Efter Sorrento var det dags för Capri!
Capri är en liten ö som ligger en halvtimmes båtfärd ifrån Sorrento.
Vi satte bilen och bagaget på hotellet, packade vars en lätt väska och traskade ner till hamnen där båtarna gick.
Ta sig dit
Vi åkte båt ifrån Sorrentos hamn, dit går man lätt till fots.
Man köper en tur biljett ifall man ska stanna över en eller flera nätter och en tur-retur om man åker över dagen, det kostar 180 kronor enkel väg och tar cirka en halvtimme.
På vissa färjor kan man ta med bilen, men vissa tider på året är det förbjudet att köra bil där, om man inte bor där och vägarna är trånga och lite slitna.
På den här bilden är vi på väg ifrån, inte till Capri, så det är ön som skymtar bakom.
Bo
Vi bodde på Hotel Casa Caprile som ligger i Anacapri. Anacapri ligger på ena halvan av ön och Capri på andra halvan. Till Anacapri tar man sig med buss ifrån stora hamnen. Man köper biljetter innan, enstaka eller i remsor och de kostar 1,80 euro oavsett var man ska åka. Bussarna är väldigt små så det kan hända att man får vänta några bussar innan man får plats.
Hotellet var nog allra finast på utsidan egentligen. För att komma till vårt rum fick man gå igenom receptionen, genom en liten trädgård med apelsin-och citronträd, stora kaktusar och utsikt både upp över ön och ut över havet. Vi hade en liten altan utanför dörren med en trädgårdsmöblemang och parasoll. Rummet var väldigt stort och mycket högt i tak, men saknade luftkonditionering. Det fanns en golvfläkt men den gjorde liten skillnad i det stora rummet.
Frukosten var ganska dålig, briocherna stela och torra, osten OCH smöret var slut men vi fick gott baristakaffe.
Att göra
Vi började med att bada!
Till höger om stora hamnen finns en liten kustremsa med stenstränder. Vattnet var varmt och vackert turkost. De där stenarna ser dock skönare ut än vad de är så jag kan rekommendera att hyra en solstol här. Det fanns utrymmen för både "fritt" bad och hyra-solstols-bad.
Är man på Capri så bara måste man besöka Villa San Michele.
Villa San Michele byggdes av Axel Munthe, en svensk doktor som var livläkare åt Kronprinsessan Viktoria. Ja, inte vår Viktoria såklart, utan hennes föregångar på slutet av1800, början av 1900-talet.
Hans hus och trädgård donerades till Sverige och hålls öppen för turister.
Det är litet och det är inte så att man kan strosa runt i timmar men det var verkligen vackert, lugnt och hade en fantastiskt utsikt.
V
Det är litet och det är inte så att man kan strosa runt i timmar men det
var verkligen vackert, lugnt och hade en fantastiskt utsikt.
Villa San Michele blev framför allt känt tack vare boken Axel Munthe skrev om platsen.
Om hur han byggde och levde där.
Han var en stor konstälskare och samlade på sig många antika föremål, framför allt ifrån romartiden som finns här och var i hans hem. Inte allra minst här uppe till höger i han atrium som också är galleri.
På ön kan man också åka sittlift eller funiculare uppför berget och såklart strosa runt på de mysiga gatorna och bara njuta av utsikten.
Så till sist - att äta
Vi bad killen i receptionen om tips på bra restauranger i närheten.
Han tipsade oss om Il Solitario, som låg ganska nära hotellet, det skulle vara "very local".
Så vi traskade dit och det blev en oförglömlig måltid minsann!
Det var verkligen en äkta familjerestaurang, med mamma, pappa och dotter som både serverade och lagade mat, tillsammans med många andra i personalen.
Vi åt båda färsk pasta, gjord på plats, med blandade fisk och skaldjur.
Till efterrätt åt jag Tiramisu, gjord av mamman i familjen och ehh..pojkvännen åt Bruschetta, väldigt klassisk italiensk efterrätt.
Inte nog med att maten var fantastisk så satt vi på en slags innergård där taket bestod av vinrankor och murgröna som bildade ett solitt täcke över inrättningen.
Så Il Solitario kan jag varmt rekommendera för både atmosfär, mat och service!