Praline

Koftan Praline av Gudrun Johnston är min senaste färdigställda kofta.

En riktigt mjuk godsak som passar perfekt till både klänning och byxor.

Måste lägga till att det känns ganska befriande att ha kommit till en punkt där jag är bekväm med att lägga ut bilder på mig själv på bloggen där jag är helt osminkad och ostylad, tror knappt ens att jag borstat håret som nu också har en rejäl utväxt efter att jag slutat färga håret (vilket jag tror att både hår och natur tackar mig för). Jag bloggar inte för att visa upp något perfekt yttre utan för att dela med mig av mitt stora intresse och jag hoppas att det är vad ni uppskattar bloggen för.

 Jag stickade min Praline i Dandelion Rosy Sport, jag blev helt kär i det garnet efter att ha stickat Slanted Sleeven i samma garn. Garnet är lite tunnare än i originalmönstret så jag gick upp en storlek för att koftan skulle passa. Det resulterade i att den nästan blev lite först stor men det passar bra om jag vill ha klänningar med lite ärm på - som den mörkblå Moneta-klänningen jag har på bilden är ett bra exempel på.

 Jag använde precis lite över tre nystan vilket gav en garnåtgång på lite mer än 1000 meter.

Knapparna är i pärlemo som jag fått i present av Linnéa tidigare, de passade perfekt.

 Praline är som sagt en perfekt klänningskofta då den är lite kortare men jag gillar också att ha den till byxor med lite högre midja och en skir blus under. I mönstret är ärmarna tre-kvarts-långa men jag har stickat mina hellånga, de blev nästan för långa efter blockning. Men jag gillar att kunna dra ner ärmarna hela vägen ner när det är kallt ute.

Hönan ska ha tack och bock för att hon ville ställa upp på bild och så även Alicia som tog fotona.

Måste lägga till att det känns ganska befriande att ha kommit till en punkt där jag är bekväm med att lägga ut bilder på mig själv på bloggen där jag är helt osminkad och ostylad, tror knappt ens att jag borstat håret som nu också har en rejäl utväxt efter att jag slutat färga håret (vilket jag tror att både hår och natur tackar mig för).

Mina Sigbart

Jag stickade två par Sigbart från Vantar för alla årstider förra året, men båda paren var presenter till andra.

Mina Ottobart (där jag kombinerade Otto och Sigbart) som jag stickade förra året började att bli lite tunnslitna här och där och har blivit lagade. Det i kombination med ett sug efter att sticka vantar och att prova att valka ett par litegrand för att få dem tjockare gjorde att jag kände att det var dags att sticka ett par nya.

Jag la upp till vantarna på vägen till Linnéa i fredags och stickade klart dem i lördagskväll, en riktig racerstickning med andra ord. Ibland är det kul när det går undan och de är redan ett par nya favoriter!

 Här är de färdigstickade men ovalkade vantarna.

De är stickade i Rauma Finull och på stickor 3mm för att få lite valkningsmån. Det gick åt 63 gram.

 Här är vantarna efter valkningen! 

Mönstret har slätats ut, som det alltid gör vid blötläggning, de har blivit tätare och lite lurvigare.

För att få längre skaft har jag lagt till zickzack-bården från Otto och jag ökar alltid fler maskor på tumkilen för att göra den större så jag har lagt till lite mönster på tummarna eftersom mina är bredare än i mönstret. 

 

Jag är som sagt riktigt nöjd och la faktiskt upp till ett nytt par flerfärgsstickade vantar när jag kom hem och hade ångan upp, nu får jag bara önska mig mer sticktid så de hinner bli klara till den som är tänkt att få dem i jul.

Slanted Sleeven och pelargonklänningen

De som följer mig på Instagram har inte kunnat missa att årets två stora favoriter är min knallgröna Slanted Sleeven och Moneta-klänningen i pelargontyg från Znok-design.

Båda två har varit klara ett tag men jag har inte hunnit ta några ordentliga bilder.

I helgen när jag var uppe hos Linnea med Alicia och Karin så kändes det helt rätt att fotografera denna somriga ensemble i ankeldjup snö, solsken och minusgrader!

Klänningen är en Moneta-dress från Colette.

Det här är den tredje jag sytt och med denna känner jag att jag har fått till mönstret att passa mig perfekt. Jag har kortat av livet ganska mycket för att få midjan på rätt ställe, jag har också tagit in den något i överdelen. Kjolen har jag kortat av något för att få den att hamna precis ovanför knäna. Den här är sydd utan ärm. Den första sydde jag med ärm men jag upplevde att den inte tillförde något utan bara var i vägen när jag skulle ta på mig koftor. Jag sydde näst minsta storleken och det gick knappt åt 1 meter tyg.

Slanted Sleeven har jag stickat i Rosy Sport från Dandelion Yarns  i vad jag tror är färgen Fried Green Tomatoes. Den är i alla ultraärtigt grön och garnet är underbart mjukt. Det är tunnare än vad mönstret är gjort för men jag gick upp en storlek istället. Det är en rolig kofta att sticka men jag är inte överförtjust i sättet som mönstret är skrivet på vilket på ett för mig väldigt annorlunda sätt som inte var så lätt att förstå. Fick ta hjälp av vänner som stickat den själva tidigare. 

Jag valde att inte sätta i några knappar i min då jag kände att det här är en kofta som jag alltid kommer vilja ha öppen. Då blev det finare utan knappar tycker jag eftersom knapparna annars kunde tyngt ner det ena framstycket. 

