Till minne av min farmor

Den här bilden på mig och farmor tog för bara en månad sedan.

Vi var båda så glada att hon kunde komma och se min utställningsträdgård på Fredriksdal, jag var så glad att hon kunde vara där och dela det med mig.

Inatt gick min farmor bort.

För nästan ett år sedan blev hon diagnostiserad med cancer i bukspottskörteln. En cancer som ofta har ett väldigt snabbt förlopp. Vi är alla glada att farmor fick vara kvar så länge som ett år och att hon under detta år för det mesta mådde riktigt bra.

Jag har min farmor att tacka för mycket och hon har alltid varit en stor förebild för mig.
Hon var kreativ, kärleksfull, öm och mycket, mycket klok.
Hon var en upptäckare och en äventyrare och gjorde alltid det hon själv ville, som att till exempel lära sig spanska när hon var en bit över åttio år.
Det fanns aldrig några hinder för vad hon kunde göra så länge hon ville det och det är en syn på livet och dess prövningar och utmaningar som jag kommer att ha med mig.

Jag kommer att ha med mig så många minnen - i soffan på Lillgården med farmor vid spisen, stekandes pannkakor, den gången jag plockade jättemånga tusenskönor och gjorde en krans till farmor, jag tyckte att hon var lite vacker som en brud, redo att gifta sig när hon bar den.
Lika väl kommer jag att minnas de stunder vi hade tillsammans när jag blivit vuxen, stickstunder i soffan, förtroliga samtal, sillamackor i köket.

För att hedra minnet av min farmor kommer intäkterna från försäljningen av sjalen jag designade till farmor i höstas från och med nu att gå oavkortat till Cancerfonden.
Jag hoppas att sjalen jag designat för att vara som en kram till min farmor när jag inte kunde finnas hos henne kan bli en kram till alla andra där ute som är drabbade av samma, hemska sjukdom.
Tillsammans gör vi skillnad!

Mönstret finns här på ravelry.

Vill du inte köpa mönstret kan du alltid stötta cancerforskningen genom att skänka ett bidrag till Cancerfonden eller köpa ett armband ifrån UngCancer