lite färggladare kantband, turkos dragkedja och guldfärgad grövre tyll. Utrustningen på höger sida hålls på plats med resårband och på vänster sida finns en ficka med tyll över för nålar och bakom den ytterligare en ficka.

Etuiet är utformat precis som det min vän fått från sjukvården men är något större.

Det var inte lätt att klura ut hur jag skulle få till det med den yttre dragkedjan! Jag har sytt mycket innan som har varit med foder, yttertyg och dragkedja men aldrig med en dragkedja som går runt om såhär.

Här är den andra fickan, den har fått en tryckknapp - något som originalet inte har men som mottagaren önskade för att kunna stänga till fickan lite bättre.

Det är helt klart det pilligaste som jag har sytt och teknikmässigt förmodligen inte det bästa men jag tycker att den blev fin och den kommer definitivt att fylla sitt syfte!

4 Acer och en helg i Vissbole

Första helgen i oktober åkte jag tillsammans med Alicia, Sara och Karin till Linnéa i Vissbole för att sticka, plocka svamp, elda i kaminen, laga mat, äta bullar och inte minst ta en gruppbild på våra 4 Acer-koftor. Så häftigt att 4 koftor, stickade efter samma mönster kan se så olika ut.

Jag serverar er helt enkelt en liten bildkavalkad, bilderna talar sitt tydliga språk för hur roligt vi hade det under helgen!

Linnéas pojkvän Johan är det som fångat oss alla på bild!

Norrland

I början av året fick vännen Anna-Carin jobb i Luleå och förra veckan var det dags att avlägga visit.

Jag har aldrig varit längre norrut än Östersund innan så det kändes faktiskt riktigt hisnande att åka dit. Jag har varit långt iväg, både västerut och österut i världen men det kändes nästan mer spännande och avlägset att åka till Luleå än till Thailand.

Jag hade några fantastiska dagar i Luleå med omnejd, vädret visade sig från sin bokstavligt talat absolut bästa sida på den här sidan sommaren och vi fick några riktigt fina dagar tillsammans.

Vi besökte bland annat Överkalix Får- och Ullmarknad men den ska jag inte skriva om idag. Vi kikar istället på lite bilder från andra utflyktsmål!

 Vi börjar med en utsikt över Överkalix ifrån Brändberget. En utmärkt utkikspunkt för att se ut över det vackra landskapet med sina vattenflöden. Man åker uppför, uppför mot en gammal folkpark som sedan länge är nedlagd. Sen får man traska runt folkparken och då öppnar sig den här vyn för en!

 Tillsammans med Anna-Carin i matchande Gudrunklänningar. Den uppmärksamme ser att jag har byxor, inte strumpbyxor på mig. Jag hade strumpbyxor på men byxor med som jag ganska snart drog på efter att jag för hundramiljonte gången slagit efter myggor och knott.

Allt är större i Norrland - bären, avstånden och MYGGEN!

 Besöker man Luleå måste man åka till Gammelstad Kyrkby.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta stället och om fenomenet kyrkby men jag ska försöka att hålla mig kortfattat.

En kyrkby är ett typiskt norrländsk fenomen från den tiden då det var kyrkplikt men sätten att ta sig till kyrkan var långsamma och man bodde ofta långt bort.

Därför bildades så kallade kyrkbyar - en by som uppstod runt en kyrka. Familjerna byggde små stugor, som de bakom mig, så åkte man på kyrkhelg och var borta några dagar för att gå i högmässa osv.

Gammelstad kyrkby är en av 16 kyrkbyar som finns kvar av de tidigare 71 stycken kyrkbyar som fanns i Sverige. Den är också den mest välbevarade och den är på Unescos världsarvslista. 

 Ett av Sveriges mest detaljrika altarskåp finns i Gammelstad Kyrbys kyrka, den så kallade Nederluleå kyrka.

Kyrkan är byggde på 1400-talet och altarskåpet är från 1520.

 I utkanten av kyrkbyn ligger Hägnan.

Ett friluftsmuseum men en stor samling byggnader ifrån trakten. Otroligt vackert bevarade och rikligt inredda.

Det är aktiviteter på Hägnan varje helg under sommarmånaderna och som jag förstod det är det alltid gratis. När vi var där spelade de upp små teaterscener ifrån olika tidsperioder, de flesta av skådespelen hade någon slags verkligsförankring till trakten eller något av husen.