Snö och minusgrader eller sommarvärme, en piruette i den här ensmblen är aldrig fel!

Tack till Linnéa som fotograferat!

Sytt till baby

När Kamilla Svanlund designade ett fantastiskt regnbågstyg som trycktes upp var jag tvungen att klicka hem en meter. När jag sedan besökte Syfestivalen i Göteborg så såg jag det fantastiska pelargontyget från Znok-design. 

Av pelargontyget har jag sytt en Moneta-klänning med mönster från Colette, men då hade jag fortfarande en meter kvar - kan tydligen inte läsa mig till hur mycket tyg som behövs.

Av tygerna har jag nu bland annat sytt två mössor med matchande dregglis. Den regnbågsfärgade har presentats till en kompis son, vars storasyster fick en pelargonmössa.

Mönstret till både mössa och dregglis har jag improviserat efter mottagarens mått, det finns en massa tips på nätet hur man ska göra att ta hjälp av.

Jag har mycket tyg kvar och planer på att sy någon body och en klänning i barnstorlek. 

Någon som har tips på var jag hittar bra mönster på det?

Hantverkandet

Det har varit väldigt lite aktivitet här, för att säga ingen alls, på ganska många månader.

Det finns många anledningar till det men summan av det är att livet tar väldigt mycket tid och att skriva blogginlägg med ett bra innehåll och bra bilder tar också mycket tid. Den senaste tiden har bloggandet helt fått stå bi för den tid som övriga livet har tagit. 

Men jag saknar bloggandet, mest för att jag saknar att skriva mer än två rader om ett projekt, som är fallet när jag instagrammar.

Så tanken här helt enkelt att blogga mer än jag gjort det senaste men att fokusera på det jag skapar, vad jag gör i övrigt får stå åt sidan.

En bild på min senaste sjaldesign Vaesen stickad i Pure Essence of Falklands, färgat av MoodsofColors.

Daffodil Baby Body

Till helgens Vårgarnsförsäljning kommer mitt mönster Daffodil Baby Body att ha premiär i samarbete med Majas Manufaktur.

I Majas monter kommer du att kunna plocka ihop garn och knappar och mönster för att sticka din egen.

Den finns i storlekarna 3, 6 och 12 månader och du behöver strax över 2 nystan. Därför kan du också välja att komplettera med ett mössmönster med matchande spets.

Hoppas att vi ses där!

Gympaläraren i SVT - ett program alla borde se

Ett tillfälligt avbrott från allt ulligt på den här bloggen - en uppmaning till alla att se SVT's program med Kalle Zackari Wahlström som heter Gympaläraren.

I programmet återvänder Kalle till sin gamla högstadieskola och försöker reda ut varför många elever har så hög frånvaro från idrotten och vad som kan göras för att ändra på den trenden.

Anledningarna till varför elverna skolkar ifrån idrotten är många men kan i mångt och mycket kokas ner till otrygghet. Man vill inte vistas i den tävlingsinriktad miljön som skolidrotten utgör. Man är rädd för att göra bort sig inför de klasskamrater som är duktiga på de klassiska skolidrottssportern - t.ex. de eviga bollsporterna.

Jag har aldrig skolkat från en idrottslektion, eller från någon annan lektion heller.

Men jag tyckte inte heller att skolidrotten efter låg-mellanstadiet någonsin var rolig.

Skolidrotten var elitistisk, den gav inget utrymme för elever som inte var duktiga på de klassiska bollsporterna, på att springa snabbt eller långt, på att slå på tennisbollar med det runda racket i brännbollen, hoppa högt eller långt. Det fanns inte utrymme för sådana som jag.

Jag har alltid tyckt om att röra på mig men på grund av skolidrotten såg jag mig själv som en person som var dålig på sport och på idrott. Jag hade ingen bollkänsla, knappast med händer och fötter och än värre blev det när de skulle involveras racket av olika slag i pingis, tennis eller den förhatliga brännbollen. 

Jag trodde att träna inte var för mig.

Tills jag upptäckte att träning kan vara något annat än lagsport med bollar, sandgropar och löparspår.

Det kan också vara individuell träning i grupp där jag är min enda medspelare och motståndare. 

Där jag är precis så bra som bara jag kan vara.

Det här hänt mycket på träningsfronten för mig sen de fyra förhatliga åren på högstadiet.

På gymnasiet upptäckte jag boxning, jag upptäckte hur helt fantastiskt skönt jag tyckte att det vara att få köra slut på mig själv till max.

Efter gymnasiet har jag tränat på Friskis i flertalet städer. Friskis och Svettis är en plats där jag får vara precis så bra som bara jag kan vara. Vill jag tävla så gör jag det bara mot mig själv. Det är för mig en trygg plats dit alla är välkomna.

Jag har lett step på Friskis i 2,5 år, det är som mitt andra hem och jag är där flera gånger i veckan, om några månader lägger jag till skivstångsledare på min repertoar.

Skolan ska vara en trygg plats, skolans idrottshall borde vara en trygg plats. 

En plats där man inte ska behöva känna sig utsatt, där elever kan få upptäcka träningsglädje utan det eviga tävlingsinslaget. Skolan är redan en tävling, om vem som får bäst betyg, kommer in på det gymnasiet man, sedan får jobbet eller kommer in på det universitet man vill plugga på.

Livet är en tävling och sport kan vara tävling.

Men låt det vara tävling utanför skolan. Ha ett upplägg på skolidrotten som ger utrymme för alla barn att vilja röra på sig, växa i sig själva och bli starkare i kropp och sinne.