Svenska Stickdesigners adventskalender

Ni har väl inte missat instagramkontot @stickdesigner adventskalender!

Varje dag en ny lucka med en rabattkod till ett mönster från en svensk stickdesigner, en favorit i repris från förra året.

Idag är det min lucka i kalendern och genom att fylla i rabattkoden adventskalender2017 innan du checkar ut, så får du 24% rabatt på mitt mönster HappyFox fram till klockan 00.00 inatt.

Hardangervidda sockorna

Idag släpper jag mitt nya sockmönster Hardangervidda!

Hardangervidda är ett av många berg i Norge och detta sockmönster är inspirerat av norska vantmönster. Mönstret för tankarna till folkliga mönstertradition och du kan själv variera färgkombinationerna. Möjligheterna är ändlösa, precis som de norska bergskedjorna.

Jag har stickat mina i Humble Regards from Devon, färgat av MoodsofColors som också kommer att sälja garnkit till sockorna. 

 Sockorna stickas uppifrån och ner och mönstret har instruktioner för två olika längder på skaftet.

 Sockan har en istickshäl som även den pryds av en mönsterbård för att addera lite extra finess till sockorna. 

Gör dig själv eller någon annan glad i jul genom att sticka ett par Hardangervidda!

Happy Fox - vantarna

Nu har sockmönstret Happy Fox fått sällskap av ett par vantar med samma glada rävmönster.

Vantarna stickas förslagsvis i Rauma Finull på stickor 2,5 mm, för att göra vantarna större eller mindre är det bara att gå upp eller ner i stickstorlek och garntjocklek.

Happy Fox Mittens finns på ravelry för 40 kr + moms som automatiskt har lagts på när du går in på mönstrets sida.

 

 

 Vantarna är uppstickade av min teststickare @gerdsstickkorg.

Bilderna är tagna av @frinka

Elijah - ett stickat gosedjur

Den stickade gosedjurselefanten Elijah av Ysolda Teauge har jag haft i min kö på ravlery ganska länge. Som liten var goseelefanten Flanten mitt favoritgosedjur så jag blev genast kär i Elijah när jag såg mönstret för första gången.

 Jag har stickat Elijah i ett handfärgat, gråmelerat merinoulls garn från Rät & Avig som jag köpte när jag var i Överkalix för två somrar sen, det gick åt cirka 32 gram dvs 120 meter. Jag tycker att det melerade garnet gjorde sig så väldigt fint.

 

 Elefanten stickas helt utan sömmar - först stickas huvudet, från huvudet plockas maskor upp och kroppen stickas. Från kroppen plockas maskor upp för att göra ben och armar och från huvudet plockas sömmar upp för att göra öronen. Jag har broderat ögonen med pärlgarn. Mönstret har väldigt bra instruktioner kompletterade med bilder för extra tydlighet.

 

 Jag har stoppat Elijah med alpackaull från Ilo Yarn. Det gick åt ca 80 gram ull till att stoppa elefanten.  Jag har också sprayat lite cederträolja på ullen för att göra elefanten malavstötande.

Ett roligt mönster och ett gulligt projekt och jag blir sugen på att sticka en till, kanske i något av mina lite mer färgglada, handspunna garner.

Steek - tutorial

Av resterna från Bohuströjan Blå Blomma har jag stickat en minivariant av samma tröja. Jag utgick ifrån samma mönsterchart fast förminskad. Denna tröja fick också en steek för att jag skulle kunna klippa upp tröjan och göra det till en kofta istället.

Jag har fotograferat processen och här kommer min tutorial för hur du steekar en tröja för att få en kofta.

Själva steeken är några extra maskor som du lägger till mitt fram på koftan när du stickar den runt som en tröja. Det är här som du sen klipper upp tröjan för att göra den till en kofta. Plagget måste inte ha en steek för att du ska kunna göra om den till en kofta, men det underlättar. Hittar du t.ex. en tröja på secondhand så kan du klippa upp den utan att den har en steek, du kan också göra det ifall du stickat en tröja som du känner att njaa, den här skulle göra sig bättre som kofta. Men om du har planen att steeka så stickar du en steek, ca 5 maskor extra mitt fram på plagget brukar vara lagom. Innan jag ska sy och klippa steeken stickar jag knappbanden längs med steekens kant, jag tycker det är praktiskt att göra det innan och det utgör ett extra stopp ifall någon maska skulle få för sig att ge sig iväg.

