Sommarfrukost

 

Idag smakade frukosten nästan som en svensk sommarfrukost. Färska jordgubbar med yoghurt, en god kopp kaffe och en bok.

Vi närmare oss slutet av uppsatsskrivandet men inte slutet av vår vistelse i Kina och det känns fint att veta att när jag kommer hem är den svenska sommaren redan ett faktum och jag kan njuta av långa frukostar med öppen balkongdörr och solsken genom pelargondjungeln.

Sakura

Nu blommar körsbärsträden i Nanjing, min favorittid på året i Sverige och det är minst lika underbart här.

På öarna i Xuanwu Lake var det Sakura festival för att hylla körsbärsblomningen och vårens ankomst.

Sakura är egentligen det japanska benämningen på körsbärsblomning men det verkar även ha anammats även här i Kina.

I Japan beundras körsbärsblomningen för att den påminner människan om livets förgänglighet.

Det är på grund av det synsättet på körsbärsblomman och på grund av dess skönhet som jag har en gren med körsbärsblommor tatuerad på foten och upp på ankeln.  Blomman i sig är vacker och den japanska innebörden av den påminner mig om att ta till vara på livet och njuta av stunden.

Shanghai

I torsdags tåg vi höghastighetståget till Shanghai för att spendera en långhelg där.

Vi utnyttjade helgen maximalt och det var inte många turistmål som stod osedda när vi tåg tåget hem i söndags. Vi brukade lämna hotellrummet vid halv nio och komma hem runt tio-elva på kvällen. Som mest gick vi över 30.000 steg på en dag, fötterna var minst sagt möra när vi gick i säng.

Här är några favoriter från helgen, väl värda att besöka. 

  

I bambuskogen i Longhua, martyrernas kyrkogård.

En stor park som delvis är begravningsplats, delvis minnesmonument över de som blivit dödade för sina kommunistiska åsikter. Parken är känd för sina stora statyer som rest som minnen till de som dog för sina politiska åsikter. Det är gratis att gå in på martyrernas kyrkogård.

 Vi passade såklart på att fira våffeldagen med varsin egg waffle eller egg baby som vi kallar den efter att vår vän Summer översatt de kinesiska tecknen till Egg baby. Det första av två tecken betydde ägg och det andra tecknet någon som är en son eller en dotter, alltså en baby.

En liten dam som tog sig en tupplur i Folkets park och torg. Det är väldigt vanligt att se kineser ta tupplurar lite varstans i offentlig miljö, eller till exempel bakom disken på sin arbetsplats.

 Utsikt över Pudong från The Bund. 

Pudong var innan ett slumområde, präglat av fattigdom och kriminalitet. 1990 skedde en föränding då det istället blev en av de störta byggarbetsplatserna i världen. Pudong är både fint på avstånd och på nära håll och bland annat i TV-tornet - byggnaden bestående av flera klot - kan en åka upp och få en vy över staden. 

Yuyuan trädgården var min favoritplats under vistelsen.

Det är ca 500 gammal trädgård och är en blandning av traditionella byggnader och statyer, slingrande gångar och blommande magnolia, broar och karpdammar. Mest känd är Yuyuan trädgården för sina klippträdgårdar, byggda i natursten, föreställande berg och klippor i miniatyrformat.

Trots att det utanför murarna var fullt liv, bilar, byggarbetsplatser och så vidare så var det innanför murarna fridfullt och lugnt trots de många besökarna.

Trädgården ligger vägg i vägg med en marknad där en kan köpa allt ifrån kylskåpsmagneter till sidenklänningar och allehanda streetfood. Från marknaden kan en gå in i trädgården och i Stadsgudens tempel. Inträdet till marknaden är gratis, till templet kostar det 10 yuan och till trädgården 30 yuan.

Vi passade också på att klippa oss när vi var i Shanghai, ett infall efter en sen middag. Klockan nio på kvällen gick vi så för att klippa håret och det var både en väldigt trevlig upplevelse och ett resultat som vi båda var nöjda med. Vår sista dag i Shanghai sken solen och en riktig vår kändes inte långt borta.

Rävar

Efter att ha designat sockmönstret Happy Fox snöade jag in lite på rävar och sökte av nätet i jakt på ett tyg med rävar på.

Jag hittade ett på rea på www.tyg.se och beställde hem en halv meter.

