lördag 19 mars 2016

Gympaläraren i SVT - ett program alla borde se


Ett tillfälligt avbrott från allt ulligt på den här bloggen - en uppmaning till alla att se SVT's program med Kalle Zackari Wahlström som heter Gympaläraren.

I programmet återvänder Kalle till sin gamla högstadieskola och försöker reda ut varför många elever har så hög frånvaro från idrotten och vad som kan göras för att ändra på den trenden.

Anledningarna till varför elverna skolkar ifrån idrotten är många men kan i mångt och mycket kokas ner till otrygghet. Man vill inte vistas i den tävlingsinriktad miljön som skolidrotten utgör. Man är rädd för att göra bort sig inför de klasskamrater som är duktiga på de klassiska skolidrottssportern - t.ex. de eviga bollsporterna.

Jag har aldrig skolkat från en idrottslektion, eller från någon annan lektion heller.
Men jag tyckte inte heller att skolidrotten efter låg-mellanstadiet någonsin var rolig.
Skolidrotten var elitistisk, den gav inget utrymme för elever som inte var duktiga på de klassiska bollsporterna, på att springa snabbt eller långt, på att slå på tennisbollar med det runda racket i brännbollen, hoppa högt eller långt. Det fanns inte utrymme för sådana som jag.

Jag har alltid tyckt om att röra på mig men på grund av skolidrotten såg jag mig själv som en person som var dålig på sport och på idrott. Jag hade ingen bollkänsla, knappast med händer och fötter och än värre blev det när de skulle involveras racket av olika slag i pingis, tennis eller den förhatliga brännbollen. 
Jag trodde att träna inte var för mig.
Tills jag upptäckte att träning kan vara något annat än lagsport med bollar, sandgropar och löparspår.
Det kan också vara individuell träning i grupp där jag är min enda medspelare och motståndare. 
Där jag är precis så bra som bara jag kan vara.

Det här hänt mycket på träningsfronten för mig sen de fyra förhatliga åren på högstadiet.
På gymnasiet upptäckte jag boxning, jag upptäckte hur helt fantastiskt skönt jag tyckte att det vara att få köra slut på mig själv till max.
Efter gymnasiet har jag tränat på Friskis i flertalet städer. Friskis och Svettis är en plats där jag får vara precis så bra som bara jag kan vara. Vill jag tävla så gör jag det bara mot mig själv. Det är för mig en trygg plats dit alla är välkomna.
Jag har lett step på Friskis i 2,5 år, det är som mitt andra hem och jag är där flera gånger i veckan, om några månader lägger jag till skivstångsledare på min repertoar.

Skolan ska vara en trygg plats, skolans idrottshall borde vara en trygg plats. 
En plats där man inte ska behöva känna sig utsatt, där elever kan få upptäcka träningsglädje utan det eviga tävlingsinslaget. Skolan är redan en tävling, om vem som får bäst betyg, kommer in på det gymnasiet man, sedan får jobbet eller kommer in på det universitet man vill plugga på.
Livet är en tävling och sport kan vara tävling.
Men låt det vara tävling utanför skolan. Ha ett upplägg på skolidrotten som ger utrymme för alla barn att vilja röra på sig, växa i sig själva och bli starkare i kropp och sinne.

Dubbelt upp från spinnrocken

I veckan spann jag klart en lyxig sockullsblandning som jag själv färgat. Jag tvinnade också ett garn som jag spann entrådigt för jättelänge sedan. Det är färgat av Mia Demer - VickeVira, och tunt, så tunt spunnet att det blev omöjligt att använda som entrådigt. Nu när det är tvinnat tretrådigt med navayoply så tror jag att det kan bli något riktigt fint!



Det blev två riktigt härliga garnhärvor att stoppa in i garnskåpet. Jag jobbar på att bli bättre att plocka ut det handpspunna ur skåpet också och idag har jag precis maskat av ett par bebisbyxor.

söndag 13 mars 2016

Stickad Body

Det har dykt upp så mycket inspiration till stickade babyplagg med vintage-touch i min instagramfeed och efter att jag fått tips om några designer så klickade jag hem Den store Guttestrikkeboka av norska Charlott Pettersen.
En bok som innehåller stickmönster för (pojkar) från 0-8 år. Jättetramsigt det där med att det skulle vara stickat bara för pojkar för övrigt, den är mönster som kan stickas till barn helt enkelt!

På Fårfesten i Kil köpte jag två nystan Tysindfryds Hverdagsuld och träknappar med fåglar på från Majas Manufaktur med just ett plagg i den boken i åtanke. Jag hade inte fått hem boken ännu så det var en chansning.

När den kom några dagar senare la jag genast upp till mönstret som i boken heter Babydrakt. Det finns ingen angivelse av hur tjockt garn man ska använda och väldigt sällan masktäthetsangivelser. I många fall används Sandnes garner så mitt tips är att kolla upp tjockleken på deras garner för att veta vad man kan byta ut mot.

Bodyn stickas nerifrån och upp i två stycken med ett strukturmönster av aviga maskor - chartet till detta mönster stämmer inte i boken, de har lagt till en repetition för mycket på höjden för att man ska kunna sticka från första till sista varv om och om igen.
Jag har modifierat mönstret ganska mycket - enligt mönstret är bodyn låg där bak, slutar ungefär vid midjan och hängslena går upp från framsidan till baksidan där knapparna sitter.
Men jag tyckte det verkade lite obekvämt för en liten bebis att ligga på stora knappar så jag höjde upp ryggen på samma sätt som fronten skulle stickats och höjde även upp fronten men inte lika mycket som originalmönstret.

Knapparna som Majas Manufaktur sålde var verkligen en perfekt match till det här garnet.
Det var mitt första projekt i Hverdagsulden och det är lite vasst och stelt att sticka med med det blir så mjukt efter tvätt! Tyget blir mer följsamt med utan att plagget tappar form.

I mönstret syr man ihop grenen men det bästa med bodys är att man kan öppna grenen för att lätt kunna byta blöja. Så istället stickade jag resår runt hela kanten i ett stycke och gjorde knapphål i resåren i bakstycket och sydde i två knappar i framstycket. Knapparna är likadana som knapparna på bröstet fast en mindre variant.

Det här mönstret är ett väldigt bra grundmönster som man sedan kan ändra lite i som man själv behagar. Ska jag sticka det igen kommer jag att lägga upp för framstycka och bakstycke för sig och sen sticka kroppen runt och sedan de översta delarna för sig. Så slipper man sy i sidorna!

torsdag 10 mars 2016

Flamma

Nu finns mitt nya sockmönster Flamma tillgängligt på ravelry!

Det var det en härva glödande Trekking färgad av Tant Kofta för Avmaskats socknummer som fick idéerna att ta fart. I kallaste vintern fick jag en känsla av flammande lågor från öppna brasor.
De tankarna resulterade i sockan Flamma som stickas från tån och upp, med ett vackert framträdande sturkturmönster som löper från tån och upp på benet - precis som brinnande lågor flammar upp längs brinnande stammar.

 Sockorna har en Fleegle Heel och finns i både storlek Small och Medium som motsvarar skostorlek 38-39 respektive 40-41.
På benets baksida är det små flammor som sicksackar sig fram, det är de små hoppande glöden som far iväg i mörka natten när veden knäpper till och sprakar.

Det går åt ca ett nystan sockgarn, 420m/100 gram.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Populära inlägg