Snart hemfärd

Det har blivit pinsam lite bloggande under min volontärtid på Fridsro. Jag skyller på dator och internetbrist men framför allt tidsbrist och kanske också olust att sätta sig med mobilen när jag hela tiden har så fina människor runt omkring mig samt vacker natur och väder att njuta av.

Men nu är det bara två dagar kvar tills jag åker. På lördagkväll åker jag från Fridsro i Kandy till flygplatsen i Negombo för att ta flyget 02.55 på söndagmorgon och landar 12.25 på Kastrup på söndag. Det blir en resa 4.5 timmar bakåt i tiden.

Det är mycket jag kommer att sakna med Sri Lanka. Solen och värmen, MATEN, alla vänliga människor, naturen och barnen på Fridsro. Tyvärr kan jag inte publicera några bilder på barnen eftersom det inte är tillåtet men det kommer ändå lite andra bilder från mina sista tre veckor i landet när jag är tillbaka i Sverige.

Jag ser fram emot att träffa min familj och mina vänner och umgås med dem ordentligt efter att ha spenderat nästan totalt ett år utomlands. Tillbaka till verkligheten helt enkelt men med planer på en resa till Hong Kong i höst och förhoppningsvis fjällvandring i sommar!

Lite smått och gott från Instagram! Följ Playsweetmusic om ni vill se mer!

Fridsro Project

I måndags anlände jag till Fridsro Projects som ligger uppe i bergen utanför Kandy. Det är så vackert här att andan går ur en varje gång man tittar ur över djungelbeklädda kullar och bergstoppar i fjärran. Solnedgångarna går i rött och orange, solen steker från klarblå himmel på dagen men på natten är det så svalt att de vankas raggaockar och en tunn fleecetröja under lakanen.
Jag har jobbat i Fridsros förskola och varit med de yngsta killarna på eftermiddagarna, inventerat det mobila sjukhusets medicinförråd genom att räkna alla piller för hand samt inventerat i klädförrådet och slagit in presenter till kommande födelsedagar.
Jag äter stora lass med färsk frukt varje dag och maten gör en aldrig besviken.
Imorgon vankas det besök i Kandys botaniska trädgård där bland annat världens äldsta träd finns. Går det som jag vill åker jag sedan till Nuwara Eliya på måndag för att vara på Fridsros projekt där i några dagar.

Jag får lov att pynta inlägget med lite bilder från min instagram eftersom jag inte har tillgång till dator. Playsweetmusic heter jag på instagram så det är bara att lägga till och följa om ni vill se mer!

Monkey business at Dambulla Rock Temple

Fyra timmars bildfard fran Safari ligger Dambulla Rock Temple.

Ett manga tusen ar gammalt buddhist tempel inbyggt i en klippa.

En av de forsta kungarna i Anuradhapura sags ha gomt sig dar pa 1000-talet f.Kr. nar han hade blivit fordriven fran Anuradhapura av indierna.

Vi missade att man var tvungen att kopa biljett INNAN man borjade klattra upp, sa vi bestamde oss for att njuta av utsikten och alla apor som apade omkring istallet for att ga ner och upp en gang till och ga in i templet.

Pinnawala Elephant Orphanage

Har besokt Pinnawala Elephant Orphanage, som ligger bara 10 minuter med motorcykel (ja, mamma jag har akt motercykel och ja, jag hade hjalm pa mig och nej, jag korde inte den sjalv) fran Safari.

Det har varit monsunregn nagra dagar nu sa floden var for hog for elefanterna att ga i. Det ar egentligen inte problem for elefanterna men for mahouterna som inte kan folja efter dem. Sa nar floden ar hog kan elefanterna lugnt vandra over till andra sidan flodstranden utan att mahouterna kan stoppa dem.

Jag fick ga in for 100 rupies eftersom jag har 3 manders visa och darfor raknas som en "local". For turister kostar det annars 2000 rupies..

 I Piannawala far elefanterna leva naturligt som flockar, precis som i det vilda. Darfor avlar de ocka nya elefanter, sa det var en hel del sma elefantera att se pa. De var valdigt lekfulla och busade runt med varandra och sina foraldrar.

 Idag hade Pinnawalas 79 ar gamla elefanttjur dott efter en tids sjukdom, det var TV-team och allt dar for att filma honom och gora reportage om hans bortgang.

 Nagra av Pinnwalas cirka 80 elefanter.

 En av bebisarna som passade pa att ta sig en formiddagsfika.

