Jag gillar att träna, jag gillar verkligen att träna.
Men jag tycker inte om att springa, jag tycker VERKLIGEN inte om att springa.
Därför funderar jag lite över vad jag egentligen har hållt på med den här veckan..
I måndags skulle jag gå på ett Dans-Step pass, jag brukar inte boka eftersom risken är att jag missar bussen jag behöver ta efter jobbet för att hinna dit gör att jag inte vill det.
Passet var den här dagen fullt och jag behövde söka mig om efter andra alternativ.
Upp i gymmet gick jag och tänkte värma upp med lite rask gång på löpbandet innan jag gav mig på muskelmassan.
Sagt och gjort, gick i fem minuter och fick sedan för mig att jag skulle springa lite.. Jag sprang i en kvart och var sjukt nöjd med mig själv. Inte särskilt länge alls, tänker ni nog, för en som påstår sig att verkligen gilla att träna. Men jag tycker att springa är så vansinnigt tråkigt därför var jag riktigt nöjd med mig själv.
I onsdags sprang jag sedan i tjugo minuter och idag, efter att ha haft en fin dag med inför-Göteborgs-varvs-tränande Eddy så satsade jag på sträckan istället för på tiden.
Så jag ökade tempot till 10 km i timmen och sprang 4 km på 25 min och varvade sedan ner i saktare tempo i 15 minuter.
Att jag klarade det gjorde verkligen min dag, det och att jag fick gosa med Gunhild och hänga med Eddy.
Det är kanske så att löpband är min grej helt enkelt om jag nu ska springa. Ute får jag ont i lederna och bröstet när det är kallt, alternativt drunknar i svett när det är varmt.
Inne på löpbandet är det perfekt tempererat, det sitter till och med en liten fläkt fram till på löpbandet!
Så ska det springas, så får det bli där och nu är jag peppad på att öka mina distanser!
Peppen, mödan och belöningen!
(Jag är peppar, jag ser bara opeppad ut för att jag försökte se hård ut, eller nåt..)