Innan jag åkte till Kina passade jag på att sy en ny necessär och en projektpåse till ett nytt stickprojekt jag tog med mig som fortsätter på räv-temat. 

 

Projektpåsen är likadan som de här två  som jag inte har något mönster till men som min favorittyp av projektpåse i nuläget. Den är fodrad med ett bomullstyg från Gudrun Sjödén, rävtyget är också i ganska tjock och stabil bomull. Spetsen är handvirkad och kommer ifrån mammas ärvda spetsförråd. Snöre är från Stof och Stil och dragskon från tyg.se. Även om rävtyget var väldigt stabilt i sig så strök jag på ett mellanlägg för att den ska kunna stå upprätt.

Necessären var en för mig ny modell och jag följde en tutorial från withheartshapedbruises. Eftersom jag bara ville ha min necessär till smink så är den ganska mycket mindre och dessutom fodrad. 

Jag är jättenöjd med både projektpåse och sminkväska, rävarna och det faktum att jag sytt dem själv gör mig glad när jag plockar fram dem!

Mat i Tianjing, Kina

Varje provins i Kina har sin matkultur och tradition. Ingredienserna varierar, om maten är het eller mild, söt eller sur, om det är ris eller nudlar som dominerar. När vi var i Tianjing fick vi prova några lokala specialiteter och blev förälskade i vissa och kunde helst avstå andra.

 De maträtter vi provade som skiljde sig mest från det vi ätit i Nanjing hittade vi på en gata som låg ett stenkast från vårt hotell. På morgonen trängdes här portabla vagnar på gatan som i kombination med de små frukostrestauranger och "hål-i-väggen" restaurangerna, innebar ett stort urval av maträtter att äta till frukost.

Här ovanför var vår favorit - ett runt bröd som stektes på en platta, sen gjordes ett hål i toppen och ett uppvispat ägg hälldes in i brödet som fortsatte att stekas tills ägget var tillagat. 

Brödet veks sen på mitten och fylldes med sallad, picklad morot, riven potatis och för den som ville även lite grillad kyckling eller en korv.

Helt nylagad och varm, med ett frasigt yttre och kombinationen av syra, sälta och hetta så var det här en riktigt god frukost. Jag älskar också äggen i den byråliknande lådan på kockarnas matvagn.

Det här är ett friterat bröd, eller vi vill kalla det bröd, Summer säger att det är inte ett bröd utan friterat mjöl. Så som hon (eller såsom kineser, vi vet inte riktigt) definierar bröd så är det något som bakas i ugn. Det här brödet bakas inte i ugn och är därför inget bröd. Hur som helst är det en deg som dras ut och sen friteras. Det kan till exempel doppas i soppa eller viras in i en wrap-liknande pannkaka tillsammans med stekt ägg, kryddor och pickles. Det här brödet finns också i Nanjing men vi har inte sett någon matvagn som enbart tillagar brödet utan bara de som har det som ett tillbehör till rätten de serverar.

Lisa tillsammans med en skål frukostsoppa som är mycket typisk för Tianjing. Det är jättestora bitar av silkestofu - en väldigt mjuk och len tofu, i en skål med svampsoppa gjord på en slags svamp som är väldigt vanlig här. Kombinationen av sältan i soppan och den milda tofun var riktigt god och det var väldigt mättande.

En annan morgon åt vi en rätt som var än mer typisk för Tianjing och det var en gröt gjord på mjöl - ja, tänk att ni blandar vetemjöl och vatten och sen kokar det. En stor skål av detta toppades med vad som såg ut som och smakade som salt tahini och krossade sesamfrön. Den blev det väldigt mycket kvar av i skålen och jag kan inte rekommendera det.

På marknaden på Ancient Cultural Street, som var en plats jag verkligen kan rekommendera för den som vill prova ny mat, så åt vi dessa små kakor med marmelad, serverade på ett stort smörgåsrån.

En smulig massa fylldes i en liten speciell form som sattes över en pip som det kom ånga upp ur, sen plockades den lilla "kakan" ut och lades på ett rån. Sen lades en klick marmelad på varje kaka innan den serverades. Kakan smakade inte så mycket och var ganska smulig, marmeladerna var fruktigt söta. Ingen smaksensation men det var roligt att titta på när den gjordes och den var ganska rolig att äta.

