Idag tänker jag på de kvinnor vi hittills mött på vår resa.
Kvinnor som förväntas gifta sig innan de åker iväg på utlandsstudier för att deras nuvarande chefer är rädda att de inte kommer tillbaka till landet annars.
Kvinnor som inte får lov att skaffa barn utan att vara gifta för att deras barn då skulle vara utan identitet och inte få lov att gå i skolan.
Kvinnor som inte har fått välja vilket huvudämne de vill ha på universitet för det har deras fäder redan bestämt.
Kvinnor från andra länder än Kina som pluggat här i många år och aldrig vill flytta hem igen. Som vill stanna för att för dem finns friheten i Kina och instängdheten i hemlandet.
Bland samma kvinnor har jag känt styrka, en kraft att våga göra saker för sin egen skull, kraft att få möjlighet att fatta sina egna beslut. Framför allt har jag på några veckor upplevt en stark känsla av systerskap.
Vi är dem och dem är vi och vi kämpar inte bara för oss själva utan för alla.
Eller kvinnor som inte får äga eller egentligen hyra ett boende själv utan en man som står på kontraktet....
SvaraRaderaPrecis :/ Samtidigt som jag blir ledsen över mycket det jag hör här om kvinnors brist på rättigheter så försöker jag att inte fördöma och komma ihåg att det var inte så länge sedan mycket av det som fortfarande råder här rådde i Sverige för inte särskilt många år sedan.
Radera