Årets sista färdigställda projekt

Jag trodde att ett par vantar skulle bli årets sista projekt men efter att ha upptäckt att jag stickat två vänstervantar så vann ett kuddfodral över vantarna. Ja, jag sa lite fula ord inombords när jag upptäckte vänstervante misstaget, vilket skedde när jag glad i hågen gjort klart vante nummer två och glatt tänkte att jag hinner nog sticka en tumme innan läggdags, ska bara prova först... 

Jag sydde ett kuddfodral till en av kökssoffans kuddar och nu har jag sytt ett till.

Då det första fodralet hade mycket, om än subtila, färger och mönster så ville jag komplettera den med en enfärgad kudde som kunde får bara som en bas för den mer mönstrade.

Tyget är ett naturfärgat, ganska grovt vävt linnetyg, inköpt på Stoff & Stil. När ett tyg är så pass enkelt som ett naturfärgat linne så gillar jag om materialet har lite karaktär.

 Fodralet sydde jag likadant som till den förra kudden, med en överlappande överdel och två knappar från mitt ärvda knappförråd. Modellen och knapparna gör att man känner att kuddarna hänger ihop även fast de är sydda i så olika tyg. 

..hur det gick för vantarna får ni läsa om i inlägg nästa år, en halv högervante är redan färdig.

Barbrosockar

På Syfestivalen i Göteborg tidigare i höst köpte jag Tantulltuss sockbok och två garnpaket från Tantkofta. Först ut blev sockarna Barbro som jag la upp till när alla julklappar var färdigstickade, som ett sätt att unna mig för väl utfört arbete.

 Jag tycker alltid att det är lite läskigt att börja på ett flerfärgsstickat projekt, jag har nog fortfarande en känsla av att jag inte kan flerfärgssticka. Jag måste överbevisa mig själv lite till på den punkten.

När jag väl satte igång med sockarna så stickade de nästan sig själva och de blev klara väldigt snabbt. 

Jag har lagt till ett varv med hundtänder på skaftet för att göra det lite längre. Hälen är med förkortade varv som i mönstret men jag hade inte boken med mig så jag vet inte hur de är gjorda enligt boken utan jag gjorde som jag brukar göra. Jag stickade några fler förkortade varv än jag brukar för när jag stickat enligt mönster innan upplever jag att passformen inte blivit så bra.

Jag gillade prickmönstret och la till en prickrand innan jag började minska för tån, som jag sen också stickade på det sättet jag brukar. 

Jag är verkligen så nöjd med dessa sockorna, den grå-vit-gula färgkombinationen är underbar, garnet mjukt och sockorna varva. Nu ser jag fram emot att börja på Citrus-sockarna som jag också har ett garnpaket till...och att sticka ett par mini-Barbro eftersom jag har så mycket garn kvar!

God Jul

 Julaftons fotosession gjordes möjlig av en grön trädgård, en ofrivillig katt, en katthårig kappa, Skorpans bästa sjal i Gotlandsull och inte minst kamerakvinnan mamma bakom den tekniska utrustningen.

 Torsten var en högst ofrivillig modell, mest för att han inte är van vid att vara utomhus och blir så nyfiken på allt. För den som tycker att han ser stor ut så kan jag säga att han är precis så stor som han ser ut att vara. Hans pappa var Main Coon och hans storlek är därefter.

Den underbara sjalen i Gotlandsull från Solkustens Spinnversktad har jag bott i sen jag stickade klart den för några veckor sedan. Den är den enklaste men den mest användbara sjalen jag stickat på länge och den är bara så fin tillsammans med min nya vinterkappa. Det gick åt 220 gram entrådig Gotland till sjalen och den är stickad på stickor 6mm.

Från oss två till er alla - En Riktigt God Jul!

Släpp in värmen och kärleken i ert hem idag!

Dockkläder till Linnéadockan

Överst på min brorsdotter Majas önskelista var en grävmaskin och då pratar vi inte om en leksak utan en fullstorlek som hon kan köra när hon blir större --> hennes egna ord.

Lite längre ner på listan var dockkläder och det kändes lite lättare att ordna. Eftersom hon också är en Frost-älskare så började jag leta tyg med Frostmotiv på nätet och hamnade på www.tyg.se där jag köpte hem en halvmeter vardera av två olika Frosttyger.

Rubens-barn dockan Linnéa är favoritdockan och det blev till henne som jag sydde en dockklänning.

 

Jag har sökt mönster men inte hittat några till Rubens-barn dockorna och att döma av alla forum jag hittat på så verkar jag inte vara ensam om att försöka hitta mönster heller.

Jag ritade av en klänning som Maja redan hade till Linnéa och förlängde kjolen ganska mycket.