 Handvävda textilier i ett av husen på Hägnan.

Diverse redskap i samma hus, allt mycket fint bevarat och intressant att gå runt och kika på.

I samtliga hus som man kunde gå in i fanns det en person klädd i tidstypiska kläder som sysselsatte sig med något och som gärna berättade om huset.

Det fanns även hus med speciella aktiviteter för barn att roa sig med.

Jag har aldrig haft en önskan om att bo i Norrland - det är så långt bort. Men jag är verkligen inte klar med Norrland, jag har på känn att det finns så mycket mer att se, inte minst mer natur. Planer för framtida vandringar i fjällen har börjat att smidas.

Stickat till en liten

Två fina vänner går i väntans tider och såklart måste deras inneboende värmas med något stickat när de kommer till världen!

Av ett nysta handfärgad, ekologisk merino blev det två stycken Clover Earflap Hat, en i minsta storleken och en i den näst minsta storleken.

Det är verkligen ett roligt och fint mönster! Tredje gången jag stickade mössan stickade jag den runt istället för platt med en söm i nacken. Dels undviker jag gärna att sy och montera eftersom jag inte är så bra på det, dels undviker jag gärna aviga varv och jag tänker att det borde vara skönare för ett litet bebishuvud att inte ha en skarv i bakhuvudet.

 

Det blev även ett par sockar i storlek pytteliten av rester av handspunnet sockgarn. Kan inte tänka mig något bättre att sticka till en liten av. Det är rester som inte skulle räcka till något annat och det är så mycket kärlek nedlagt på det garnet att det omöjligt att göra sig av med på annat sätt.
De är stickade uppifrån och ned med häl med förkortade varv.

Nu ska det bara packas in i paket sen skickas iväg till den fortfarande inneboende mottagaren!

Paket från Amerikat

Jag brukar aldrig delta i tävlingar på Instagram, av förklarliga själ brukar jag därför heller aldrig vinna något.

MEN så hade en fiberkonstnär jag följer vid namn NicoleFrost en give away på sitt konto och tro det eller ej men jag vann faktiskt!

När Nicole, som bor i Californien i USA, fick veta att jag bodde i Sverige så skrev hon att hon skulle karda ihop en annan batt en den jag faktiskt vunnit så att hon kunde blanda i fiber som fanns lokalt hos henne. Från fårraser som vi inte har/föder upp i Sverige.

För några veckor sedan damp ett stort paket ner i brevlådan (nåja, det damp ner hos posten på Hemköp där jag fick hämta det).

Det känns så fint att Nicole har satt ihop den här batten bara för mig, med fibrer och färger speciellt utvalda för mig.

Den var helt enorm och vägde runt 115 gram, ca 1 oz. Nicole har en kardmaskin från Strauch Fiber som är extra stor, på alla håll. Hade varit fantastiskt att kunna karda batts som kan göras lika tjocka och breda som den här. Tänkt möjligheterna till att göra vackra gradienter!

 

 Batten innehåller extra allt - från fibrer från lokla ullproducenter, till glitter, angelina, bambu och silke. Jag har redan spunnit ungefär halva och är förvånad över hur lätt den är att spinna trots att det är en sådan blandning av fiber. Man kan tro att det inte går att spinna något annat än art yarn av en sådan här art batt. Men jag spinner det som två singlar som jag sedan ska plya ihop, kommer nog bli ett riktigt häftigt garn.

 Utöver den vackra batten, som var det som jag faktiskt vann, så fick jag boken Intertwined som handlar om att spinna art yarn på olika sätt samt extra långa (säkert 25 cm långa) Teeswater-lockar och Kid Mohais-lockar. Dessa och all ull i batten är färgat av Nicole själv.

Ett helt fantastiskt paket med andra ord! 

Eftersom Nicole väntar sitt första barn som kan komma i stort sett vilken dag som helst så tänker jag i sinom tid att skicka tillbaka ett paket med något till både mamma och barn.

Det känns så fint att gång på gång komma i kontakt med fina människor över i stort sett hela världen bara för att man har stickning och spinning som intresse, det öppnar så många vägar till nya bekantskaper!