Du kan sedan virka eller sy innan du klipper, jag väljer att sy. På symaskin syr jag två täta sicksack-sömmar ovanpå varandra. Ovanpå dessa syr jag sedan en raksöm. Sömmarna sys när vardera knappkant.

Här är det sytt två sicksack-sömmar plus en raksöm intill vardera knappband.

 Nu är det dags att klippa. Plocka fram din vassaste sax och klipp mitt emellan sömmarna. Det brukar vara ganska lätt att följa en rad stickade maskor. Det kommer att kännas superläskigt, men har du sytt dina sömmar väl kan du istället njuta av det härliga, förbjudna krasande ljudet som uppstår när du klipper i ett stickat plagg.

 Tadaa - steeken är klippt och tröjan har blivit en kofta! 

Men de här kanterna ser inget vidare roliga ut, eller hur?

Det är här ett knappband kommer in, ett vackert band som du syr över den klippta kanten. Det är både vackert och ger lite extra finish till plagget, det stabiliserar också knappkanten och ifall du stickar ett plagg till en vuxen så förhindrar knappbandet att koftans framsidor hänger ut sig.

Du kan välja att sy knappbandet över hela knappslåns baksida - då måste du sy knapphål i det ena bandet. Jag väljer att sy det över steeken och halv knappbandet så behöver jag inte sy några extra knapphål och jag kan använda ett smalare band. På denna koftan använde jag en handgjord ärvd spets.

Sy på knappbandet förhand med en tråd som matchar både stickning och band för att det ska synas så lite som möjligt. Var noga med att inte dra åt stygnen för hårt för då kommer sömmen att synas mer tydligt från framsidan av plagget.

 Färdigt!

Som ni kan se syns det i stort sett inte att det finns ett påsytt knappband under knappkanten.

En tröja har blivit en kofta med hjälp av en steek.

Bohusstickning

Min Blå Blomma blev klar under Kinaresans sista dagar. Precis som resan till Kina var den ett äventyr att sticka, jag älskade inte varje sekund men jag är så glad att jag har stickat en bohuströja. Bohusstickning är en sådan stor del av svensk hantverkshistoria och det känns fint att föra arvet och traditionen vidare genom att ha stickat mig en egen.

Den blev precis så drömmig som jag hoppats på. Den är mjuk, tunn men ändå varm, sitter som en smäck och går i färger som matchar i stort sett allt i min garderob.

Under helgens tur till Skåne passade jag på att fotografera den vid en av min barndoms favoritplatser, vattenfallet Forsakar i Degeberga.

 

 Bokskogarna som leder till fallet är magiskt vackra om våren och somrarna.

 

 Tröjan fick en riktigt bred resår nedtill som fint matchar ärmarnas resår. Koftan fick en längd som jag tycker passar både till klänning och till byxor. 

 De modifikationer jag har gjort är:

•  Jag har höjt upp nacken med förkortade varv, både i resår och i flerfärgsstickningen. 
• Jag har stickat tröjan på tre stickstorlekar - resåren på 2 mm, flerfärgsstickningen på 2,5 mm och slätstickningen på 2,5 mm.
• Jag har stickat alla delar runt på rundsticka istället för platt för att sy ihop.
• Jag har inte utgått ifrån mönstret vad gäller längd på resårer, ärmar eller kropp utan anpassat måtten efter min egen kropp och önskemål om passform.

Jag kunde inte låta bli att klättra upp till mitten av fallet, något vi alltid gjorde som barn.

Children of the Forest

Children of the Forest är ett mönster designat av Kamilla Svanlund, inspirerat av karaktärerna med samma namn på bok- och TV-serien Game of Thrones.

Det är tredje gången jag stickar mönstret. Då denna är tänkt att passa ett barn minskade jag en lövrepetition - det är beskrivet i mönstret hur en gör om en vill öka eller minska kragens omkrets - och stickade men tunnare garn och stickor.

Löven blev så otroligt väldefinierade i Rosy Sport färgat av Anna Dandelion vars garn för övrigt precis börjat säljas på Loop London.

Garnshopping från Limmo design och Fru Valborg

Jag har inte köpt något garn på ganska länge och under tiden i Kina har jag stickat ut mer 3000 meter garn ur stashen. Det var alltså bra tid för påfyllning av stashen igen.

