Stashometer och finaste projekten 2016

Årets sista dag, ingen tid kvar att färdigställa projekt och därmed tid att presentera resultatet av årets stash-o-meter!

Jag använder min stash-o-meter för att räkna det jag stickar ut och det jag köper in på ett år. Jag har alltså inte utgått ifrån vad jag har i stashen, det vill säga garnförrådet, från början utan räknar bara det jag stickar ut och köper in. Det garn jag har sålt vidare till andra glada, stickare räknas då alltså inte i ut-kolumnen. 

Såhär blev resultatet - totalt 16 021 meter har jag stickat ut och totalt 12174 meter har jag köpt.

Jag har alltså stickat ut 3847 meter garn mer än vad som tillkommit i stashen, eftersom jag sedan har sålt en del också så har stashen i stort minskat med ytterligare några tusen meter. Förra året var skillnaden betydligt mindre och det känns tillfresställande att så mycket fint garn från mitt garnförråd har fått bli till plagg och att fint garn som legat i flera år har hittat nya ägare.

Jag har stickat totalt 34 plagg. Det har varit en blandning av stora projekt, som tröjor och koftor, och mindre projekt som babymössor, bodys och små sockar.

Jag får alltid mina favoriter, vi kikar på dem!

Skorpans Bästa Sjal i entrådig Gotland. 

En riktig bamsing till sjal, rogivande att sticka och ett mycket tillfredsställande resultat som kommer att värma mig hela vintern.

Min och sambons matchande Riddari i Donegal Tweed och Supersoft. 

Jag älskade att sticka båda de här två tröjorna. Davids för att det var så mycket kärlek som bubblade i mig när jag stickade den och för att jag (och han) blev så nöjda med resultatet. Min egen för att jag visste precis hur fin den skulle bli, färgkombinationen blev grym och jag fick användning för garn som väntat länge på att användas. 

Vi har faktiskt båda på två oss de här tröjorna medan jag sitter och skriver det här inlägget!

Sjalen Väsen.

Väsen är ett av de 4 mönster jag har designat och publicerat i år och min favorit av dessa fyra. Sjalen designade jag i samarbete med MoodsofColors i hennes nya garnkvalitet Pure Essence of Falklands. Jag är nöjd med att sjalen blev så stor och härlig som jag tänkt mig, att diagrammen fungerade perfekt och att garnet bara är så mjukt och fluffigt vilket såklart förhöjer designen ett par extra snäpp. 

Body i handspunnet garn.

Jag har stickat ganska många baby och småbarnsplagg i år och av dem är den här bodyn min favorit. Den är stickad i garn som jag har spunnit och mönstret är till största delen mitt eget. Jag började sticka den efter att jag stickat klart Praline-koftan. Jag stickade bodyn efter mitt eget mönster Daffodil Baby Romper men jag stickade fågelmönstret från Praline istället för spetsmönstret på Daffodil. Denna body fick också icordkanter istället för resår och istället för hängslen fick den istickade ärmar. Jag älskar allt med den, färgskiftningarna och samspelet mellan dem och fågelmönstret, garnets mjukhet och karaktär samt den finish den fik med icordkantererna.

Koftan Slanted Sleeven.

Det här var ett projekt jag sett fram emot att sticka i Anna Dandelions tokgröna Rosy Sport. Men jag hatade faktiskt att sticka det litegrand vilket berodde på att mönstret är skrivit på ett så otroligt annorlunda sätt vilket gjorde att jag hade jättesvårt att förstå det tills jag fick hjälp att knäcka koden. Den färdiga koftan älskar jag däremot, särskilt när jag får kombinera den med pelargonklänningen som här på bilden. Den är lite slinkig, perfekt att ha öppen såhär till en klänning, den är så underbart, tokigt grön vilket gör mig helt lycklig när jag har den på mig.

Jag hoppas att ni också har haft ett fint och tillfredsställande handarbetsår och att vi tillsammans kan se fram emot ett stick-späckat 2017!

Årets sista färdigställda projekt

Jag trodde att ett par vantar skulle bli årets sista projekt men efter att ha upptäckt att jag stickat två vänstervantar så vann ett kuddfodral över vantarna. Ja, jag sa lite fula ord inombords när jag upptäckte vänstervante misstaget, vilket skedde när jag glad i hågen gjort klart vante nummer två och glatt tänkte att jag hinner nog sticka en tumme innan läggdags, ska bara prova först... 

Jag sydde ett kuddfodral till en av kökssoffans kuddar och nu har jag sytt ett till.