Strumpgarn till en Sjökvinna

Fina SjömansElin håller på att sticka ett helt gäng sockar till ett ålderdomshem i Lettland.

På sin blogg undrade hon om någon ville sponsra med sockgarner och det var väl klart att jag ville det!

Så jag plockade ihop vad jag hade av sockgarner som blivit över ifrån tidigare projekt.

Både en del finfint handfärgat och annat bra sockgarn.

Idag åkte hela påsen på posten hem till Elin, kul att kunna hjälpa henne i sitt hjälpprojekt!

Inspire Me KAL

Nu är det nästan två år sedan jag släppte mitt allra första mönster Inspire Me.

För att fira det tänkte jag att det kanske kunde vara roligt med en KAL i min grupp Playsweetmusic's Knitters in Crime på ravelry.

Finns det något intresse för en KAL på Inspire Me?

Som deltagare får du mönstret till ett KALspecialpris och får kompisar och stöd medan vi stickar sjalen tillsammans.

Skriv gärna en kommentar till inlägget ifall du tycker att det skulle vara en rolig grej så drar vi igång ifall vi blir ett gäng!


Hurra för ert intresse här och på instagram!
Nu har jag dragit igång en tråd på ravelry där ni kan gå med! 

SIV 2014

Igår åkte jag på SIV 2014!

Efter att festivalen tagit en avstickare till Gottskär förra året så var SIV tillbaka på Grötö och vilken härlig dag det var!

Jag trodde att jag tog till i överkant när jag berättade för min pappa att vi skulle vara runt 70 personer på SIV, men ehh, oj vad fel det var...

Det var runt 90 boende som var där över hela helgen, plus alla vi som vallfärdade dit över dagen. 

Så snarare 150-170 personer, alla med en stickning eller virkning för händerna, helt fantastiskt!

När vi anlände vid klockan tio så var vår första anhalt torget, där det såldes garn och diverse garnrelaterade roligheter.

När vi kom in i salen fälldes kommentaren - undrar var Easy Knits håller hus - varpå jag pekade bort i hörnet med mest folk.

Det var redan full kalabalik i EasyKnits monter och det gällde att fort som attan knipa åt sig några garner, helst många fler än man tänkt köpa, och inte släppa dem förrän man verkligen VERKLIGEN bestämt sig.

  Här poserar VisaLisa glatt vid EasyKnits garnträd och efteråt skålades det i champange i kristallglas för att fira garninköpen.

Mia Dehmer, även känd som VikeVira stod och såldes handspunna garner och rolags, allt färgat och spunnet av henne själv. Det var i stort sett lika mycket folk runt Mias monter och det var verkligen kul att se att så många uppskattade och värdesatte hennes handspunna garner!

Vill ni se mer av Mias färgglada skapelser föreslår jag att ni följer henne på instagram under namnet miadehmer

 Det gick väl ingen förbi att det var helt ljuvligt väder igår, det undgick i alla fall inte en enda kotte på Grötö!

Vi njöt av vindstilla solsken med våra stickningar, här har jag visserligen både kofta och sjalar på mig men de åkte av allt eftersom dagen fortskred.

I mitten sitter min dukiga teststickerska Linda, lila_li_ på instagram, till höger Emma i sin nysydda klänningen som hon inte hann fålla innan det bar av till SIV, gullunge!

Den sista färgglada bilden från SIV får bli den här, några av Mias handkardade rolags. 

Man fick plocka ihop som man själv ville och betalade per 100 gram, helt fantastiskt bra idé.

En del av de på bilden fick minsann följa med mig hem!

Tack för i år SIV, vi ses helt klart nästa år igen!

Färgarsöndag i Varberg

Fredagsdrinken gjorde sitt och jag började allt piggna till i helgen, dock fortfarande utan röst, men med glatt humör så begav jag mig till Varberg för att hälsa på kompisen Anna-Carin.

Vi har båda en fäbless för att sticka, dregla över mönster på ravelry och garn på diverse hemsidor.

Men helgens begivenheter skulle främst handla om att färga garn och ull, Anna-Carins första gång.

Anna-Carin hade varit i Göteborg och försett sig med 6 nystan sockgarn som vi härvade på armarna på ersättningsbussen som tog oss från Göteborg till Varberg.