Det finns några svenska färgare vars garner jag ännu inte har provat men hört mycket gott om. Den första är Limmo Design som har varit verksam ganska länge. Den andra är Fru Valborg som för mig är en betydligt nyare bekantskap. Från Limmo Design beställde jag ett kit med sockgarn i minihärvor i pastellfärger och av Fru Valborg ett handfärgat sockgarn i persiko-färger.

Bild lånad från Fru Valborg

Av minihärvorna komemr det nog bli ett par flerfärgsstickade sockar tillsammans med en solid bas och av garnet från Fru Valborg blir det nog ett par sockar med en enklare spets eller strukturmönster. 

Bohusstickning BlåBlomma

Med bara två veckor kvar i Kina blev min Bohuströja BlåBlomma klar. När jag satt och stickade på oket för många veckor sedan trodde jag aldrig att den skulle bli färdig. Men nu är den avmaskad, trådarna fästa och den ligger på blockning. Jag längtar efter att ha den på mig!

Jag så så nöjd med den och även om jag sa till mig själva cirka hundra gånger under varven med tre färger och aviga maskor hit och dit att jag aldrig skulle sticka en till, så börjar jag såklart redan bli sugen.. 

Jag ska ta projektbilder när jag är tillbaka igen, en BlåBlomma måste bara fotas vid havet på västkusten.

Little oak

Garnet Rosy Sport färgat av Dandelion Yarn är ett av mina favoritgarner. Jag har stickat en Slanted Sleeven och en Praline till mig själv i det garnet och framför allt den tokgröna Slanted Sleeven har jag använt hur mycket som helst. På symässan i Göteborg förra året köpte jag två härvor i den perfekta ljusgrå färgen.

Jag tog med garnet hit till Kina för att sticka en Bönespira Dragt av Knitting for Olive, men garnet visade sig vara alldeles för tjockt för det mönstret. Jag repade upp och började scanna ravelry för alternativa mönster och jag fastnade för Little Oak av Alana Dakos.

 Koftan stickas nerifrån och upp, ärmarna stickas för sig och sätts ihop med kroppen ett varv innan det är dags för oket. Oket finns både som skrivna instruktioner och som diagram. Garnet är bara så ljuvligt att sticka i och det i kombination med ett fint och välskrivet mönster gjorde denna stickning till en ren fröjd.

 Koftan är en barnversion av ett vuxenplagg med samma fina eklövsmönster på oket. Det är inte utan att jag blir sugen på att sticka en till mig själv också. Det är roligt med Alana Dakos mönster, hon har verkligen satt sin prägel på stickvärlden med sina botaniska mönster i strukturstickning. Vackra och effektfulla.

 

 Som gick att se på bilden stickade jag en liten byxa till att matcha koftan. Den är högst improviserad. Jag utgick ifrån mönstret till Daffodil Baby Romper men gjorde en byxa istället med resår i midjan och vikt pikåkant istället för resår runt benen.

Efter kofta och byxa hade jag (och har) fortfarande garn kvar så byxa och kofta kompletterades med halskragen Children of the forrest av Kamilla Svanlund. Av det återstående halva nystanet får det nog bli en mössa.

Tantulltuss citrussockar och restgarnssockar

Citrussockarna av Tantulltuss är klara, så är också ett par barnsockar jag stickade i resterna av garnpaketet till Citrussockarna.

 

Ett par riktigt fina och färgglada sockar, mönstret är så roligt att sticka att det gick i ett nafs! De förändringar jag har gjort är att sticka en randig tå och en istickshäl istället för en häl med förkortade varv. Tyvärr är sockorna för tighta för mig. Flerfärgsstickningen går över 64 maskor och det antalet har jag när jag stickar vanliga, slätstickade sockar. Ska jag flerfärgssticka sockar behöver mönstret gå över 72 för att sockorna ska passa mig. Men det kommer säkert någon person förbi i livet som kan få glädjas åt sockorna istället för mig.

Av restgarnet från sockorna stickade jag ett par barnsockar, skulle tro att de kan passa en 4-5 åring. Nästan allt garn gick åt, jag hade bara lite vitt, orange och grönt kvar. För mig är det perfekt att sticka ett par sockar i restgarnet direkt när jag avslutat det första projektet, annars blir resterna lätt liggande och kommer aldrig till användning. 

Tantulltuss citrussockar

På Syfestivalen i Göteborg förra året köpte jag Tantulltuss sockbok samt garnpaket till två par av sockarna i boken. Det ena garnpaketet var till sockorna Barbro, som jag stickade klart i vintras. Det andra garnpaketet var till Citrussockorna, ett par riktigt färgglada sockar vars mönster påminner om halverade citrusfrukter.