Då det första fodralet hade mycket, om än subtila, färger och mönster så ville jag komplettera den med en enfärgad kudde som kunde får bara som en bas för den mer mönstrade.

Tyget är ett naturfärgat, ganska grovt vävt linnetyg, inköpt på Stoff & Stil. När ett tyg är så pass enkelt som ett naturfärgat linne så gillar jag om materialet har lite karaktär.

 Fodralet sydde jag likadant som till den förra kudden, med en överlappande överdel och två knappar från mitt ärvda knappförråd. Modellen och knapparna gör att man känner att kuddarna hänger ihop även fast de är sydda i så olika tyg. 

..hur det gick för vantarna får ni läsa om i inlägg nästa år, en halv högervante är redan färdig.

Barbrosockar

På Syfestivalen i Göteborg tidigare i höst köpte jag Tantulltuss sockbok och två garnpaket från Tantkofta. Först ut blev sockarna Barbro som jag la upp till när alla julklappar var färdigstickade, som ett sätt att unna mig för väl utfört arbete.

 Jag tycker alltid att det är lite läskigt att börja på ett flerfärgsstickat projekt, jag har nog fortfarande en känsla av att jag inte kan flerfärgssticka. Jag måste överbevisa mig själv lite till på den punkten.

När jag väl satte igång med sockarna så stickade de nästan sig själva och de blev klara väldigt snabbt. 

Jag har lagt till ett varv med hundtänder på skaftet för att göra det lite längre. Hälen är med förkortade varv som i mönstret men jag hade inte boken med mig så jag vet inte hur de är gjorda enligt boken utan jag gjorde som jag brukar göra. Jag stickade några fler förkortade varv än jag brukar för när jag stickat enligt mönster innan upplever jag att passformen inte blivit så bra.

Jag gillade prickmönstret och la till en prickrand innan jag började minska för tån, som jag sen också stickade på det sättet jag brukar. 

Jag är verkligen så nöjd med dessa sockorna, den grå-vit-gula färgkombinationen är underbar, garnet mjukt och sockorna varva. Nu ser jag fram emot att börja på Citrus-sockarna som jag också har ett garnpaket till...och att sticka ett par mini-Barbro eftersom jag har så mycket garn kvar!

God Jul

 Julaftons fotosession gjordes möjlig av en grön trädgård, en ofrivillig katt, en katthårig kappa, Skorpans bästa sjal i Gotlandsull och inte minst kamerakvinnan mamma bakom den tekniska utrustningen.

 Torsten var en högst ofrivillig modell, mest för att han inte är van vid att vara utomhus och blir så nyfiken på allt. För den som tycker att han ser stor ut så kan jag säga att han är precis så stor som han ser ut att vara. Hans pappa var Main Coon och hans storlek är därefter.

Den underbara sjalen i Gotlandsull från Solkustens Spinnversktad har jag bott i sen jag stickade klart den för några veckor sedan. Den är den enklaste men den mest användbara sjalen jag stickat på länge och den är bara så fin tillsammans med min nya vinterkappa. Det gick åt 220 gram entrådig Gotland till sjalen och den är stickad på stickor 6mm.

Från oss två till er alla - En Riktigt God Jul!

Släpp in värmen och kärleken i ert hem idag!

Dockkläder till Linnéadockan

Överst på min brorsdotter Majas önskelista var en grävmaskin och då pratar vi inte om en leksak utan en fullstorlek som hon kan köra när hon blir större --> hennes egna ord.

Lite längre ner på listan var dockkläder och det kändes lite lättare att ordna. Eftersom hon också är en Frost-älskare så började jag leta tyg med Frostmotiv på nätet och hamnade på www.tyg.se där jag köpte hem en halvmeter vardera av två olika Frosttyger.

Rubens-barn dockan Linnéa är favoritdockan och det blev till henne som jag sydde en dockklänning.

 

Jag har sökt mönster men inte hittat några till Rubens-barn dockorna och att döma av alla forum jag hittat på så verkar jag inte vara ensam om att försöka hitta mönster heller.

Jag ritade av en klänning som Maja redan hade till Linnéa och förlängde kjolen ganska mycket.

Jag klippte klänningen i tre delar, framstycke och två bakstycken. Jag hade inte så mycket tyg kvar så satsade på att få med Anna och Elsa så mycket som möjligt på bitarna. Halslinningen bandkantade jag och ärmarna fick en spetskant med en spets så bred att den nästan blir som en liten ärm. Jag sa sy på ett karborreband längs ryggstyckena så att den lätt går att klä på och av för ett par små barnhänder. 