Tianjings mest kända bakverk, vilket också visades upp i jätteformat på ett museum vi var inom, är den här. En hårt friterad kaka med fyllning. Fyllningen kan vara t.ex. ris, frön, nötter eller liknande. Den finns i alla upptänkliga storlekar och vi såg att kinesiska turister köpte på sig mängder av den. Den är lite lagom söt, ganska oljig eftersom den är så hårt friterad, smakar mest som söt friterad deg. Av de vi köpte gick det inte att skilja på smakerna även om fyllningen var olika.

Allt vi provar är vegetarisk eftersom både jag och Lisa är vegetarianer.

Allt är inte gott men väldigt mycket är väldigt gott och allt är så billigt här, så det är bara att köpa och prova, gillar en det inte så är det bara att inte äta upp eller ge bort det till någon som gillar det.

Vi säger ja till allt (nästan).

Panshan Mountain

Summer frågade ifall vi ville följa med till Tianjing över helgen då hon skulle åka och träff sin pojkvän.

Det är 120 mil från Nanjing men med höghastighetståget tog det bara 4 timmar att åka. Vi åkte andra klass men en hade världens benutrymme, bekväma stolar och tåget åkte tyst och behagligt i 305 km i timmen.

 

Idag, efter att ha provat ny och spännande mat till frukost, som är typiskt för Tianjing, åkte vi till Panshan mountain med Summers pojkvän Xiang och hans kompis Fei.

 

På väg upp till den ena toppen!

Från den ena toppen gick det sen inte att komma vidare för linbanan var stängd på grund av låg säsong och en fick inte ta stigen genom skogen eftersom det rådde risk för skogsbrand på grind av torkan.

Imorgon väntar nya äventyr i Tianjing! 

Drakfrukt

Mataffärerna här är fulla av frukt och grönsaker, de flesta lite extra spännande eftersom vi aldrig sett eller provat dem förut.

Drakfrukt hittar vi hemma men den brukar vara ganska dyr och lite smaklös.

Ananas hittar vi också hemma men det är samma sak där, de kostar ganska mycket och är svåra att få lagom mogna.

Här kostar en Drakfrukt några kronor och är härligt läskande. En gigantisk ananas, ätmogen och skalad får en för 10-15 kronor och allt går att äta, även det i mitten som hemma hade skurits bort för att det är för hårt eller smaklöst.

Tillsammans blir de en läskande fruktsallad, perfekt balans mellan drakfruktens milda smak och ananasens intensiva sötsyrlighet. Drakfruktens skal blir en perfekt skål till lunchens fruktsallad!

En växande blomma

När jag var hemma hos Pernille  som har Angoragarnet.se för över två år sedan för att intervjua henne för Avmaskat.se, köpte jag ett garn- och mönsterkit till Bohuströjan BlåBlomma.

Den har sen legat i två år medan jag har försökt samla mod till att börja sticka på den. Jag har tyckt att jag har varit för dålig på flerfärgsstickning för att kunna njuta av stickningen, dels för dålig för att få till ett bra resultat.

Efter att ha stickat både större projekt, till exempel två stycken Riddari, och mindre projekt som vantar och sockor så kände jag mig modigare och BlåBlomma fick följa med till Kina.

 

Nu är jag exakt halvvägs genom diagrammets varv och det är fint att se min BlåBlomma växa fram!

Det är många varv nu med tre färger och det är tålamodsprövande och extra pilligt så det blir bara några varv om dagen.
Den lilla sticktid som är över ägnar jag åt ett par enkla sockar i mitt handfärgade garn. 

Kalasdags

 Vi blev bjudna till Tischas födelsedagskalas som firades på restaurang med medtagen kaka.

Det var mest en enda fotograferingsbonanza med selfies högt och lågt och en kunde bli huggen i farten för att vara med på bilden när en gick förbi.

 

 Det var nästan bara utbytesstudenter från Mauritius och Marocko som nästan alla läser hela sin utbildning här.

Det är verkligen kul att vi redan lärt känna så många människor här och att vi får vara med om så mycket tack vara dem. Det är inte så att vi sitter hemma i lägenheten när vi inte har några andra som tar med oss ut men vi får uppleva andra saker som vi inte hade gjort när vi turistar på egen hand.