Vi gick upp i ottan på söndagen och begav oss till hennes brors lägenhet som hade mer diskbänksutrymme än hos hennes föräldrar.

Sen skred vi till verket.

 Anna-Carin spinner inte och färgade därför sockgarnet hon köpt dagen innan, 6 färgglada härvor fick hon ihop men jag lyckades bara fånga processen av de första som jag redan lagt upp på Instagram. Jag hoppas på att få någon bild på dem fram över.

Jag var helt inne på att färga ull och hade med mig 100 gram angora (nej, jag vet inte om det är schysst angora men jag köpte den för över ett år sedan, dvs långt innan det skamliga med angoraull kom upp till ytan) och 150 gram Polwarth. Polwarth är helt klart en av mina favorituller, lätt att spinna, mjuk och väldigt fluffig.

Här ovan ser ni färgningen innan det dök ner i grytan.

Ser inte ut att vara så mycket för världen va, nästan rent utav lite fult tänker ni nog.

Men kolla bara!

Färgerna gifte sig vackert med varandra i angoraullen. Mestadels grönt med stänk av ljusblått och brunrött gav topsbandet härligt liv och jag tror garnet kommer att bli riktigt vackert.

Jag har aldrig färgat angora tidigare, och det var ganska svårt. Det var svårt att få ullen genomblöt innan färgningen och den var väldigt svår att fluffa efter färgningen.

Det ska bli kul att prova att spinna, eftersom jag inte gjort det tidigare heller.

Jag hoppas att det inte är för kul eftersom det här blir första och sista gången ifall jag inte råkar snubbla över angora från någon svensk uppfödare.

Här har vi den underbart fluffiga ullflätan av Polwarth. 

Jag älskar hur färgerna blev, jag kände mig ganska osäker när jag stänkt och duttat färdigt, men jag är så nöjd med det.

Jag tror att det kommer bli ett riktigt vackert sjalgarn av det här, en eller två trådigt lite beroende på vad jag känner för.

Nu är jag verkligen sugen på att plugga in en bra podcast och sjunka in i spinnrockens meditativa trampande!

Ett skepp kommer lastat med..

I veckan skickade jag iväg ett paket till min vän Sofia.

Det är Sofia som har gjort min header och i början av året har hon hjälpt mig med lite andra photoshoprelaterade tjänster.

Vi brukar byta photoshopskills mot överraskningspresent, när Sofia gjorde min header skickade jag handfärgat, självrandande garn till henne. Sofia stickade flerfärgade vantar och en mössa av det.

Denna gången blev det också en ganska garn- och stickrelaterad present, eftersom Sofia stickar, precis som jag.

Såhär såg presenten inuti paketet ut!

En necessär i all sin enkelhet, eller nja - en av mig handsydd necessär i ett tyg jag tror Sofia skulle tokgilla och som det förvarades alldeles förträffligt fina saker i.

Vi kikar!

Inuti fanns den här härligheten - Två nystan merinoull från Sandes i en härlig vintagefärg ifrån deras nya kollektion, en sättapåfingretmojängnärmanflerfärgsstickarsåattgarnetintetrasslarsig, mönstret till BEAM, några knappar (som inte är med på bild) och ett vykost med botaniska bilder av orkidéer, målade av en fantastiskt duktig kvinna i Indien.

Inte så tokigt alls och jag vet med säkerhet att Sofia blev lika glad för sin överraskningspresent som jag för hennes tillhandahållande av photoshopskills!

Trevlig söndag på er allihop!

Årskrönika 2013

2013 har gått galet fort och jag har hunnit göra och uppleva så många saker.

Jag skulle kunna börja rabbla och göra långa listor på viktiga händelser, men vi tar det månad för månad tycker jag, som sig bör!

Januari

I januari var jag inne på min andra månad i Sri Lanka och hade mitt livs äventyr.

Jag badade elefanter, släppte ut babysköldpaddor på sin första simtur, matade sköldpaddshonor och tvättade tankar, fotade apor på jättenära håll, lärade mig räkna på sinhale och lärde mig köpa frukt på samma språk.

Jag fick också tid för mig själv, lärde mig ett och annat om vem jag är och vem jag vill vara. Skrattade, solade, badade, träffade nya vänner från hela världen och hade helt klart mitt livs äventyr!