Kjolenkanten fick också en spets, tyckte det blev så fin med spets till tyget, det förstärkte känslan av snö och Frost. 

Jag tror en liten person kommer bli väldigt glad när hon öppnar paket imorgon!

Iskristallen

I december har jag stickat ett par vantar som Matilda Kruse som ligger bakom företaget Organic Knitters har designat.

 Vantarna är stickade i Cheeky Merino, ett supermjukt ekologiskt merinoullsgarn.

Mönstret heter Iskristallen är en del av tre mönster som Matilda har designat och nu släppt, de säljs som kit tillsammans med garn på organicknitters.com.

Jag gillar verkligen kombinationen av rött och grått, det känns så juligt och de passar perfekt till min gråa kappa.

Juliga stickpåsar

Vad som är nästan lika roligt som att köpa nytt garn och starta upp nya projekt är att göra nya stickpåsar att förvara stickningarna i. Det finns nästan inte något som gör mig så sugen på att starta upp ett nytt projekt som att ha en ny stickpåse att fylla med garn och stickor.

På Stoff & Stil köpte jag fyra stycken "fat quarters", det är mindre bitar av mönstrat bomullsgarn. De är perfekta att köpa ifall man vill göra egna applikationer eller sy som projekt.

Jag har bara sytt stickpåsar med dragkedja innan, ungefär i formen av en necessär. Men förra året fick jag en annan variant med dragsko från Friday Studios och den är nu en av mina favoriter för mindre projekt och det var den modellen jag var ute efter att sy.

Jag sökte efter tutorial på youtube men hittade ingen som hade just den formen jag ville ha. Så jag utgick ifrån den påsen jag redan hade och de faktum att jag sytt stickpåsar innan fast av en annan modell. Först gick det sådär och jag fick sprätta en massa, jag skyller på att jag drabbades av tillfällig dumhet. Den andra påsen gick desto snabbare och vips så hade jag två stycken!

Den vänstra blev dekorerad med handknypplad spets och den andra med band ifrån Magasin Duett.

 

Båda stickpåsarna är sydda med tre sorters tyg - de röda och gröna som jag köpt som fat quarters på Stoff och Stil och ett jeansfärgat bomullstyg som är rester från min Hawthorne. Jag har klippt och sytt ihop och lagt till spetsar och band för att få variation.

Jag köpte juligt band och snörstoppar på Stoff & Stil för att använda till dragsko. Jag har inte sytt en kanal på det här viset förut så det var kul att testa något nytt. Jag gillar hur det kontrasterande fodertyget kommer fram när man drar ihop påsen. 

Den lilla påsen fick ett vadderat mellanlägg så den står väldigt stabilt själv. Den större påsen fick vara utan då den är tänkt till större projekt. Eftersom båda påsarna har snöre går det bra att t.ex. hänga dem från ett ryggstöd på en stol och ha garnet i påsen för att slippa ha påsen på golvet eller ha en garnnystan som rullar iväg.

Skorpans Bästa Sjal i Gotland från Solkustens Ullspinneri har fått flytta in i den stora påsen.

Grötvärmare

Sedan jag fick diskbråck i maj i år har jag använt min vetevärmare flera gånger om dagen. Jag sitter på den varje morgon och kväll för att lindra smärtan och mjuka upp stelheten i ryggen. 

Jag blev sugen på att komplettera med en vetevärmare att ha över axlarna så efter att ha funderat fram och tillbaka över tygval och innehåll så skred jag till verket.

 Vetevärmaren är i själva verket en grötvärmare då den är fylld med grötris. Den är sydd i en kökshandduk som min mormor har gjort. Jag var först inne på att köpa linnetyg men tänkte om när jag begrundade min gedigna samling av kökshanddukar och insåg att de skulle utgöra ett ypperligt alternativ till köpt tyg.

 

 Jag har sytt ihop vetevärmaren med rätsidan utåt. Jag vet handduken på mitten och sydde längs de två kortsidorna och ena långsidan. Jag sydde med tvillingnål eftersom det blir en så snygg och stabil söm - det ger visserligen en zickzack söm på baksidan men stabiliteten i sömmen vinner över det. Sen sydde jag fyra kanaler så att grötriset ligger i varsitt fack och därmed blir jämnare fördelat så att inte allt lägger sig i ett hörn.

