Årets sista färdigställda projekt

Jag trodde att ett par vantar skulle bli årets sista projekt men efter att ha upptäckt att jag stickat två vänstervantar så vann ett kuddfodral över vantarna. Ja, jag sa lite fula ord inombords när jag upptäckte vänstervante misstaget, vilket skedde när jag glad i hågen gjort klart vante nummer två och glatt tänkte att jag hinner nog sticka en tumme innan läggdags, ska bara prova först... 

Jag sydde ett kuddfodral till en av kökssoffans kuddar och nu har jag sytt ett till.

Då det första fodralet hade mycket, om än subtila, färger och mönster så ville jag komplettera den med en enfärgad kudde som kunde får bara som en bas för den mer mönstrade.

Tyget är ett naturfärgat, ganska grovt vävt linnetyg, inköpt på Stoff & Stil. När ett tyg är så pass enkelt som ett naturfärgat linne så gillar jag om materialet har lite karaktär.

 Fodralet sydde jag likadant som till den förra kudden, med en överlappande överdel och två knappar från mitt ärvda knappförråd. Modellen och knapparna gör att man känner att kuddarna hänger ihop även fast de är sydda i så olika tyg. 

..hur det gick för vantarna får ni läsa om i inlägg nästa år, en halv högervante är redan färdig.

Dockkläder till Linnéadockan

Överst på min brorsdotter Majas önskelista var en grävmaskin och då pratar vi inte om en leksak utan en fullstorlek som hon kan köra när hon blir större --> hennes egna ord.

Lite längre ner på listan var dockkläder och det kändes lite lättare att ordna. Eftersom hon också är en Frost-älskare så började jag leta tyg med Frostmotiv på nätet och hamnade på www.tyg.se där jag köpte hem en halvmeter vardera av två olika Frosttyger.

Rubens-barn dockan Linnéa är favoritdockan och det blev till henne som jag sydde en dockklänning.

 

Jag har sökt mönster men inte hittat några till Rubens-barn dockorna och att döma av alla forum jag hittat på så verkar jag inte vara ensam om att försöka hitta mönster heller.

Jag ritade av en klänning som Maja redan hade till Linnéa och förlängde kjolen ganska mycket.

Jag klippte klänningen i tre delar, framstycke och två bakstycken. Jag hade inte så mycket tyg kvar så satsade på att få med Anna och Elsa så mycket som möjligt på bitarna. Halslinningen bandkantade jag och ärmarna fick en spetskant med en spets så bred att den nästan blir som en liten ärm. Jag sa sy på ett karborreband längs ryggstyckena så att den lätt går att klä på och av för ett par små barnhänder. 

Kjolenkanten fick också en spets, tyckte det blev så fin med spets till tyget, det förstärkte känslan av snö och Frost. 

Jag tror en liten person kommer bli väldigt glad när hon öppnar paket imorgon!

Juliga stickpåsar

Vad som är nästan lika roligt som att köpa nytt garn och starta upp nya projekt är att göra nya stickpåsar att förvara stickningarna i. Det finns nästan inte något som gör mig så sugen på att starta upp ett nytt projekt som att ha en ny stickpåse att fylla med garn och stickor.

På Stoff & Stil köpte jag fyra stycken "fat quarters", det är mindre bitar av mönstrat bomullsgarn. De är perfekta att köpa ifall man vill göra egna applikationer eller sy som projekt.

Jag har bara sytt stickpåsar med dragkedja innan, ungefär i formen av en necessär. Men förra året fick jag en annan variant med dragsko från Friday Studios och den är nu en av mina favoriter för mindre projekt och det var den modellen jag var ute efter att sy.

Jag sökte efter tutorial på youtube men hittade ingen som hade just den formen jag ville ha. Så jag utgick ifrån den påsen jag redan hade och de faktum att jag sytt stickpåsar innan fast av en annan modell. Först gick det sådär och jag fick sprätta en massa, jag skyller på att jag drabbades av tillfällig dumhet. Den andra påsen gick desto snabbare och vips så hade jag två stycken!

Den vänstra blev dekorerad med handknypplad spets och den andra med band ifrån Magasin Duett.

 

Båda stickpåsarna är sydda med tre sorters tyg - de röda och gröna som jag köpt som fat quarters på Stoff och Stil och ett jeansfärgat bomullstyg som är rester från min Hawthorne. Jag har klippt och sytt ihop och lagt till spetsar och band för att få variation.

Jag köpte juligt band och snörstoppar på Stoff & Stil för att använda till dragsko. Jag har inte sytt en kanal på det här viset förut så det var kul att testa något nytt. Jag gillar hur det kontrasterande fodertyget kommer fram när man drar ihop påsen. 

Den lilla påsen fick ett vadderat mellanlägg så den står väldigt stabilt själv. Den större påsen fick vara utan då den är tänkt till större projekt. Eftersom båda påsarna har snöre går det bra att t.ex. hänga dem från ett ryggstöd på en stol och ha garnet i påsen för att slippa ha påsen på golvet eller ha en garnnystan som rullar iväg.

