På julafton premiärinvigdes min Hawthorne.
Jag var lite tveksam till en början på om jag skulle ge mig på en, för mig, så pass avancerad klänning, när jag precis hade köpt min symaskin. Men jag blev så sugen på den när jag såg Vifflas att det helt enkelt tvunget fick bli den.
Det tog ett bra tid att klippa ut alla mönsterdelar, foga samman dem och sedan klippa ut dem igen. Nästa gång kommer jag köpa ett "färdigt" mönster istället för att skriva ut och klippa ut och tejpa ihop.
Men eftersom resultatet blev så bra så känns det lätt värt det nu i efterhand!
Jag har sytt min Hawthorne i ett bomullstyg med lite lätt stretch, det heter nog något fint, men det har jag glömt. Den har en ganska bred halsöppning med en generös krage och passformen är fenomenal. Jag har lärt mig en hel del nytt just i överdelen av klänningen, som till exempel hur man syr och fäster en krage (det krävdes en sprättning).
Klänningen är knälång och skuren i midjan, precis där man är som smalast för bästa effekt. Ärmarna räcker strax över armbågen. De skulle egentligen ha en manschett, men eftersom jag saknade en del grejer för att få till det bra så valde jag att bara fålla dem och sy två paralella sömmar.
Jag tycker inte att det är till klänningens nackdel - det skulle bli knöligt att sy i detta tyget som är ganska tjockt. Det skulle också bli mycket mer klumpigt att ha en kofta över.
Klänningen har knappar längs hela fronten, och det var ett litet äventyr att sy knapphålen, även om jag har en automatisk knapphålsfot.
Jag är verkligen nöjd med den här klänningen, förmodligen det mest avancerade jag sytt till mig själv och det mest lyckade också.
Det har redan blivit en peplumblus efter samma mönster, men den kikar vi på en annan dag!