 Ett handbroderat A, ena delen av min mormors initialer.

För att värma grötvärmaren stoppar man inte den i micron i 2-3 minuter. Jag läste ett tips om att ha ett glas vatten med i micron för att undvika att riset bränns. 

Kuddfodral

Kökssoffan har efter ett halvår äntligen fått två kuddar!

Kuddarna köpte vi  på Ikea och de är sydda i ett glansigt vitt tyg och kan funka som färdig kudde eller som innerkudde. Jag hade lite tyg hemma och i fredags blev ett kuddfodral färdigt.

 

 Fodralet är sytt i ett tyg från Gudrun Sjödén som jag köpte på rea för några år sedan. Jag gillar att färgerna är så mättade men ändå så mjuka och de passar bra in med den grönvita filt som ligger i kökssoffan. Min fina farmor har vävt den och det gör mig så glad att ha den i mitt hem.

  

 Isället för dragkedja så fick kudden en övervikt kant med knappar (det heter kanske något fint men jag vet inte vad). Det tog mig ett tag att klura ut hur kanten skulle vikas när jag sydde ihop sidorna. Jag vek än hit än dit och det visade sig att jag såklart vikt rätt från början, men inga sömmar behövde sprättas i alla fall.

Knapparna är i glas och är riktigt tjocka och tunga, de kommer från min gammelfasters handarbetsgömmor som jag fick ärva en del av. Ännu en sak jag uppskattar väldigt mycket, att kunna hitta sådana perfekta små skatter bland det jag har hemma och kunna tänka att de där knapparna kom från gammelfaster Elsa. 

Beige linnetyg är inköpt som efter tvätt ska få bli fodral till den andra kudden, längtar redan efter att sy nästa!

Praline

Koftan Praline av Gudrun Johnston är min senaste färdigställda kofta.

En riktigt mjuk godsak som passar perfekt till både klänning och byxor.

Måste lägga till att det känns ganska befriande att ha kommit till en punkt där jag är bekväm med att lägga ut bilder på mig själv på bloggen där jag är helt osminkad och ostylad, tror knappt ens att jag borstat håret som nu också har en rejäl utväxt efter att jag slutat färga håret (vilket jag tror att både hår och natur tackar mig för). Jag bloggar inte för att visa upp något perfekt yttre utan för att dela med mig av mitt stora intresse och jag hoppas att det är vad ni uppskattar bloggen för.

 Jag stickade min Praline i Dandelion Rosy Sport, jag blev helt kär i det garnet efter att ha stickat Slanted Sleeven i samma garn. Garnet är lite tunnare än i originalmönstret så jag gick upp en storlek för att koftan skulle passa. Det resulterade i att den nästan blev lite först stor men det passar bra om jag vill ha klänningar med lite ärm på - som den mörkblå Moneta-klänningen jag har på bilden är ett bra exempel på.

 Jag använde precis lite över tre nystan vilket gav en garnåtgång på lite mer än 1000 meter.

Knapparna är i pärlemo som jag fått i present av Linnéa tidigare, de passade perfekt.

 Praline är som sagt en perfekt klänningskofta då den är lite kortare men jag gillar också att ha den till byxor med lite högre midja och en skir blus under. I mönstret är ärmarna tre-kvarts-långa men jag har stickat mina hellånga, de blev nästan för långa efter blockning. Men jag gillar att kunna dra ner ärmarna hela vägen ner när det är kallt ute.

Hönan ska ha tack och bock för att hon ville ställa upp på bild och så även Alicia som tog fotona.

Måste lägga till att det känns ganska befriande att ha kommit till en punkt där jag är bekväm med att lägga ut bilder på mig själv på bloggen där jag är helt osminkad och ostylad, tror knappt ens att jag borstat håret som nu också har en rejäl utväxt efter att jag slutat färga håret (vilket jag tror att både hår och natur tackar mig för).

Mina Sigbart

Jag stickade två par Sigbart från Vantar för alla årstider förra året, men båda paren var presenter till andra.

Mina Ottobart (där jag kombinerade Otto och Sigbart) som jag stickade förra året började att bli lite tunnslitna här och där och har blivit lagade. Det i kombination med ett sug efter att sticka vantar och att prova att valka ett par litegrand för att få dem tjockare gjorde att jag kände att det var dags att sticka ett par nya.

Jag la upp till vantarna på vägen till Linnéa i fredags och stickade klart dem i lördagskväll, en riktig racerstickning med andra ord. Ibland är det kul när det går undan och de är redan ett par nya favoriter!