 Garnet är handfärgat av Tantkofta och kallas Trekking. Jag har stickat många sockor i garnet innan och jag gillar verkligen det, det känns rejält och ger sockar som håller bra. Garnerna är färgade för att påminna om citrusfrukterna blodapelsin, apelsin, lime, citron och grapefrukt.

Den första sockan blev klar helt löjligt fort, det är konstigt att ett par flerfärgsstickade sockar kan gå snabbare att färdigställa än ett par enfärgade. Men det är kanske typiskt för mönster där en känner  - bara en färg till! Enligt mönstret har sockan en häl med förkortade varv, men jag kommer att sticka en istickshäl istället. Jag tänkte passa på att göra en foto-tutorial över hur jag gör istickshälen. En teknik som var helt okänd för mig till för inte så länge sedan och som jag använder mig av i mitt senaste sockmönster Happy Fox.

Blå Blommas ok

Nu är jag klar med oket till bohuströjan Blå Blomma.

Jag har fotograferat processen med oket från de första varven flerfärgsstickning till dess att oket var klart.

Såhär har det sett ut

 Resåren och de första varven på flerfärgsstickningen stickade jag på flygen från Landvetter via Heathrow till Hong Kong. Innan vi åkte hade jag någon slags högt banal tanke om att jag skulle hinna klart med oket under flygturen, jag var som synes inte ens i närheten. Jag har stickat förkortade varv över hälften av maskorna för att höja upp nacken.

 Här har jag kommit en bit på vägen och det börjar komma in desto fler färger i oket. Detta är också innan det börjar bli lite jobbigt med tre färger samtidigt, varven börjar bli ganska långa.

De mörkaste färgerna har gjort entré, det här är ungefär halvvägs genom antalen varv. Den uppmärksamme ser att nacken är mer upphöjd här än på första bilden. Det är för att jag lagt in förkortade varv på baksidan av oket vid varje ökningsvarv, som är enfärgat. På så sätt hoppas jag att min tröja får en riktigt bra passform.

 För att minimera risken för att det skulle bli fel i mönstret räknade jag maskorna och satte markörer efter varje 50 maskor varje gång jag hade gjort ett ökningsvarv. Markörerna fick vara kvar när jag sedan stickade det första flerfärgsvarvet efter ökningsvarvet. Då var det lättare att hitta var det blev fel om det inte gick jämt ut på slutet. Trots noggrant räknande blev det lätt fel just i det första flerfärgsvarvet efter ökningsvarvet. Det är svårare när en inte har andra maskor i mönstret att förhålla sig till. Oket är i Bohuströjorna är inte konstruerat som i till exempel Riddari där mönsterpartierna passar perfekt ovanpå varandra efter ökningarna utan det blir en lätt förskjutning i mönstret. Det gör det svårare att få maskorna att hamna rätt ibland. 

Här är okets sista varv färdigställt.

Även fast jag stickat förkortade varv och trots att jag gått upp till 2,75 mm i stickstorlek från 2,5 mm som det står i beskrivningen så hade jag gott om garn över när oket var klart.

Slut på stickhetsen

Jag har stickat i stort sett varje dag sedan jag var 16 år. 

Jag har lagt så många timmar på stickning att jag skulle kunna kalla mig expert på det, förutsatt att teorin om att en behöver hålla på med något i 10 000 timmar för att bli expert på något stämmer.

I början var varje maska ett äventyr, stickningen kunde leda var som helst och jag ville följa med och se var vi skulle hamna. 

Den första förälskelsen övergick snart i en produktionshets. Jag stickade helst i tjockt garn på tjocka stickor och ett projekt som tog längre än två dagar var otänkbart. Det resulterade såklart i många, lite halvfula och något oanvändbara projekt i stil med för små sjalar och för korta halsdukar.

I takt med att jag blev en duktigare stickare blev projekten också mer avancerade och att ett projekt kom att ta många veckor att färdigställa var inte längre ett problem. Men det blev en annan slags hets. Nu skulle det vara så tunna stickor och garn som möjligt, mönstret skulle helst vara komplicerat. De faktorerna blev mer viktiga än att stickningen skulle vara rolig.

Med instagrams flodvågslika svepande över stickvärlden kom istället prestationshetsen. Helst skulle en kunna prestera en stickrelaterad bild varje dag. Projekten skulle växa i en rasande fart, det skulle vara det senaste, mest stickade projektet i ett knepigt och svåråtkomligt garn som bara kunde beställas varannan tisdag, vid midnatt, förutsatt att det var fullmåne och att Kungen hade namnsdag (ja, faktiskt precis så svåråtkomligt). 