Februari

I början av februari njöt jag av min sista lankesiska solnedgång och åkte sedan hem till iskalla Sverige.

Med mig hade jag de nystickade strumporna Elm av Cookie A, stickade av handfärgat garn och impregnerad av Sri Lankas fuktiga väderlek.

Jag provjobbade, fick jobbet och flyttade till Göteborg, så härligt det var att komma tillbaka till Göteborg! Med fina vänner gick jag på Cirkus Cirkörs föreställning Knitting Peace som var en kavalkad av garn, enorma garnnystan och akrobatik i garnnät, en stickares och nycirkusälskares våta dröm.

Mars

I mars hängde jag en hel del på Göteborgs Botaniska Trädgård, och hade turen att bli insläppt hos dionysiorna där man i vanliga fall inte får gå in.

Vi lanserade Stick With Us Podcast som man väl ändå får säga blev en riktig succsé :)

Jag gick på SIV för första gången och la upp för originalet till min Sweet Olive Sweater. Den hann även bli klar i mars och blockades hemma i Skåne med en katt liggandes på den.

 April
April, denna underbara månad då våren äntligen kom! Jag hälsade på föräldrarna i Skåne, med macroobjektivet i högsta hugg gick jag ut i trädgården och fotograferade vårens första blommor.
På SIV hade jag gått en kurs i tvåändsstickning, vad som var tänkt som en provlapp på kursen gjorde jag till ett fodral till iPhonen och färgade knalligt orange.
Jag stickade också färdigt min randiga kofta Spring Tulip Cardigan i härlig Madeleinetosh och med vintageknappar ifrån Tantkofta.

Maj
I maj fyllde jag 25 år, då kom mamma och pappa upp för att fira mig. Vi åt glass, besökte Bohus fästning och åt toppengod mat på Chateau Beirut. Jag bjöd mina arbetskamrater på rabarber- och jordgubbspaj, min allra godaste paj! Jag publicerade mönstret till Margret shawl som också var en present till min mamma. Jag stukade även foten och jag och mamma bokade en resa för att hälsa på mina finfina vänner i Istanbul.

Juni
I juni firade jag och pappa våra födelsedagar med en gemensam 80-års fest. Det var en så himla härlig kväll! Jag hade den sari jag köpt i Sri Lanka på mig (mycket nöjd med att jag faktiskt lyckades vika den rätt) och alla hade så roligt, maten var god, tårtorna som lillebror bakat var helt fantastiska!
På midsommar hade jag min finfina vän Anna-Carin på besök och vi blev inbjudna till en världsfin vardagsrumspicknick hos Emma och Loppans vänner, så glada att vi fick komma och det var en så härlig dag, kväll och natt!
Jag hann även sticka en hel del, allt fick inte plats här. Men det blev bland annat strumpor, ett par Skew till Emma och ett par slätstickade av handspunnet, handfärgat garn till mig själv.

Juli
Juli var den fantastiska Istanbulsresans månad. Jag och mamma åkte till mina två vänner i Istanbul som tog så fantastiskt väl hand om oss. Vi hann se och uppleva massor på den veckan vi var där, mycket tack vare våra två fantastiska guider!
Jag teststickade den runda sjalen med det långa namnet My Great Grandmothers Backyard Shawl/Blanket. Väldigt fin, men jag har tyvärr inte fått någon direkt användning av den.
Jag publicerade också mönstret för min Sweet Olive Sweater.

Augusti
I augusti blev det en tur till Botaniska trädgården med macroobjektivet i högsta hugg. Med mig hade jag även min nystickade kofta, stickad blockrandig i handspunnet garn och min stora stolthet!
Det vankades även garnkalas hos Tantkofta tillsammans med Magasin Duett. Jag träffade Argastickaren Kamilla för första gången och hade en riktig mysarkväll med en del garnnörderi kvällen innan kalaset. Vi sände Stick With Us Podcast sista avsnitt från garnkalaset och det shoppades väl en hel del garn..garn som jag faktiskt inte hunnit sticka något utav ännu, erhm..