 Här är de färdigstickade men ovalkade vantarna.

De är stickade i Rauma Finull och på stickor 3mm för att få lite valkningsmån. Det gick åt 63 gram.

 Här är vantarna efter valkningen! 

Mönstret har slätats ut, som det alltid gör vid blötläggning, de har blivit tätare och lite lurvigare.

För att få längre skaft har jag lagt till zickzack-bården från Otto och jag ökar alltid fler maskor på tumkilen för att göra den större så jag har lagt till lite mönster på tummarna eftersom mina är bredare än i mönstret. 

 

Jag är som sagt riktigt nöjd och la faktiskt upp till ett nytt par flerfärgsstickade vantar när jag kom hem och hade ångan upp, nu får jag bara önska mig mer sticktid så de hinner bli klara till den som är tänkt att få dem i jul.

Slanted Sleeven och pelargonklänningen

De som följer mig på Instagram har inte kunnat missa att årets två stora favoriter är min knallgröna Slanted Sleeven och Moneta-klänningen i pelargontyg från Znok-design.

Båda två har varit klara ett tag men jag har inte hunnit ta några ordentliga bilder.

I helgen när jag var uppe hos Linnea med Alicia och Karin så kändes det helt rätt att fotografera denna somriga ensemble i ankeldjup snö, solsken och minusgrader!

Klänningen är en Moneta-dress från Colette.

Det här är den tredje jag sytt och med denna känner jag att jag har fått till mönstret att passa mig perfekt. Jag har kortat av livet ganska mycket för att få midjan på rätt ställe, jag har också tagit in den något i överdelen. Kjolen har jag kortat av något för att få den att hamna precis ovanför knäna. Den här är sydd utan ärm. Den första sydde jag med ärm men jag upplevde att den inte tillförde något utan bara var i vägen när jag skulle ta på mig koftor. Jag sydde näst minsta storleken och det gick knappt åt 1 meter tyg.

Slanted Sleeven har jag stickat i Rosy Sport från Dandelion Yarns  i vad jag tror är färgen Fried Green Tomatoes. Den är i alla ultraärtigt grön och garnet är underbart mjukt. Det är tunnare än vad mönstret är gjort för men jag gick upp en storlek istället. Det är en rolig kofta att sticka men jag är inte överförtjust i sättet som mönstret är skrivet på vilket på ett för mig väldigt annorlunda sätt som inte var så lätt att förstå. Fick ta hjälp av vänner som stickat den själva tidigare. 

Jag valde att inte sätta i några knappar i min då jag kände att det här är en kofta som jag alltid kommer vilja ha öppen. Då blev det finare utan knappar tycker jag eftersom knapparna annars kunde tyngt ner det ena framstycket. 

Snö och minusgrader eller sommarvärme, en piruette i den här ensmblen är aldrig fel!

Tack till Linnéa som fotograferat!

Sytt till baby

När Kamilla Svanlund designade ett fantastiskt regnbågstyg som trycktes upp var jag tvungen att klicka hem en meter. När jag sedan besökte Syfestivalen i Göteborg så såg jag det fantastiska pelargontyget från Znok-design. 

Av pelargontyget har jag sytt en Moneta-klänning med mönster från Colette, men då hade jag fortfarande en meter kvar - kan tydligen inte läsa mig till hur mycket tyg som behövs.

Av tygerna har jag nu bland annat sytt två mössor med matchande dregglis. Den regnbågsfärgade har presentats till en kompis son, vars storasyster fick en pelargonmössa.

Mönstret till både mössa och dregglis har jag improviserat efter mottagarens mått, det finns en massa tips på nätet hur man ska göra att ta hjälp av.

Jag har mycket tyg kvar och planer på att sy någon body och en klänning i barnstorlek. 

Någon som har tips på var jag hittar bra mönster på det?

Hantverkandet

Det har varit väldigt lite aktivitet här, för att säga ingen alls, på ganska många månader.

Det finns många anledningar till det men summan av det är att livet tar väldigt mycket tid och att skriva blogginlägg med ett bra innehåll och bra bilder tar också mycket tid. Den senaste tiden har bloggandet helt fått stå bi för den tid som övriga livet har tagit. 

Men jag saknar bloggandet, mest för att jag saknar att skriva mer än två rader om ett projekt, som är fallet när jag instagrammar.

Så tanken här helt enkelt att blogga mer än jag gjort det senaste men att fokusera på det jag skapar, vad jag gör i övrigt får stå åt sidan.