När flodvågen sköljer över en är det lätt att svepas med.

Nu känner jag dock att jag står på stabilare mark igen, att jag nästan har blivit torr om fötterna till och med.

Visst, jag postar stickbilder på instagram och på bloggen, visst jag använder både en och fem hashtags, men jag gör det för min egen skull. Jag stickar i mitt tempo, när jag vill, och så länge jag vill. Jag stickar för att jag njuter av varje stickad maska istället för att jag ska ha något att visa upp för resten av stickvärlden. I slutändan gör de där maskorna bara skillnad i mitt eget liv.

Det här är ingen känga till stickvärlden, snarare tvärtom. Stickvärlden och allt den bidrar till är fantastiskt. Men ibland kan en behöva ta ett steg tillbaka och se på sig själv utifrån och på vad omgivningen gör med en och liksom göra en omstart. Gå tillbaka till utgångsläget då det fanns njutning i varje maska och glädjen över ett avslutat projekt överskred allt.

Blå Blomma är ett utmärkt exempel på ett projekt som har fått växa i sin egen takt på det senaste, jag har njutit i några varv och det har fått vara bra så. 

En växande blomma

När jag var hemma hos Pernille  som har Angoragarnet.se för över två år sedan för att intervjua henne för Avmaskat.se, köpte jag ett garn- och mönsterkit till Bohuströjan BlåBlomma.

Den har sen legat i två år medan jag har försökt samla mod till att börja sticka på den. Jag har tyckt att jag har varit för dålig på flerfärgsstickning för att kunna njuta av stickningen, dels för dålig för att få till ett bra resultat.

Efter att ha stickat både större projekt, till exempel två stycken Riddari, och mindre projekt som vantar och sockor så kände jag mig modigare och BlåBlomma fick följa med till Kina.

 

Nu är jag exakt halvvägs genom diagrammets varv och det är fint att se min BlåBlomma växa fram!

Det är många varv nu med tre färger och det är tålamodsprövande och extra pilligt så det blir bara några varv om dagen.
Den lilla sticktid som är över ägnar jag åt ett par enkla sockar i mitt handfärgade garn. 

Happy Fox

Idag har jag publicerat sockmönstret Happy Fox på ravelry.

Mönstret har skapats i samarbete med MoodsofColors. 

Efter att under julen stickat två stycken Foxy and Wolfie Hat så blev jag sugen på att göra något mer med rävar och frågade Gro om hon kunde färga upp garn till mig efter önskemål om färger.

Gro tog till färggrytorna och jag tog till diagramprogrammet jag designar i och vips så blev Happy Fox till!

  Happy Fox stickas uppifrån och påbörjar med en lettisk fläta innan stickningen övergår i flerfärgsstickning över sockans skaft. Du stickar med två färger i taget och syr på rävens ögon och nos i efterhand - för den våghalsige går det såklart lika bra att sticka med tre färger samtidigt!

 Sockorna har en istickshäl, eller afterthought heel som det heter på engelska. Hälen är alltså det sista som stickas på sockan.

 Sockorna kommer i storlek small, medium och large men stickas i stort sett efter samma instruktioner men med varierande maskantal och stickstorlek.

Ett stort tack till mina duktiga teststickare!

Mönstret kostar 30 kr och finns tillgängligt på ravelry.

Garnkit går att köpa hos MoodsofColors - det kommer att finnas tillgängligt senare i eftermiddag.

Humble Regards from Devon

Jag fick nöjet att prova MoodsofColors senaste tillskott i garnfamiljen - sockgarnet Humble Regards from Devon.

Garnet är spunnet i Devon hos John Arbon Textiles och är en sockbas bestående av 80% BFL och 20% nylon. Det är fingering weight, cirka 400m/100 gram och det bästa av allt är att det inte är superwash behandlat.

Du kanske undrar varför det är så bra att garnet inte är superwash behandlat? 

Jo - superwash behandlingen gör visserligen att garnet det färdiga plagget inte valkar sig om du tvättar det varmt och med mycket friktion men det innebär också att det har gått igenom en process med massa kemikalier som både människan och miljön klarar sig bra utan. Genom att det inte är superwash behandlat så behåller ullen också sina naturliga egenskaper.

