Tokyo

 Vi har haft en första njutningsbar dag i Tokyo, Lisas min på bilden här ovan tycker jag säger precis hur njutningsbar den var. Vi kom iväg i god tid med taxi till flygplatsen och resan gick precis så smidigt som en önskar när en ska ut på äventyr. När vi satt på tåget från Narita till Nippori och hade spenderat ca 1,5 i Tokyo började vi båda två redan fundera på när vi skulle kunna åka hit nästa gång.

 

 Vi bor med Air bnb även denna gången i ett område som heter Adachi. Det är ett jättefint hus, byggt 2016, med en massa spexig digital utrustning och ca 30 sekunders promenad från Nippori toneri liner. När vi installerat oss på rummet begav vi oss på sushijakt. Eftersom vi inte ätit på ganska många timmar ville vi hitta något snabbt och nära och promenerade ner längs gatan när vi bor. Vi dök på en restaurang ganska snabbt, men istället för "vanliga" sushi blev den en poké. En skål med sushiris, dvs ris som är smaksatt med risvinäger och socker, toppad strimlad omelett, strimlad räka, rå lax och tonfik och vattenkrasse. Till det wasabi, soya och inlagd ingefära. Det var så gott!

 

 Sen åkte vi till Asakusa och gick till Kaminarimonporten, som syns i bakgrunden med den jättestora rispapperslyktan. Genast stötte vi på några kimonoklädda tjejer som jag gärna fick ta bild tillsammas med. Efter det gick jag och köpte mig en egen yukuta, en sommarkimono i bomull.

Lisa tar en kik i kartboken framför Sensoji templet, vi har fått låna en Tokyo-atlas av SuperLena som har bott i Tokyo i 4,5 år.

Dagens bästa var ändå de kimonoklädda sumobrottarna, killen till höger var komplett med en kaka i handen. Älskar hur nöjda de ser ut. Det var en artig huggsexa om att få ta kort med dem.

Första dagens upplevelse kan sammanfattas med den här bilden - allt är väldigt fint och gulligt, det är lite som att vara i en stad där det inte finns några vuxna, bilarna och gatorna ser ut att höra hemma på legoland, ljuden från övergångsställena får en att känna sig som att en är i ett Supermario TV-spel och alla är så trevlig och artiga.

En sista dag och en sista glass i Kina

En sista dag och en sista glass i Nanjing. 

Väskorna är packade (till bristningsgränsen) och ikväll ska vi äta en sista middag med Summer

Det är helt galet att dessa fyra månader i Kina är över om några timmar. Det har varit en enorm upplevelse, både C-uppsats skrivandet, praktiken, alla resor vi gjort och alla människor vi träffat. Lisa har varit den ultimata resepartnern in crime och det blir lite konstigt att inte umgås med henne 24 h om dygnet längre.

Det känns skönt att vi har kvar en vecka i Tokyo innan vi ska åka hem på riktigt, för samtidigt som jag längtar hem efter sambo, svensk sommar och det egna hemmet så är jag liksom inte riktigt redo ännu för att äventyret ska ta slut.

Children of the Forest

Children of the Forest är ett mönster designat av Kamilla Svanlund, inspirerat av karaktärerna med samma namn på bok- och TV-serien Game of Thrones.

Det är tredje gången jag stickar mönstret. Då denna är tänkt att passa ett barn minskade jag en lövrepetition - det är beskrivet i mönstret hur en gör om en vill öka eller minska kragens omkrets - och stickade men tunnare garn och stickor.

Löven blev så otroligt väldefinierade i Rosy Sport färgat av Anna Dandelion vars garn för övrigt precis börjat säljas på Loop London.

3 filmer att se för att få Japan-pepp

Nu är det bara tre dagar kvar i Nanjing, var tog tiden vägen? På torsdag åker vi till Tokyo där vi ska vara en vecka innan vi påbörjar den 23 timmar långa hemresan till Sverige.

Egentligen behöver jag inte något för att öka på min stora pepp inför resan till Tokyo men det är alltid roligt att få lite extra feeling genom att titta på spelfilmer från platsen en ska åka till.

Detta är mina tre favoritfilmer som utspelar sig i Tokyo och Japan

 Tokyo Fiancée (2014)

Bildkälla

20-åriga Amélie från Belgien åker till Tokyo där hon träffar Rinri, en japansk frankofil som hon undervisar i franska. Ett romantiskt drama ackompanjerad av cirkusmusik.

 Memoirs of a Geisha (2005)

Bildkälla

 Nioåriga Chiyo blir såld av sin familj till en Okiya där hon får skolning som geisha och går från att vara en fiskardotter till Japans mest kända geisha.  

Lost in Translation (2003)

Bildkälla

 Den härliga generen romantisk drama-komedi, en osannolik och kort men vacker kärlekshistoria med Tokyo som kuliss.

Garnshopping från Limmo design och Fru Valborg

Jag har inte köpt något garn på ganska länge och under tiden i Kina har jag stickat ut mer 3000 meter garn ur stashen. Det var alltså bra tid för påfyllning av stashen igen.

Det finns några svenska färgare vars garner jag ännu inte har provat men hört mycket gott om. Den första är Limmo Design som har varit verksam ganska länge. Den andra är Fru Valborg som för mig är en betydligt nyare bekantskap. Från Limmo Design beställde jag ett kit med sockgarn i minihärvor i pastellfärger och av Fru Valborg ett handfärgat sockgarn i persiko-färger.

Bild lånad från Fru Valborg

Av minihärvorna komemr det nog bli ett par flerfärgsstickade sockar tillsammans med en solid bas och av garnet från Fru Valborg blir det nog ett par sockar med en enklare spets eller strukturmönster. 

#Backamamma

Som bloggare för varenda unge genom Unicef vill jag tipsa om att fira din mamma på morsdag genom att stötta en blivande och behövande mamma.

Du kan göra det enkelt genom att köpa en present i Unicefs Gåvoshop.

Just nu pågår en kampanj med speciella gåvopaket för att backa och stötta blivande mammor att kunna ge sina barn en bättre start i livet. Tack vare vaccin, näringsdrycker, myggnät och näringsrik nötkräm kan barn räddas från akut undernäring och malaria. 

Låt oss hjälpas åt att stötta världens mammor!

När jag nästan fyllde 30 år

Som en reaktion på att jag väldigt ofta får hör att jag "ser så hiiiiimla ung ut" av många personer jag träffat på sistone, framför allt under praktiker på sjuksköterskeutbildningen, har jag i snart 2 år sagt att jag är nästan 30 år, hellre än att säga att jag är 27 eller 28. Efter dagens 29 årsdag så känns det ännu mer berättigat, nu är jag verkligen nästan 30 år och det känns hur bra som helst.

Jag blev firad med en enorm glass till lunch av Lisa och på kvällen gick vi ut och åt indiskt tillsammans med Summer.

Finaste Summer hade köpt finaste tårtan och istället för ett sedvanligt "Happy Birthday" var det en skylt som det stod Las Vegas och Glad Påsk på. Summer döpte vår chatgrupp på WeChat till LasVegas första gången vi varit ut och ätit tillsammans och Glad Påsk har jag och Lisa skrivit lite överallt - t.ex. på blackboardväggen på ett air bnb där vi bodde och på en klottervägg på en bar där vi var med Summer förra veckan. Så det är liksom vår grej.

Nästan 30 år, den andra födelsedagen jag fyllt i ett annat land, och en förträffligt fin sådan. Nu ska jag försöka smälta den väldigt goda maten och tårtan jag ätit och njuta av att vara ännu ett år närmare att fylla 30 år!