När det började dyka upp lösmustascher och annan fotorekvisita spårade det såklart ut. Jag vet inte hur många bilder som har skickats på we-chat (en slags version av messenger som verkligen har allt, man kan betala med den, chatta i den, beställa taxi osv), min telefon låg och vibrerade hela dagen igår av alla bilder som skickades. Jag och Lisa plockade med oss vars en lösmustasch hem som minne.

Fuzimiao

Fuzimiao var i 1500 en konfucianskt lärosäte beläget i Nanjing. Själva templet i sig är inte jättestort och som de flesta tempel vi besökt består det av flera byggnader som ligger på rad med genomgående korridorer, sammankopplade av dekorerade innegårdar. Med templet ligger på ett stort område med färgglatt upplysta gator där det framför allt säljs mat, kläder och turistföremål.
 

För 60 yuan går det att åka båt på kanalen som rinner genom Fuzimiao och inträdet till Konfuciustemplet kostar ca 40 yuan, inträdet till det stora området är gratis.

Summer är en riktig pärla! Inte nog med att hon är världens snällaste och roligaste så är hon också oumbärlig, precis som alla andra av våra lokala guider och vänner, när det kommer till att hjälpa oss läsa på infoskyltar och beställa mat så att vi får prova nya saker hela tiden.

Hamnen där en kunde ta båtarna ut på kanalen var upplyst med lyktor och stora, färgglada drakat på motsatta muren.

Inne på tempelområdet var det massor av ljusdekorationer, vi tror att mycket var kvar efter firandet av det kinesiska nyåret. På dessa lyktor finns alla djuren som representerar de olika åren.

Stone City Ruin Park of Nanjing

När vi hade suttit och knappat in data i SPSS i flera timmar så kände vi att vi behövde komma ut och röra oss och njuta lite av vårsolen så vi tog en kik på google maps och upptäckte två parker som bara låg ett stopp bort med tunnelbanan.

Vi tog röda linjen till Hanzhongmen, därifrån gick vi ner till floden och följde den till vi kom till en bit av den gamla stadsmuren. Innanför den låg den ganska nyanlagda parken Stone City Ruin Park of Nanjing. Med det namnet tänkte vi att det kanske var en park som kretsade kring ruiner efter gamla hus eller fästningar som funnits i anslutning till stadsmuren, men icke.

I själva verket var det någon slags park med militärisk inriktning där en till en början kunde njuta av vacker och tyst, skogslik miljö med flera olika stigar att ta. För att sedan kunna titta på stridsflygplan, spela CS live och skjuta prick. Det var verkligen en kontrasternas park. Eftersom det var vardag när vi besökte parken var det dels lite folk och dels var det mest av attraktionerna stängda så det rådde ändå en lugn och behaglig stämning i parken.

Överallt blommar det!
I förgrunden plommonträd och i bakgrunden kamelior. Det är alltid fint att se växter som vi bara kan ha i växthus hemma blommar rikligt i ett mer naturligt habitat när en är utomlands. Kameliablomningen i Palmhuset i Trädgårdsföreningen är ett måste varje vårvinter men i år får jag se dem runt om i Nanjing istället.

Internationella kvinnodagen

Idag tänker jag på de kvinnor vi hittills mött på vår resa.

Kvinnor som förväntas gifta sig innan de åker iväg på utlandsstudier för att deras nuvarande chefer är rädda att de inte kommer tillbaka till landet annars.

Kvinnor som inte får lov att skaffa barn utan att vara gifta för att deras barn då skulle vara utan identitet och inte få lov att gå i skolan.

Kvinnor som inte har fått välja vilket huvudämne de vill ha på universitet för det har deras fäder redan bestämt.

Kvinnor från andra länder än Kina som pluggat här i många år och aldrig vill flytta hem igen. Som vill stanna för att för dem finns friheten i Kina och instängdheten i hemlandet.

Bland samma kvinnor har jag känt styrka, en kraft att våga göra saker för sin egen skull, kraft att få möjlighet att fatta sina egna beslut. Framför allt har jag på några veckor upplevt en stark känsla av systerskap.

Vi är dem och dem är vi och vi kämpar inte bara för oss själva utan för alla.

En frukost i Kina

De flesta en möter när en går ut på morgonen här i Nanjing har en teflaska i ena handen och en påse innehållandes frukost i den andra handen. Många äter alltså frukost på språng, eller i varje fall inte hemma. Frukosten är också ofta av det varmare slaget.

