Yanaka och Ueno

Idag tog vi oss till Yanaka, vi kan ta en tunnelbana - som inte är en tunnelbana eftersom den går på upphöjda spår - till Nippori och sedan promenera rakt in i Yanka.

Vi hade fått lite tips från Super-Lena på shoppingställen och ett lunchställe som ligger på gatan Yanka-ginza. Affärerna öppnade inte förrän vid 10.00 och vi var lite tidiga, så vi gick runt och titta lite på hus och människor innan.

På väg till Yanka-ginza

 I tebutiken Kanekichien i Yanaka-Ginza, går det att köpa dessa fina burkar som är klädda med washi-papper, inuti är det en plåtburk. De säljs i olika storlekar och storleken anges i gram, t.ex. 100 gram eller 150 gram. Det var näst intill omöjligt att välja, men till slut blev det 3 stycken burkar i rosa-röda toner.

Detta skyltfönster tillhör Isetatsu och var med i min guidbok. Det är en butik med anor från 1800-talet som framför allt säljer washi-papper och produkter gjorda av washi-papper, vilket är det vi hemma brukar kalla origami-papper. Jag köpte en paket med vackra papper samt två större tryck som jag tänkt rama in. 

Vi åt lunch på den indiska restaurangen Darjeeling i Yanka-ginza, de hade det godaste naan-bröd jag någonsin ätit och inredningen var verkligen maxad och personalen jättetrevlig. Vilket visserligen alla personer som jobbar med service är här i Tokyo.

 

Nära Yanka-ginza ligger Yanakas kyrkogård där många viktiga kulturella personer ligger begravda. Det är en väldigt stor och vacker kyrkogård. Vissa kanske tycker att det är lite makabert att "turista" på en begravningsplats men jag har alltid tyckt att det är spännande och intressant att besöka begravningsplatser för att uppleva hur olika kulturer och religioners begravningsplatser skiljer sig åt. Här består varje grav och en mängd stenblock, alla har två vaser och ett fat där det går att bränna rökelse.

Vi gick sen vidare till Ueno-parken. I anslutning till och i Uenoparken finns väldigt många museum med kulturell- och konstinriktning, bland annat finns Tokyos Nationalmuseum här. De stängde alla vid 17-tiden så vi hann inte med några muséer men vi hann njuta desto mer av kvällssolen.

 Votivtavlor, ema. Det är populärt bland studenter att hänga upp dessa med en bön om välgång inför ett stundande prov. Om provet går bra hängs en nya ema upp som tack för att bönen hörsammats.

 

Vid ett altare där en lykta brann hängde hundratals, förmodligen tusentals vikta papperstranor. Jag läste en berättelse när jag var liten om en japansk flicka som skulle vika 10. 000 tranor för att bli frisk från sin sjukdom. Troligen är tranorna upphängda som en form av bön.

 

 Många färgglada tranor.

Middag åt vi i Ueno, runt tunnelbanestationen fanns det jättemånga restauranger. Vi hamnade på en sushirestaurang där alla ropade hej och välkommen, högt och ljudligt, varje gång nya kunder kom in. Maten förbereddes framför ögonen på en av vår mycket glada och artiga kock. Vår bänk grannar bjöd oss på varm sake och många campai, det var mycket godare än vi förväntat oss.

Även idag blev det en slags poké, sushiris med sesamfrön och småbitar av nori toppad med olika sorters fisk, skaldjur, pickles, rom och tamagoyaki, japansk omelett.