Skorpans Bästa Sjal i Gotland från Solkustens Ullspinneri har fått flytta in i den stora påsen.

Grötvärmare

Sedan jag fick diskbråck i maj i år har jag använt min vetevärmare flera gånger om dagen. Jag sitter på den varje morgon och kväll för att lindra smärtan och mjuka upp stelheten i ryggen. 

Jag blev sugen på att komplettera med en vetevärmare att ha över axlarna så efter att ha funderat fram och tillbaka över tygval och innehåll så skred jag till verket.

 Vetevärmaren är i själva verket en grötvärmare då den är fylld med grötris. Den är sydd i en kökshandduk som min mormor har gjort. Jag var först inne på att köpa linnetyg men tänkte om när jag begrundade min gedigna samling av kökshanddukar och insåg att de skulle utgöra ett ypperligt alternativ till köpt tyg.

 

 Jag har sytt ihop vetevärmaren med rätsidan utåt. Jag vet handduken på mitten och sydde längs de två kortsidorna och ena långsidan. Jag sydde med tvillingnål eftersom det blir en så snygg och stabil söm - det ger visserligen en zickzack söm på baksidan men stabiliteten i sömmen vinner över det. Sen sydde jag fyra kanaler så att grötriset ligger i varsitt fack och därmed blir jämnare fördelat så att inte allt lägger sig i ett hörn.

 Ett handbroderat A, ena delen av min mormors initialer.

För att värma grötvärmaren stoppar man inte den i micron i 2-3 minuter. Jag läste ett tips om att ha ett glas vatten med i micron för att undvika att riset bränns. 

Kuddfodral

Kökssoffan har efter ett halvår äntligen fått två kuddar!

Kuddarna köpte vi  på Ikea och de är sydda i ett glansigt vitt tyg och kan funka som färdig kudde eller som innerkudde. Jag hade lite tyg hemma och i fredags blev ett kuddfodral färdigt.

 

 Fodralet är sytt i ett tyg från Gudrun Sjödén som jag köpte på rea för några år sedan. Jag gillar att färgerna är så mättade men ändå så mjuka och de passar bra in med den grönvita filt som ligger i kökssoffan. Min fina farmor har vävt den och det gör mig så glad att ha den i mitt hem.

  

 Isället för dragkedja så fick kudden en övervikt kant med knappar (det heter kanske något fint men jag vet inte vad). Det tog mig ett tag att klura ut hur kanten skulle vikas när jag sydde ihop sidorna. Jag vek än hit än dit och det visade sig att jag såklart vikt rätt från början, men inga sömmar behövde sprättas i alla fall.

Knapparna är i glas och är riktigt tjocka och tunga, de kommer från min gammelfasters handarbetsgömmor som jag fick ärva en del av. Ännu en sak jag uppskattar väldigt mycket, att kunna hitta sådana perfekta små skatter bland det jag har hemma och kunna tänka att de där knapparna kom från gammelfaster Elsa. 

Beige linnetyg är inköpt som efter tvätt ska få bli fodral till den andra kudden, längtar redan efter att sy nästa!

Slanted Sleeven och pelargonklänningen

De som följer mig på Instagram har inte kunnat missa att årets två stora favoriter är min knallgröna Slanted Sleeven och Moneta-klänningen i pelargontyg från Znok-design.

Båda två har varit klara ett tag men jag har inte hunnit ta några ordentliga bilder.

I helgen när jag var uppe hos Linnea med Alicia och Karin så kändes det helt rätt att fotografera denna somriga ensemble i ankeldjup snö, solsken och minusgrader!

Klänningen är en Moneta-dress från Colette.

Det här är den tredje jag sytt och med denna känner jag att jag har fått till mönstret att passa mig perfekt. Jag har kortat av livet ganska mycket för att få midjan på rätt ställe, jag har också tagit in den något i överdelen. Kjolen har jag kortat av något för att få den att hamna precis ovanför knäna. Den här är sydd utan ärm. Den första sydde jag med ärm men jag upplevde att den inte tillförde något utan bara var i vägen när jag skulle ta på mig koftor. Jag sydde näst minsta storleken och det gick knappt åt 1 meter tyg.

Slanted Sleeven har jag stickat i Rosy Sport från Dandelion Yarns  i vad jag tror är färgen Fried Green Tomatoes. Den är i alla ultraärtigt grön och garnet är underbart mjukt. Det är tunnare än vad mönstret är gjort för men jag gick upp en storlek istället. Det är en rolig kofta att sticka men jag är inte överförtjust i sättet som mönstret är skrivet på vilket på ett för mig väldigt annorlunda sätt som inte var så lätt att förstå. Fick ta hjälp av vänner som stickat den själva tidigare. 

Jag valde att inte sätta i några knappar i min då jag kände att det här är en kofta som jag alltid kommer vilja ha öppen. Då blev det finare utan knappar tycker jag eftersom knapparna annars kunde tyngt ner det ena framstycket. 

Snö och minusgrader eller sommarvärme, en piruette i den här ensmblen är aldrig fel!

Tack till Linnéa som fotograferat!