För nästan ett år sedan köpte jag garn till en sjal som jag tänkte sticka åt min farmor.
Jag hade ingen direkt plan för vilken sjal jag skulle sticka och därför hamnade det lite på is, det fanns annat som var så mycket roligare och viktigare att hinna sticka.
Sen fick min farmor cancer.
Min gamla, men starka och friska farmor fick sjukdomen med stort C.
När man då bor långt borta och inte kan hälsa på och kramas så ofta som man skulle vilja så var det helt enkelt på plats att sätta igång med den där sjalen.
En sjal som kunde kännas som en varm kram från mig till farmor varje gång hon skulle bära den.
Jag har min farmor att tacka för så mycket, inte minst för mitt hantverksintresse. Jag fick alltid härja fritt bland hennes trasmattetrasor och brukade sortera dem i färg och nysta upp stora bollar.
Så den här sjalen farmor, den är till dig!
Sjalen är stickad i Madelinetosh Tosh Merino Light i färgerna Ginger och Thicket.
Det gick åt ca 350-400 meter per färg. Madtosh nystan är lite luriga för de de väger alltid en bra bit över 100 gram (ofta runt 120) så det kan vara lite vanskligt att väga nystanen i efterhand för att räkna ut åtgången...
Sjalen stickas uppifrån och ner och blir härligt stor efter blockning tack vare de sticktekniker som används i mönstret.
Kroppen är mossstickad, borden stickas i björnbärsstickning och det hela avslutas med i icord bind off.
Det är dessa två mönster i kombination med färgerna som gett sjalen dess namn, färgerna och strukturerna påminde mig om smulpaj!
Kroppen stickas trekantig, sen ökar man jämt över ett varv innan borden påbörjas som därmed blir halvcirkelformad. Det gör att sjalen ligger fint runt halsen och blir väldigt stretchig nedtill.
Mönstret är nedskrivet och redo att teststickas.
Om du känner dig sugen kan du skriva en kommentar till detta inlägget med ditt ravelryalias så får du en earburn när mönstret ska teststickas!