 

Jag och Lisa brukar köra en kombination av svensk frukost och kinesisk frukost. Yoghurt med frukt och naturella jordnötter. Yoghurten är naturell men ändå sötad, vi har inte hittat någon osötad variant, jordnötterna är vår version av müslie då müslie endast säljs i små portionsförpackningar till ett orimligt pris. Vi kompletterar med någon lagad frukost som vi köper för endast några kronor utanför campusmuren. Lisa har här baotzi som är en ångad bulle, vi köper en som är fylld med sesamfrön, svamp, tofu och någon bladgrönsak. Jag har jiang bing som är en rulle med ett stekt ägg, sås, syrade bönor, bambuskott, koriander och salladslök.

Jag gillar faktiskt den lagade maten riktigt mycket, den lagas på beställning, är så billig och väldigt tillgänglig.

Jag saknar lite en riktigt god müslie eller ett gott bröd med mycket ost men jag kommer helt klart sakna den lagade frukosten också och alla fina försäljare som vi handlar av.

Plommonblomningens berg

Efter att våra guider behövde åka hemåt igår bestämde vi oss för att själva gå vidare till Plommonblomningens berg som låg väldigt nära tunnelbanestationen vi åkt till från början.

Alla blir väldigt oroliga när vi ska åka och gå runt på egen han och tycker att vi är väldigt "indipendent" som gör det. Det känns fint att alla vi träffar har en sådan omsorg om oss och vi lovar alltid att höra av oss när vi kommit hem igen så att de vet att vi är i tryggt förvar.

Plommonträden för Kina verkar vara vad körsbärsblommorna är för Japan.

Plommonträden är det första trädet att börja efter det kinesiska nyåret, det vill säga när det fortfarande räknas som vinter (även om jag och Lisa idag gick i linne och T-shirt på grund av värmen, alla andra hade vinterjackor och verkade tycka att vi var lite tokiga). Som det första trädet att börja blomma är det en välkommen fägring som har hyllats genom hela Kinas historia.

Blommande plommonträd så långt ögat kunde nå. Jag hade läste om det i en guidebok på engelska som jag hittade i café-delen Librarie Avant-Garde men tänkte att det måste dröja minst en månad till innan träden blommar. Det var alltså rena turen att vi gick förbi entrén på vägen till Sun Yat-Sen's mausoleum tidigare på dagen.

 Jag tycker att de rosa träden med stora blommor som påminner om fluffiga tyllkjolar är vackrast men här fanns något för alla smakar. Inget träd är det andra lik och det fanns blommor i allt ifrån vitaste vitt till mörktrosa, enkelblommande och fyllda i flera lager, små träd, stora träd, träd med upprätt form och träd med grenar som hängandes bildar som gömslen.

Om det är svårt att fånga det enskilda trädets skönhet så är det helt omöjligt att fånga massan. Om du någonsin besökt Göteborgs Botaniska trädgård så föreställ dig trädgårdens storlek gånger 5 och att hur du än vänder dig så ser du bara blommande plommonträd så långt ögat kan nå. Då kanske du kan få en känsla av hur det var att gå på de slingrande stigarna på plommonblomningens berg.

Sun Yat-Sen mausoleum

Idag hade Christina ordnat så att några av hennes kollegor skulle ta med oss till en annan del av Purpurberget.

 Vi tog röd linje, som går precis utanför universietets campus till  Därifrån var det en bit att gå.

Vi gick först till det residens där nationsfadern Chiang Kai-Chek bodde tillsammans med Soong Maj-Lin under 1900-talet. Båda två ses som stora förebilder och deras hem är bevarat för besökare. 

Soong Maj-Li's favoritträd var platan och Chiang Kai-Chek lät plantera plataner över hela Nanjing som ett bevis på sin kärlek till henne. På flygfoton över deras residens kan en se att plataner har planterats för att bilda ett mönster som ser ut som ett halsband med en juvelbesattmedaljong där huset är själva juvelen. Eftersom platanerna får gula höstlöv tidigare än de kringliggande lövträden och städsegröna barrträden så kan halsbandet ses extra tydligt om hösten när dess gula färg står i tydlig kontrast mot det gröna.

Residenset är byggt i västerländsk stil men med ett traditionellt kinesiskt yttre med sina svängda tak och färgglada keramik. Det banade väg för en helt ny typ av arkitektur i Kina.