 Den har holl pa att knuffa pa sin mamma hela tiden och forsokte stalla sig med foten och snabeln over stenen precis som hon gjorde.

Adam's Peak

Natten till sondag besteg jag, Nick, James, Lakmal och hans van Soneil Adam's Peak.

Det ar 5200 trappsteg upp till toppen, handgjutna, hoga, ojamna trappsteg.

Uppe pa toppen finns ett tempel dar man kan se ett stort fotspor, eller snarare avgjutning av det fotspar som finns under.

De flesta religioner lagger beslag pa fotsparet som en del av sin religion, det fina ar att alla helt enkelt samsas om det och ar nojda med att andra religioner inte delar deras asikt.

Kristendomen sager att fotsparet ar market efter Adams forsta steg pa jorden nar han och Eva blev forskjutan fran paradiset, darav namnet Adam's Peak.

Hinduismen sager att det ar den store Shivas fotspar. Buddhismen sager att det ar Buddhas sista fatspar pa jorden pa sin vag till paradiset...och sa fortsatter det.

 Utanfar porten som marker borjan. 

Fram till porten var det en 20 minuters, latt upparlutande vandring.

Sen gick vi och gick vi och gick vi och var uppe ganska exakt klockan fem pa morgonen. Vi hade borjat klockan tva pa morgonen sa det tog ganska exakt 3 timmar for oss att komma upp.

Bilden ar tagen runt klockan sex da det borjade ljusna. Eftersom det hade mulnat pa och borjat duggregna vid det laget sag vi inte soluppgangen annant an som en tunn rod strimma.

Utsikten under nedgangen var underbar, som hamtad ur en forhistorisk dinosauriefilm.

Det var en sadan marklig kansla att se allt det vackra som man inte hade en aning om att det fanns runt omkring en nar man gick upp for da var det kolmorkt runt omkring oss.

 Den svindlande nedgangen, nerat var nastan lika jobbigt som uppfor, sarskilt pa de stallena dar trappsteg var valdigt branta och smala. 

Men vi kom bade upp och ner!

 Toppen sedd en bit pa vag nerat.

Vi var alla overens om att det var nog ratt tur att man gick uppat i morker anda for man hade ingen kansla for hur hogt och langt det faktiskt var till toppen. Det var forst pa nervagen nar man kunde se som man insag hur langt man hade tagit sig.

 Soneil, jag och Lakmal under nedgangen.

Har ar det inte sa langt kvar till nivan dar vi borjade vandringen. 

Nar vi kommit sa har langt var sluttningarna tackta av tebuskar eftersom vi ar nara Nuwara Eliya distriktet dar allt te odlas.

Vi hade en fantastisk utsikt over dem under var svindlande busstur fran startpunkten av vandringen ner till Hatton och sen fran Hatton till Kandy.

Dock var jag vid det laget sa trott att jag inte orkade fiska fram min kamera nagat mer.

Det var en upplevelse jag sen kommer att glomma och jag ar valdigt nojd och stold over att jag klarade av det - och det utan att klaga en enda gang. Killarna som jag klattrade med var ratt impade over att jag holl samma tempo som dem och klarade det sa bra trots de hoga trappstegen som var en storre utmaning for mig eftersom jag var ratt mycket kortare an resten av dem.

Jag ar stolt over oss allihopa och invantar nu den dagen da mina vader slutar att gora ont..

Kosgoda Turtle Hatchery del 2

Veckan i Kosgoda var verkligen toppen!

Valdigt mycket arbete med skoldpaddorna, jag fick se manga nya bebisar som klackts och sa hojdpunkten - se en Olive Ridley hona lagga agg pa stranden i Kosgoda!

 Herr. Cameleont, de hangde runt i naten och buskarna runt om klackningsrummet. Det var lika roligt varje gang man sag en att se dem ga fran olika material och andra farg allt eftersom

 Agg fran en Olive Ridley som vi just skulle lagga i en sandgrop for att invanta klackning.

 Olive Ridley som lagger agg. Det suddiga i ovankant av bilden ar hennes bakdel, och under henne gropen hon gravt och aggen hon borjat lagga.

 Har ar hon fardig och har borjat skotta igen gropen igen.

 Honan vi sag lagga agg var taggad, SL star for Sri lanka.

Klackeriet som jag var pa taggade inte honorna de slapper ut for att det kostar for mycket. 