 Jag fick fyra härvor - vitt, ljusgrått, mörkgrått och mörkrött.

Jag pep till av glädje när jag öppnade paketet och fick se och känna på det mjuka garnet.

Tre av härvorna nystades genast och jag ritade upp ett mönster för att kunna börja sticka så snart som möjligt. Gro's färgning är som vanligt oklanderlig, små fina variationer i garnet ger liv och djup utan att stickningen blir flammig.

Garnet är inte likt något sockgarn jag har stickat med innan - det är mjukare och följsammare och fyller betydligt bättre än andra sockgarner jag har provat. Sockgarner brukar vara ganska hårt spunna och det i kombination med superwashbehandling - som de flesta sockgarner har, och nylon gör att sockgarn kan nästan kännas lite vasst. Men Humble Regards from Devon är bara mjukt och fluffigt och flerfärgsstickningen ser nästintill perfekt ut redan innan tvätt.

Det ska bli väldigt spännande att se hur väl garnet håller när jag använder sockorna, både slitagemässigt under häl och trampdyna men även för den gnuggande effekt skorna har på andra delar av sockan. 

Vanligt sockgarn som jag tycker är lite vasst vill jag bara använda till just sockar. Men med Humble Regards from Devons fina kvaliteter skulle jag definitivt vilja prova att sticka andra plagg i det, kanske en mössa eller en barntröja

Happy Fox

Det är inte lätt att packa projektväskan när alla projekt jag kommer på att jag skulle vilja sticka blir så lockande att jag måste sticka dem på en gång.

Det senaste klara projektet är ett par sockar jag designat i garn som Moodsofcolors har specialdesignat till mig.

Jag blev sugen på att göra något med rävar efter att ha stickat två stycken Foxy and Wolfie mössor över nyår och vips en vecka senare så var sockarna klara. Mönstret håller nu på att teststickas, det är alltid spännande att få se plagg stickade efter en sprillans ny design!

Barbrovantar

När jag stickade Barbro-sockarna från Tantulltussbok så blev jag så förtjust i kombinationen av mönster och färger att jag kände att jag definitivt behövde dem i vantform också.

Jag pratade med Anna om det var okej för henne att applicera mönstret på ett par vantar vilket det var. Strax innan julen skred jag till verket så att jag skulle kunna börja sticka på vantarna direkt när sockorna var klara.

 Jag har i stort sett använt samma diagram som på sockan med applicerat det på ett vantmönster som jag först ritade upp ramarna för. Alla element - prickbården, den lettiska flätan och hundtandsmönstret är med. Skulle vanten vara exakt som sockan så kanske toppen och tummen skulle fått gå i enfärgat grått för att motsvara sockans enfärgade tå och häl.

 

 Tummen är min egen design, jag vill hålla den enkel för att den inte skulle bryta för mycket mot det grafiska hundtandsmönstret men att den samtidigt skulle sticka ut. Jag tycker att tummen ofta har  outnyttjad potential, lite som hälen på en socka, det är en utmärkt del av vanten att hitta på något kul med.

Mudden börjar och slutar med en lettisk fläta som också är ett väldigt vackert designelement. Jag gillar när mudden är ganska lång, det är extra skönt om man har jackor som är lite vida runt handlederna.

Vanten är stickad i Rauma Finullsgarn. De är stickade på stickor 3 mm och det gick åt ca 68 gram, det är vad de senaste 3 paren jag har stickat har vägt på pricken.

På dessa bilderna hade jag tvättat/valkat vantarna en första gång. Jag stickar dem på stickor 3mm just för att ha lite valkningsmån. Men jag ville ha dem ännu lite tjockare så jag valkade dem en gång till. Jag gör det för hand - sätter på mig diskhandskar och vantarna över (diskhandskar under för att kunna ha riktigt varmt vatten) och tappar upp riktigt varmt vatten i handfatet. Sen blötar jag vantarna och häller en klick såpa i handflatan och gnuggar och gnuggar alla vantens delar. Sen vänder jag dem ut och in och gör samma sak och vänder dem ut och in igen och upprepar. Sen är det bara att skölja ur såpan och lägga på tork. Efter andra omgången blev de så tjocka och sköna och fick en ännu bättre passform.

Eftersom jag råkade sticka två vänstervantar så stickar jag nu en högervante till och kommer att sälja den andra paret, så är du sugen på ett par Barbrovantar så håll utkik på mitt instagramkonto, Playsweetmusic heter jag där också.