Gunhildvaktarhelg

I helgen har jag varit kattvakt, eller Gunhildvakt, medan Eddy och Tofsvipan har varit i Norefjell och göttat sig.

Jag och Gunhild har också göttat oss! Gunhild har, som bevis på sin tacksamhet, bitit mig i tårna, tuggat på min mobil och på min väska, gosat med mitt tvåändstickade mobilfodral och gnagt på mina underarmar.

För att förtjäna dessa uttryck av tacksamhet har jag gett henne mat, kliat varenda kvadratcentimeter av hennes ludna lilla kropp, kammat henne en lång stund, gosat i soffan och städat lådan.

Men visst, tycker hon att tågnag är ett bra sätt att visa till tillgivenhet och tack på så, visst!

Hon är trots allt Gunhild, och ser man ut som en gråvit liten pälsboll så kommer man undan med det mesta!

 

 Gunhild vill gärna att man ska tro att hon är såhär söt och bedårande hela tiden...

  

 ...men det här är den bistra verkligheten, det mobilgosande, väskgnagande, tåbitande lille monstret i hela sin härlighet!