En bild på min senaste sjaldesign Vaesen stickad i Pure Essence of Falklands, färgat av MoodsofColors.

Daffodil Baby Body

Till helgens Vårgarnsförsäljning kommer mitt mönster Daffodil Baby Body att ha premiär i samarbete med Majas Manufaktur.

I Majas monter kommer du att kunna plocka ihop garn och knappar och mönster för att sticka din egen.

Den finns i storlekarna 3, 6 och 12 månader och du behöver strax över 2 nystan. Därför kan du också välja att komplettera med ett mössmönster med matchande spets.

Hoppas att vi ses där!

Gympaläraren i SVT - ett program alla borde se

Ett tillfälligt avbrott från allt ulligt på den här bloggen - en uppmaning till alla att se SVT's program med Kalle Zackari Wahlström som heter Gympaläraren.

I programmet återvänder Kalle till sin gamla högstadieskola och försöker reda ut varför många elever har så hög frånvaro från idrotten och vad som kan göras för att ändra på den trenden.

Anledningarna till varför elverna skolkar ifrån idrotten är många men kan i mångt och mycket kokas ner till otrygghet. Man vill inte vistas i den tävlingsinriktad miljön som skolidrotten utgör. Man är rädd för att göra bort sig inför de klasskamrater som är duktiga på de klassiska skolidrottssportern - t.ex. de eviga bollsporterna.

Jag har aldrig skolkat från en idrottslektion, eller från någon annan lektion heller.

Men jag tyckte inte heller att skolidrotten efter låg-mellanstadiet någonsin var rolig.

Skolidrotten var elitistisk, den gav inget utrymme för elever som inte var duktiga på de klassiska bollsporterna, på att springa snabbt eller långt, på att slå på tennisbollar med det runda racket i brännbollen, hoppa högt eller långt. Det fanns inte utrymme för sådana som jag.

Jag har alltid tyckt om att röra på mig men på grund av skolidrotten såg jag mig själv som en person som var dålig på sport och på idrott. Jag hade ingen bollkänsla, knappast med händer och fötter och än värre blev det när de skulle involveras racket av olika slag i pingis, tennis eller den förhatliga brännbollen. 

Jag trodde att träna inte var för mig.

Tills jag upptäckte att träning kan vara något annat än lagsport med bollar, sandgropar och löparspår.

Det kan också vara individuell träning i grupp där jag är min enda medspelare och motståndare. 

Där jag är precis så bra som bara jag kan vara.

Det här hänt mycket på träningsfronten för mig sen de fyra förhatliga åren på högstadiet.

På gymnasiet upptäckte jag boxning, jag upptäckte hur helt fantastiskt skönt jag tyckte att det vara att få köra slut på mig själv till max.

Efter gymnasiet har jag tränat på Friskis i flertalet städer. Friskis och Svettis är en plats där jag får vara precis så bra som bara jag kan vara. Vill jag tävla så gör jag det bara mot mig själv. Det är för mig en trygg plats dit alla är välkomna.

Jag har lett step på Friskis i 2,5 år, det är som mitt andra hem och jag är där flera gånger i veckan, om några månader lägger jag till skivstångsledare på min repertoar.

Skolan ska vara en trygg plats, skolans idrottshall borde vara en trygg plats. 

En plats där man inte ska behöva känna sig utsatt, där elever kan få upptäcka träningsglädje utan det eviga tävlingsinslaget. Skolan är redan en tävling, om vem som får bäst betyg, kommer in på det gymnasiet man, sedan får jobbet eller kommer in på det universitet man vill plugga på.

Livet är en tävling och sport kan vara tävling.

Men låt det vara tävling utanför skolan. Ha ett upplägg på skolidrotten som ger utrymme för alla barn att vilja röra på sig, växa i sig själva och bli starkare i kropp och sinne.

Dubbelt upp från spinnrocken

I veckan spann jag klart en lyxig sockullsblandning som jag själv färgat. Jag tvinnade också ett garn som jag spann entrådigt för jättelänge sedan. Det är färgat av Mia Demer - VickeVira, och tunt, så tunt spunnet att det blev omöjligt att använda som entrådigt. Nu när det är tvinnat tretrådigt med navayoply så tror jag att det kan bli något riktigt fint!

Det blev två riktigt härliga garnhärvor att stoppa in i garnskåpet. Jag jobbar på att bli bättre att plocka ut det handpspunna ur skåpet också och idag har jag precis maskat av ett par bebisbyxor.