Barnakuten

Vi är inne på vecka tre av praktiken i Kina och denna vecka är vi på barnakuten.

Själva akuten är en helt egen byggnad med fem våningar.

När ett barn kommer in till akuten görs en triagering, det är ungefär samma system som används i Sverige. Barnet tillstånds bedöms utifrån dess vitalparametrar och får sen antingen grönt - det kan gå till "outpatient buildning" som kan liknas vid en jättestor vårdcentral och som också tillhör sjukhuset, gult - barnets tillstånd behöver övervakas och det behöver kanske behandling men tillståndet är inte akut och det får åka upp på någon av de övre våningarna för observation och till sist rött - barnet kommer till akutavdelningen på första våningsplanet, det är här vi gör vår praktik.

Med Kinas tidigare en-barns-policy har många par enbart ett barn, detta barnet är deras största skatt och de kommer därför väldigt ofta till akuten även för åkommer som många i Sverige kanske bara skulle ringa 1177 för, eller gå till vårdcentralen. Har barnet kräkts tas det till akuten, har barnet haft måttlig feber mer än en dag tas det till akuten, hade barnet lite lös avföring i en dag tas det till akuten.

Tillsammans med vår handledare Fanny. Vi har nu bytt till sommaruniformen som är turkos, har korta ärmar och har mycket tunnare tyg än den vinteruniform som Fanny har på sig. De verkar med använda uniformerna för att skydda sina egna kläder och inte riktigt för att det ska vara säkert för patienterna genom att de byts varje dag, vilket är praxis i Sverige.

Vi har haft det väldigt lugnt på avdelningen, första dagen hade vi inga patienter, tredje dagen hade vi en patient för observation för att det var fullt på våning fem. Andra dagen hade vi en patient som kom in med feberkramper, vilket var intressant för att varken jag eller Lisa har sett det tillståndet innan. Det var ganska häftigt att se hur vår handledare och hennes kollegor på någon sekund bytte från att sitta och prata och skratta med oss till att bli ett vårdteam där varje person visste precis vad de skulle göra och barnet fick snabbt hjälp att lösa kramptillståndet, blodprover togs, vätska gavs, barnet kopplades till alla monitorer som kollade vitalparametrar. 

Vår handledare Fanny är supergullig och pratar riktigt bra engelska så även om det mest blir att hon och vi sitter och pratar så kan hon svara bra på våra frågor och hon är också väldigt nyfiken på oss och på hur det funkar i Sverige så vi har ändå lärt oss en del. Några av läkaren pratar också okej engelska och har verkat tycka att det har varit kul att komma och uppdatera oss på patienternas tillstånd, vilket vi uppskattar väldigt mycket. 

Imorgon är sista dagen på akuten och nästa vecka ska vi vara på endokrinologen.