Jag klippte klänningen i tre delar, framstycke och två bakstycken. Jag hade inte så mycket tyg kvar så satsade på att få med Anna och Elsa så mycket som möjligt på bitarna. Halslinningen bandkantade jag och ärmarna fick en spetskant med en spets så bred att den nästan blir som en liten ärm. Jag sa sy på ett karborreband längs ryggstyckena så att den lätt går att klä på och av för ett par små barnhänder. 

Kjolenkanten fick också en spets, tyckte det blev så fin med spets till tyget, det förstärkte känslan av snö och Frost. 

Jag tror en liten person kommer bli väldigt glad när hon öppnar paket imorgon!

Iskristallen

I december har jag stickat ett par vantar som Matilda Kruse som ligger bakom företaget Organic Knitters har designat.

 Vantarna är stickade i Cheeky Merino, ett supermjukt ekologiskt merinoullsgarn.

Mönstret heter Iskristallen är en del av tre mönster som Matilda har designat och nu släppt, de säljs som kit tillsammans med garn på organicknitters.com.

Jag gillar verkligen kombinationen av rött och grått, det känns så juligt och de passar perfekt till min gråa kappa.

Juliga stickpåsar

Vad som är nästan lika roligt som att köpa nytt garn och starta upp nya projekt är att göra nya stickpåsar att förvara stickningarna i. Det finns nästan inte något som gör mig så sugen på att starta upp ett nytt projekt som att ha en ny stickpåse att fylla med garn och stickor.

På Stoff & Stil köpte jag fyra stycken "fat quarters", det är mindre bitar av mönstrat bomullsgarn. De är perfekta att köpa ifall man vill göra egna applikationer eller sy som projekt.

Jag har bara sytt stickpåsar med dragkedja innan, ungefär i formen av en necessär. Men förra året fick jag en annan variant med dragsko från Friday Studios och den är nu en av mina favoriter för mindre projekt och det var den modellen jag var ute efter att sy.

Jag sökte efter tutorial på youtube men hittade ingen som hade just den formen jag ville ha. Så jag utgick ifrån den påsen jag redan hade och de faktum att jag sytt stickpåsar innan fast av en annan modell. Först gick det sådär och jag fick sprätta en massa, jag skyller på att jag drabbades av tillfällig dumhet. Den andra påsen gick desto snabbare och vips så hade jag två stycken!

Den vänstra blev dekorerad med handknypplad spets och den andra med band ifrån Magasin Duett.

 

Båda stickpåsarna är sydda med tre sorters tyg - de röda och gröna som jag köpt som fat quarters på Stoff och Stil och ett jeansfärgat bomullstyg som är rester från min Hawthorne. Jag har klippt och sytt ihop och lagt till spetsar och band för att få variation.

Jag köpte juligt band och snörstoppar på Stoff & Stil för att använda till dragsko. Jag har inte sytt en kanal på det här viset förut så det var kul att testa något nytt. Jag gillar hur det kontrasterande fodertyget kommer fram när man drar ihop påsen. 

Den lilla påsen fick ett vadderat mellanlägg så den står väldigt stabilt själv. Den större påsen fick vara utan då den är tänkt till större projekt. Eftersom båda påsarna har snöre går det bra att t.ex. hänga dem från ett ryggstöd på en stol och ha garnet i påsen för att slippa ha påsen på golvet eller ha en garnnystan som rullar iväg.

Skorpans Bästa Sjal i Gotland från Solkustens Ullspinneri har fått flytta in i den stora påsen.

Grötvärmare

Sedan jag fick diskbråck i maj i år har jag använt min vetevärmare flera gånger om dagen. Jag sitter på den varje morgon och kväll för att lindra smärtan och mjuka upp stelheten i ryggen. 

Jag blev sugen på att komplettera med en vetevärmare att ha över axlarna så efter att ha funderat fram och tillbaka över tygval och innehåll så skred jag till verket.

 Vetevärmaren är i själva verket en grötvärmare då den är fylld med grötris. Den är sydd i en kökshandduk som min mormor har gjort. Jag var först inne på att köpa linnetyg men tänkte om när jag begrundade min gedigna samling av kökshanddukar och insåg att de skulle utgöra ett ypperligt alternativ till köpt tyg.

 

 Jag har sytt ihop vetevärmaren med rätsidan utåt. Jag vet handduken på mitten och sydde längs de två kortsidorna och ena långsidan. Jag sydde med tvillingnål eftersom det blir en så snygg och stabil söm - det ger visserligen en zickzack söm på baksidan men stabiliteten i sömmen vinner över det. Sen sydde jag fyra kanaler så att grötriset ligger i varsitt fack och därmed blir jämnare fördelat så att inte allt lägger sig i ett hörn.

 Ett handbroderat A, ena delen av min mormors initialer.

För att värma grötvärmaren stoppar man inte den i micron i 2-3 minuter. Jag läste ett tips om att ha ett glas vatten med i micron för att undvika att riset bränns.