Efter residenset gick vi vidare till Sun Yat-Sens mausoleum.

Sun Yat-Sen var revolutionsledare och han gick bort 1925.

Det var verkligen mycket folk i hela området idag, vi åkte iväg redan klockan åtta, vilket vi tyckte verkade väldigt tidigt. Men allt eftersom dagen gick så förstod vi varför - det här är verkligen ett stort utflyktsmål. Unga och gamla, små och stora trängdes på de många trapporna.

Mochouhu sjön

Större delen av dagen har vi arbetat med materialet till vår uppsats. Efter det blev det dags att komma ut i det soliga, men kalla, vårvädret.

Vi insåg att Mochouhu sjön bara låg två hållplatser bort med metro så vi åkte dit.

 

Sjön och området är döpt efter Mochou, namnet på en kvinna som kunde sjunga så vackert att hennes sång jagads bort människors alla sorger. Det är hon som står staty i bakgrunden.

En kan gå in på två ställen och det var lite oklart hur mycket inträdet kostade. Vi såg att det stod 60 yuan och 35 yuan och eftersom vi fått studentrabatt på Jiming templet provade vi att lämna fram våra kinesiska student-id. Det resulterade i två biljetter som tillsammans kostade 35 yuan, prisvärt!

 

Det var cirka 4 km att gå runt hela sjön. Möjligheter till små avstickare finns överallt, en kan titta på en trädgård som nu var full av rödblommande äppelträd. Små paviljonger där en och annan kines står och stretchar eller utövar tai chi (alternativt qi gong), runt ett hörn står någon och sjunger och på mer öppna ytor flögs det drake.

Senare ska lotusblomningen vara en otrolig syn och då tänker vi komma tillbaka! 

Portabelt te på kinesiskt vis

Något en lägger märke till ganska snabbt är alla människor som går runt med flaskor eller termosar dinglandes i snören. Barn, vuxna, kostymklädda och vardagsfina går runt med dessa flaskor. Om de råkar vara av plast eller glas och därför oftast genomskinlig så ser du också att innehållet är lite ljust grönaktigt och att på botten av flaskan ligger ett flera centimeter tjockt lager av gröna teblad. Kanske flyter det några bär eller citronskivor på ytan i flaskan.

Den vattenflaska du kanske blivit van att se folk med i Sverige har alltså här ersatts av en teflaska.

Eftersom det fortfarande är ganska kallt om morgonen och kvällen så var jag och Lisa inte sena med att anamma trenden.

För 70 yuan köpte vi vars en med en silfunktion. Tesilen i toppen kan lyftas ur när en tycker att teet har fått dra länge nog. Flaskorna har dubbelt glas för att på så vis bli värmeisolerande. De har snabbt blivit en favorit och fylls på flera gånger om dagen.

Purpurberget

Vår nya vän Christina tog med oss på en utflykt till Purpurberget, tillsammans med en av hennes kollegor från barnsjukhuset.

  Med sina 449 meter  är Nanjings högsta berg. Det är ett populärt utflyktsmål för både unga och gamla, på helgen brukar det vara riktigt mycket människor som åker dit. I nuläget kan en bara gå och och ned eftersom den gamla liften håller på att bytas ut till en sprillans ny. Det finns flera vägar upp till och ner ifrån toppen. Vägen vi tog upp var halvvägs till toppen bred och stenbelagd, den fick även bilar köra på. Det var en ganska långsam och behaglig lutning. På nedåt vägen tog vi uteslutande trappor och det riktigt brant lutning.

Co

Corydalis blommade frikostigt i backarna på vägen upp, sluttningarna lyste i blått och lila.

Namnet Purpurberget har det fått från stenen som utgör berget som våra vänner sa var lila.

 360 graders utsikt på en nybyggd utsiktsplats på toppen. Nanjing är verkligen en gigantisk stad, det var först här uppe som en förstod hur stort det verkligen här. Det här är utsikten mot den delen av staden som har mest höghus, smogen låg tjock. 

Det är lätt att ta tunnelbana eller buss hit. Eller lätt att åka buss är det kanske inte eftersom stationerna inte står på engelska, men med tunnelbana är det lätt och tog bara ca 20 min från vår lägenhet. Det kostar 2-4 kr för varje resa med