September
I september firade vi pojkvännens 31 års dag tillsammans med hans tvillingsbror. Jag stickade äntligen färdigt mina egna Skew sockar, i garn som jag färgat så att det blir självrandande. Jag och pojkvännen körde ner till Skåne och fick en riktigt varm och skön helg, vi åkte ner till Kivik och gosade en massa med föräldrarnas nya katt.
Sist men inte minns så gick jag på releasefesten för Vantar för alla årstider. En sån fin bok den är! Jag har bara hunnit sticka ett par vantar än så länge, som jag inte ens bloggat om ännu, men fler kommer det att bli!

Oktober
 I oktober sydde jag, med hjälp av Eddy och Emma, min första klänning, och sen blev det visst två till.
Jag bloggade om sockarna VTT som jag stickat till pojkvännen på hans födelsedag. Vi åkte och såg på en spännande glaskonstutställning i ett av Vattenfalls bergrum i Stenugnssund.
Oktobers höjdpunkt var nog ändå resan till London, som vi gjorde med jobbet. Vi gick på Mamma Mia, besökte trädgårdar och jag fick äntligen gå på Loop. Men jag har visst fortfarande inte bloggat om det fina garnet jag köpte där...
Eller egentligen var väl höjdpunkten att min högt efterlängtade brorsdotter Maja föddes, men det tar vi i novembers kollage!

November
I november fick jag för första gången träffa min underbara brorsdotter Maja. En riktig solståle som blev så söt i sin lite för stora äppelmössa. Tror att mitt hjärta växte en storlek för att få plats med all kärlek till henne.
Jag teststickade Kamilla Svanlunds mönster Chidren of The Forest och jag har inte velat ta av mig den sen den blev färdig. Alla ni som frågade efter mönstret - det är nu publicerat på ravelry!
Jag fick följa med på en toppenfin semestervecka på Teneriffa tillsammans med pojkvännens familj och släkt. En riktigt härlig vecka med sol, bad, bus med barn och massa mat!
Jag köpte mig också min alladeles egna symaskin, så glad jag är för det och så mycket nytta jag redan har haft av den!

December
Som vanligt årets sista månad och en sådan fin månad sen!
Jag inledde den med att bli liscensierad stepinstruktör på Friskis och Svettis. Jag ser verkligen fram emot att få börja hålla mina egna pass i januari!
Jag hade en hel vecka nere i Skåne och firade julen hemma hos storebror och svägerska. Jag har myst hur mycket som helst med lilla Maja och jag bloggade om min egenhändigt sydda Hawthorne-klänning.
Decembers sista dagar har spenderats uppe i Sälen med pojkvännens familj. Vi har gått på tur med längdskidorna och haft en dag av utförsåkning.

Nu väntar snart nyårsmiddagen och jag önskar jag alla er bloggläsare ett riktigt Gott Nytt År.
Tack för att ni har läst och kommenterat under 2013, jag hoppas kunna inspirera och glädje er med matnyttiga inlägg även under 2014!

Julmysardag

Idag har vi haft en toppenmysig dag här hemma i Skåne.

Hela familjen har varit hemma och även farmor har varit här och julmyst hela dagen.

Mamma har bakat pepparkakor (jag är bättre på att äta deg), pappa har lagat knäck, lilla Maja har gått från famn till famn och vi har myst i meter och kubik.

Underbart att att få spendera en hel dag med familjen, i köket, med en lite brorsdotter i famnen eller en stickning i händer, men julmusiken i bakgrunden. Då och då mumsande på en pepparkaka och med kopp på kopp med juldoftande te.

Jag får mysrysningar i hela kroppen av hur mycket jag uppskattar en dag som den här!

Med finaste farmor i sin Blackberry Crumble och min finaste brorsdotter i famnen!

 

Klänningar!

Jag drabbades av den svåra sjukdomen syfeber efter Den Stora Sydagen. 

Jag blev helt enkelt tvungen att köpa mig en symaskin så att jag kunde sy två klänningar till av tyg jag köpt på Sri Lanka.

Livet är gjort efter ett tröjmönster som man kan göra nästan vad som helst av, skapat av tjejerna bakom bloggen makeityourown, som Emma hade och som jag fick låna av henne.

Ska helt klart införskaffa mig ett eget för det verkar väldigt användbart.

Kjolen är sydd av två raka stycken som jag har rynkat jämt längs med livet.

Såhär blev de!