Adam's Peak

Natten till sondag besteg jag, Nick, James, Lakmal och hans van Soneil Adam's Peak.

Det ar 5200 trappsteg upp till toppen, handgjutna, hoga, ojamna trappsteg.

Uppe pa toppen finns ett tempel dar man kan se ett stort fotspor, eller snarare avgjutning av det fotspar som finns under.

De flesta religioner lagger beslag pa fotsparet som en del av sin religion, det fina ar att alla helt enkelt samsas om det och ar nojda med att andra religioner inte delar deras asikt.

Kristendomen sager att fotsparet ar market efter Adams forsta steg pa jorden nar han och Eva blev forskjutan fran paradiset, darav namnet Adam's Peak.

Hinduismen sager att det ar den store Shivas fotspar. Buddhismen sager att det ar Buddhas sista fatspar pa jorden pa sin vag till paradiset...och sa fortsatter det.

 Utanfar porten som marker borjan. 

Fram till porten var det en 20 minuters, latt upparlutande vandring.

Sen gick vi och gick vi och gick vi och var uppe ganska exakt klockan fem pa morgonen. Vi hade borjat klockan tva pa morgonen sa det tog ganska exakt 3 timmar for oss att komma upp.

Bilden ar tagen runt klockan sex da det borjade ljusna. Eftersom det hade mulnat pa och borjat duggregna vid det laget sag vi inte soluppgangen annant an som en tunn rod strimma.

Utsikten under nedgangen var underbar, som hamtad ur en forhistorisk dinosauriefilm.

Det var en sadan marklig kansla att se allt det vackra som man inte hade en aning om att det fanns runt omkring en nar man gick upp for da var det kolmorkt runt omkring oss.

 Den svindlande nedgangen, nerat var nastan lika jobbigt som uppfor, sarskilt pa de stallena dar trappsteg var valdigt branta och smala. 

Men vi kom bade upp och ner!

 Toppen sedd en bit pa vag nerat.

Vi var alla overens om att det var nog ratt tur att man gick uppat i morker anda for man hade ingen kansla for hur hogt och langt det faktiskt var till toppen. Det var forst pa nervagen nar man kunde se som man insag hur langt man hade tagit sig.

 Soneil, jag och Lakmal under nedgangen.

Har ar det inte sa langt kvar till nivan dar vi borjade vandringen. 

Nar vi kommit sa har langt var sluttningarna tackta av tebuskar eftersom vi ar nara Nuwara Eliya distriktet dar allt te odlas.

Vi hade en fantastisk utsikt over dem under var svindlande busstur fran startpunkten av vandringen ner till Hatton och sen fran Hatton till Kandy.

Dock var jag vid det laget sa trott att jag inte orkade fiska fram min kamera nagat mer.

Det var en upplevelse jag sen kommer att glomma och jag ar valdigt nojd och stold over att jag klarade av det - och det utan att klaga en enda gang. Killarna som jag klattrade med var ratt impade over att jag holl samma tempo som dem och klarade det sa bra trots de hoga trappstegen som var en storre utmaning for mig eftersom jag var ratt mycket kortare an resten av dem.

Jag ar stolt over oss allihopa och invantar nu den dagen da mina vader slutar att gora ont..