Det ar ratt synd eftersom genom att tagga dem kan man fa veta hur lyckat projektet med klackeriet ar.

Forken Olive Ridley innan hon gick tillbaka till havet efter val utrattat arende.

 En av de manga vackert dekorerade vaggarna runt klackeriet. Det ar barnen som ar son till nagan som som jobbar pa klackeriet som har malat alla skoldpaddorna.

 Har fyller de pa albino skoldpaddans tank med vatten hamtat dirket fran havet.

 Nyklackt gron havsskoldpadda

 Har har vi en baby som vilar. Nar skoldpaddor vilar laggaer de upp fenorna pa ryggen och faller in bakfenorna in under sig.

 Avknpisade fiskhuvuden, rester av skoldisarnas lunch.

 En enorm stupa vid templet som lag uppe pa en kulle vid stranden.

 Hibiscus, eller fotblomma som det heter pa sinhalese, vaxer overallt i alla mojliga farger runt om i Sri lanka.

 Fiskare som metade fran klipporna nedanfor templet.

 Den har bilden tog jag for att visa min pappa och bror hur en srilankansk traktor ser ut!

Det far avsluta bilderna fran Kosgoda.

Nu ar jag tillbaka i Kegalle efter att ha bestigit Adam's Peak i lordags natt, bilder pa det kommer snart!

Seaturtle Hatchery, Hiddaruwa, Kosgoda

I mandags eftermiddag kom jag fran Unawatuna till havskoldspaddsklackeriet (ett ord jag just uppfann) i Hiddaruwa, Kosgoda.

Amarasena Fernando startade klackeriet, som ar ett projekt for att bevara det fortsatta leverenet och fortplantandet av havskoldpaddorna, klackeri later bara sa mycket dummare an engelskans "hatchery", for 36 ar sedan, som forsta klackeri i Sri Lanka.

Inga av de havsskoldpaddsklackerier som finns i Sri Lanka for stod av statden sa de ar beroende av de pengar de tjanar pa tursiter som besoker dem samt av hjalp av volontarer.

Pa ett klackeri gar det praktiskt taget till sahar - havsskoldpaddorna kommer upp och lagger sina agg i sanden pa stranden. Till Sri Lanka kommer 5 sorters havsskoldpaddor, gron havsskoldpadda, Hawksbeek, Olive Riddle, Logger Head och Leather Back. Darmed ar Sri Lanka det land som far besok av storst antal olika arters havsskoldpaddor i varlden.

Klackerierna betalar for skoldspaddsaggen som gravs upp, de betalar lite mer an restaurangerna som vill servera skoldpaddsomelett for att hindra att aggen gar dit.

De laggs sedan i en sandgrop, precis som de skulle legat i pa stranden, och klackningen invantas.

Efter klackning stannar bebisarna i en tank tills deras navel har lakt, det tar ca 3 dagar, hanarna slapps sedan ut. Det fods bara 1 hona per 100 hanar sa darfor stannar de i klackeriet i storre tankar tills de ar 5 ar. De ha da en mycket storra chans for overlevnad och darmer ocksa fortplantning.

Just pa vag att slappa ut den har lilla killen pa sitt livslanga aventyr i havet. 

 Tva av skoldpaddorna ar pa vag ut. De slapps i skymningen, vilket ar samma tid som de skulle kravlat ut om de foddes i det vilda.

Nar de klacks har ungarna en distinkt svart tackning med vita kanter pa fenor och langs skalet. Men pa bara tre dagar forandras det och de far sin tackning. De ser forvanansvart olika ut, vilket kan ses i bilderna pa de aldre skoldpaddshonorna.

 Tva av killarna pa sin promenad till vagorna.

 Tva av de aldre honorna, har kan man se hur valdigt olika tackning de har trots att de ar av samma art.

 Santa, Fernandos aldsta son, med ena av damerna.

 Jag haller en av Brendorna - alla tankar som fanns har forstordes under tsunamin och alla tankar som finns har nu har byggts med donationer av volontarer. Sa den har damen kommer fran en tank donerad av en tjej som heter Brenda, sa alla damerna i denna tanken heter Brenda.

 Gick till stranden och fiskade med Denarasiri, Jane, Shriani och Nipponi. Rakt ur havet, fran stranden i branningarna i solnedgangen.

 Agnat och klart med en liten raka, pa en pytteliten krok och ett hemmagjort fiskespo.

 Resultatet en stund senare i form av en liten vit, glansande fisk!